kill redundant refs

level1/SWE11729834_Sandel.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE11729834" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE11729834" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>
@@ -907,7 +904,7 @@
 <p>Ivar dröjde med svaret. Ett egendomligt leende spelade kring hans läppar medan han med ett nästan omärkligt skelande såg på Edith, som hade sin uppmärksamhet fäst vid gåvan. Men när hon så fångade hans blick, bytte den genast uttryck, blev öppen och dristig.</p>
 <p>– En och fyra, svarade han lugnt.</p>
 <p>Genast orden gått över hans läppar, var det som om han ryggat inför en fara, och det var med fällda ögonlock han avvaktade vad som skulle komma. Men vid Ediths svar samlade han sig i hast till ett uttryck av oförställt hån.</p>
-<p>– En och fyra<ref target="#SWE11729834_N1"/><ref target="#SWE11729834_N1"/>, upprepade hon förbluffad och synbarligen utan begrepp om ordens verkliga betydelse. En och fyra! Försök inte. Jag låter inte narra mig så lätt.</p>
+<p>– En och fyra<ref target="#SWE11729834_N1"/>, upprepade hon förbluffad och synbarligen utan begrepp om ordens verkliga betydelse. En och fyra! Försök inte. Jag låter inte narra mig så lätt.</p>
 <p>– Liten oskuld!</p>
 <p>Hans ton sårade Edith, han förekom dock varje ogillande utlåtelse, genom att hjärtligt säga, i det han gav hennes arm en smeksam tryckning: Bry dig nu inte om vad den kostar. Ingenting är gott nog åt dig, tycker jag. Jag hoppades också att du skulle bli glad ... Hans röst <pb n="155"/> hade fått en anstrykning av bitterhet och med utmärkt maskering spelade han nu förorättad. Och i detamma låg vägen klar för den unga kvinnan. På det älskligaste sätt sökte hon gottgöra sitt förmodade fel och det var till sin stora glädje, hon fann Ivar mycket villig att försonas.</p>
 <p>Så snart kaffet var drucket, beredde de sig till avfärd. Men det skulle bli ännu ett uppehåll. Medan Edith rullade samman täcket för Ivar att bära, framkastade han litet vårdslöst: </p>
@@ -1823,7 +1820,7 @@
 <p>– Det har pappa sagt så länge.</p>
 <p>– Om söndag, det lovar jag dig. Far dök beslutsamt ned i tidningsspalterna för att komma undan sin flickunges bedjande ögon.</p>
 <p>Emellertid gick det skralt för honom att få sammanhang i det han läste. Han måste oupphörligt se från raderna till det blonda lockhuvudet, som var böjt över bibliskan. Stjärnblomster, tänkte han, stjärnblomster ... Och för sin inre blick såg han den lilla stuga, i vilken han under en kort frist från det uppslitande brödjäktet fått framleva några ljuvliga sommarveckor, såg rabatten ... Så barnsliga han och Ruth då varit! Han måste le. Storstadsbarn, som de båda voro, hade de inte förstått sig på sådd och plantering stort mer än en ångvält. Men så hade Ruth fått litet frö, och de strödde ut det i jorden, så gott de förstodo, vattnade och, du store, vad de varit nyfikna, hur det skulle gå med deras arbete. Deras första tanke på morgonen var att se efter, om något grönt syntes. Och<pb n="313"/> äntligen stack där upp en fin grön brodd, och sen ... och sen ... Ja, en vacker dag fanns där en vajande luftig här av vita stjärnor.</p>
-<p>Månader efter i ett mörkt kyffe med utsikt åt en svartgrå brandmur hade Vera första gången sett ljuset. Och när han såg den lilla vita varelsen vid sin hustrus bröst, gav han henne i sitt hjärta namn efter sommarens väna blomsterminne – stjärnblommorna.<ref target="#SWE11729834_N2"/><ref target="#SWE11729834_N2"/></p>
+<p>Månader efter i ett mörkt kyffe med utsikt åt en svartgrå brandmur hade Vera första gången sett ljuset. Och när han såg den lilla vita varelsen vid sin hustrus bröst, gav han henne i sitt hjärta namn efter sommarens väna blomsterminne – stjärnblommorna.<ref target="#SWE11729834_N2"/></p>
 <p>Ja, det var då, det! fortfor far i sin tankegång och suckade vid minnet av rabatten. Nu var han ju bliven en mer insiktsfull blomsterodlare, men ett par meter jord – ah, det var att önska det oupphinneliga.</p>
 <p>– Vad funderar pappa på? Frågade Vera plötsligt. Pappa har tittat på mig en lång stund.</p>
 <p>– Hm ... Detta var fars enda svar och så gömde han sig leende bakom tidningen.</p>

level1/SWE1175632_Steenhoff.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1175632" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1175632" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>

level1/SWE1205720_Malling.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1205720" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1205720" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>

level1/SWE1256126_Lagerlof.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1256126" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1256126" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>

level1/SWE13553440_Strindberg.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE13553440" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE13553440" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>

level1/SWE1461421_Sandel.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1461421" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1461421" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>
@@ -1617,7 +1614,7 @@
 <p>»Alla pojkar tycker att Lur  – »</p>
 <p>»Tyst, Gunnar! Ingen anständig människa talar om skit vid bordet», avbröt Erik kärft.</p> 
 <milestone unit="*"/><pb n="283"/>
-<p>Den hårdnackade striden, förd av arbetarna med en nobless, som väckte den civiliserade världens beundran, slöt med seger för kapitalismens målsmän – ytligt sett.<ref target="#SWE1461421_N1"/><ref target="#SWE1461421_N1"/></p>
+<p>Den hårdnackade striden, förd av arbetarna med en nobless, som väckte den civiliserade världens beundran, slöt med seger för kapitalismens målsmän – ytligt sett.<ref target="#SWE1461421_N1"/></p>
 <p>Nederlagets dag, oförglömmelig, ristad i själarna med eld.</p>
 <p>Birgit Sänke stod utanför en cigarraffär och läste om stridens avblåsning. Hon var dödsvit, och en spasmodisk darrning kom hennes huvud att runka. Hon stod i det främsta ledet av en tät och mulen klunga män. Förbannande eller hopbitet tysta – alla hade de vid munnen en fåra, som icke funnits där före stridens utbrott. Ah, detta spår av slagfältets marter, av uppgivelsens kval, av nesan, ångesten! Tiden och växlande intryck har utplånat det hos mängden, men eldsjälarna, de oförsonliga, rättsträngtande, de skola bära det till sin död, skarpt framträdande, då minnet om kampen sliter i hjärtats fibrer ...</p>
 <pb n="284"/>
@@ -1887,7 +1884,7 @@
 <p>Vad är det han ser! Drömmer han än!</p>
 <p>En enda blick av omätlig häpnad – så sökte hans ögon golvet, han krängde på överkroppen, ansiktet blev blodrött.</p><pb n="329"/>
 <p>Knut stod vid bordet. Hans händer knötos. Goda föresatser om ett behärskat uppträdande inför den forna kamraten hade fattats av både Arvid och honom själv, men vid åsynen av förrädaren brusto de som såpbubblor för en orkan. Knuts blickar skuro som blåblanka knivar i Lurs ansikte, isande förakt spelade om hans mun. Arvid hejdade sig med nöd från att spotta; den lilla tösen, som klängt upp på hans knä och satt lekande med hans urkedja, uppfattade dock avsikten och såg på honom med undran. Tystnaden i rummet var sargande, hemsk.</p>
-<p>Ett stön ... Konvulsiviskt vridande händerna stod Lurs hustru stödd mot kakelugnen, hennes magra kinder ömsom blåstes upp och sjönko in under hennes korta, häftiga andetag, blickarna irrade ångestfullt, vädjande, besvärjande, mellan maken och de främmande. Barnen trängde sig närmare varandra, ett av dem sprang fram till modern och hakade sig fast i hennes kjol. Men tösen på Arvids knä satt trygg och lekte. Urkedjan klingade sprött mellan hennes fingrar, och så: »Snälla farbror, får jag en slant till ett fralla!»<ref target="#SWE1461421_N2"/><ref target="#SWE1461421_N2"/></p>
+<p>Ett stön ... Konvulsiviskt vridande händerna stod Lurs hustru stödd mot kakelugnen, hennes magra kinder ömsom blåstes upp och sjönko in under hennes korta, häftiga andetag, blickarna irrade ångestfullt, vädjande, besvärjande, mellan maken och de främmande. Barnen trängde sig närmare varandra, ett av dem sprang fram till modern och hakade sig fast i hennes kjol. Men tösen på Arvids knä satt trygg och lekte. Urkedjan klingade sprött mellan hennes fingrar, och så: »Snälla farbror, får jag en slant till ett fralla!»<ref target="#SWE1461421_N2"/></p>
 <p>Den lilla rösten, barnarösten, bedjande, förtroendefull ...</p>
 <p>Knut vände sig om, han mötte Arvids blick, och nu <pb n="330"/> lyste endast manlig godhet i bådas drag. Han tog fram sin plånbok och sade vänd till Lur:</p>
 <p>»Kamraterna har fått veta, att Lur har det bekymmersamt, och de vill gärna hjälpa. De ha samlat in lite slantar på en lista, och det är för att lämna dem, som Arvid och jag har kommit hit.»</p>

level1/SWE14662244_Ljungstedt.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE14662244" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE14662244" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>
@@ -243,7 +240,7 @@
 <p>Ödet eller verkligheten är imellertid en större skapare, en mera vild fantast än någon annan och visar ofta, att det icke nödvändigt behöfves susande skogar, grottor och pittoreska dalar för att framställa gripande scener, eller rättare sagdt, under ytan af de flesta händelser ligger alltid en viss romantik, om man endast vill forska derefter, och <hi>den</hi>, som här inträffade, några dagar innan den unge magistern i Lund mottog underrättelsen om sin mors död, var en af dem, som för den förvånade betraktaren utbreder några af de många gömda vecken i den brokiga, konstigt hopvecklade duk, som vi kalla menniskosjälen.</p><pb n="31"/>
 <p>Det var den bråksamma tiden före jul, då invånarne i de skånska prestgårdarne, i synnerhet den tiden, lade all sin ära och nit uti att tillreda så ”möen mad” och så ”flottig mad”, att man dermed skulle kunnat förderfva alla magar i Småland.</p>
 <p>Klockan var tio på qvällen, det var ett gement väder, blåsten hven om knutarne och förde allt imellanåt en halmsudd ifrån taken eller en risqvist från det tomma storkboet, som på spetsen deraf trotsade stormen, snöflingor blandade sig med det nedströmmande regnet, och mörkret låg tungt och tjockt öfver nejden.</p>
-<p>I prestgårdens båda flyglar lyste, oaktadt den sena timmen, ännu ljus, och från den vestra hördes ofta skratt och prat genom det otäta fönstret, ty drängar och pigor tillsammans voro derinne sysselsatta att plocka gäss, uppmuntrande sig allt imellanåt med öl och ”feddamadar”<ref target="#SWE14662244_N1"/><ref target="#SWE14662244_N1"/>.</p>
+<p>I prestgårdens båda flyglar lyste, oaktadt den sena timmen, ännu ljus, och från den vestra hördes ofta skratt och prat genom det otäta fönstret, ty drängar och pigor tillsammans voro derinne sysselsatta att plocka gäss, uppmuntrande sig allt imellanåt med öl och ”feddamadar”<ref target="#SWE14662244_N1"/>.</p>
 <p>Genom springorna mellan den lilla snäfva lärftsgardinen för gafvelfönstret i den östra flygeln såg man äfven ljussken, ty här var prostens enskilda studerkammare, och det var ingenting ovanligt att finna honom uppe till långt på natten, isynnerhet en lördagsqväll.</p>
 <p>Den gamle prosten Jöns Grip satt här inne framför den föga trefliga brasan af bokved eller ”bränne”, som brann med en långsam och tynande eld i den breda <pb n="32"/> spiseln, hvars hela framsida var svärtad af röken, som hängde lik en prestkappa öfver den hvita kalkrappningen.</p>
 <p>En hög med torf låg nedanför för att underhålla elden i det kyliga och otrefliga rummet, som pryddes af stora dammiga bokhyllor, ett stort svart skrifbord, några klumpiga skinnklädda stolar, ett par stirrande porträtter af prostens förfäder med kalotter, biblar och ringkragar, ty slägten var gammal, och ett par af Skånes pastorat hade son efter far i flera generationer tillhört dem, alltsedan skåningarne voro danskar.</p>

level1/SWE1498004_Hansson.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1498004" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1498004" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>

level1/SWE1524996_Bergman.xml

@@ -1,9 +1,6 @@
-<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?>
-    <?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
-            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?>
-<TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1524996" xml:lang="sw">
+<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://relaxng.org/ns/structure/1.0"?><?xml-model href="../../Schemas/eltec-1.rng" type="application/xml" 
+            schematypens="http://purl.oclc.org/dsdl/schematron"?><TEI xmlns="http://www.tei-c.org/ns/1.0" xml:id="SWE1524996" xml:lang="sw">
  <teiHeader>
   <fileDesc>
    <titleStmt>