diff --git a/koncept/appendix-beskrivningskoder.tex b/koncept/appendix-beskrivningskoder.tex index fd8065388..1525d095f 100644 --- a/koncept/appendix-beskrivningskoder.tex +++ b/koncept/appendix-beskrivningskoder.tex @@ -125,7 +125,7 @@ \section{Bandbredd} \emph{Nödvändig bandbredd} är den del av den använda bandbredden, som räcker för att säkra informationsöverföringen i den omfattning och kvalitet som krävs. Förenklade sätt att beräkna nödvändig bandbredd vid specifika modulationssystem -finns i kapitel \ssaref{modulation}. +finns i kapitel~\ssaref{modulation}. \emph{Tilldelat frekvensband} är den nödvändiga bandbredden plus två gånger den absoluta frekvenstoleransen. diff --git a/koncept/appendix-decibel.tex b/koncept/appendix-decibel.tex index 9dcf6c65b..90de00d97 100644 --- a/koncept/appendix-decibel.tex +++ b/koncept/appendix-decibel.tex @@ -15,9 +15,9 @@ \chapter{Omräkning mellan dB och kvoten av tal} begreppet decibel ovant för många. Räkning med decibel grundas på användning av logaritmer, som är ett -bekvämt sätt att uttrycka och behandla talvärden. Detta har i -korthet förklarats i avsnitt \ssaref{effect och energi}. Här beskrivs ett -omräkningsförfarande med hjälp av tabeller. +bekvämt sätt att uttrycka och behandla talvärden. +Detta har i korthet förklarats i avsnitt~\ssaref{effect och energi}. +Här beskrivs ett omräkningsförfarande med hjälp av tabeller. \begin{description} \item[Decibel] är ett dimensionslöst uttryck för graden av dämpning diff --git a/koncept/appendix-frekvensplan.tex b/koncept/appendix-frekvensplan.tex index 298838ab7..6b1b5e1ae 100644 --- a/koncept/appendix-frekvensplan.tex +++ b/koncept/appendix-frekvensplan.tex @@ -47,7 +47,7 @@ \chapter{Svensk frekvensplan} Denna föreskrift har naturligtvis företräde över IARU:s bandplaner, vilka endast är rekommendationer för hur tilldelade frekvensband bör disponeras. -I tabell \ssaref{frekvensplan} som bygger på PTSFS 2019:1 och PTSFS 2022:19 visas +I tabell~\ssaref{frekvensplan} som bygger på PTSFS 2019:1 och PTSFS 2022:19 visas vilka frekvensband som är upplåtna för amatörradio i Sverige, maximal uteffekt och om amatörradio har primär eller sekundär status i frekvensbandet. diff --git a/koncept/appendix-iaru-bandplan.tex b/koncept/appendix-iaru-bandplan.tex index 02f6f6482..c4d1757c5 100644 --- a/koncept/appendix-iaru-bandplan.tex +++ b/koncept/appendix-iaru-bandplan.tex @@ -12,7 +12,7 @@ \section{HF} Den vänstra delen är själva bandplanen, medan den högra delen rekommenderar användning/mötespunkter. (PTS frekvensplan och status för amatörradio i Sverige, framgår av Kapitel -\ssaref{bandplaner} samt bilaga \ref{svensk frekvensplan} och +\ssaref{bandplaner} samt bilaga~\ssaref{svensk frekvensplan} och \ssaref{svenska repeatrar}.) \begin{xtabular}{lcl} diff --git a/koncept/appendix-iaru-bandplan2.tex b/koncept/appendix-iaru-bandplan2.tex index 72a9bd1bf..da7e957b8 100644 --- a/koncept/appendix-iaru-bandplan2.tex +++ b/koncept/appendix-iaru-bandplan2.tex @@ -6,8 +6,8 @@ \section{VHF och högre} Den vänstra delen är själva bandplanen, medan den högra delen rekommenderar användning/mötespunkter. (PTS bandplan och status för amatörradio i Sverige, framgår av Kapitel -\ssaref{bandplaner} samt bilaga \ref{svensk frekvensplan} svensk frekvensplan och -bilaga \ssaref{svenska repeatrar} frekvenser för svenska amatörradiorepeatrar.) +\ssaref{bandplaner} samt bilaga~\ssaref{svensk frekvensplan} svensk frekvensplan och +bilaga~\ssaref{svenska repeatrar} frekvenser för svenska amatörradiorepeatrar.) \subsection{\qty{50}{\mega\hertz} bandplan} \label{50MHZbandplan} diff --git a/koncept/appendix-kunskapskrav.tex b/koncept/appendix-kunskapskrav.tex index eef3a760b..7d734c8a5 100644 --- a/koncept/appendix-kunskapskrav.tex +++ b/koncept/appendix-kunskapskrav.tex @@ -52,7 +52,7 @@ \section{Introduction} \item binary number system (\ssaref{myHAREC.I.c.8})\label{HAREC.I.c.8} \end{enumerate} \item Candidates must be familiar with the formulae used in this syllabus and - be able to transpose them. (\ssaref{myHAREC.I.d.2a}, \ref{myHAREC.I.d.2b})\label{HAREC.I.d} + be able to transpose them. (\ssaref{myHAREC.I.d.2a}, \ssaref{myHAREC.I.d.2b})\label{HAREC.I.d} \end{enumerate} \textbf{Not: Dessa övergripande krav finns spridda i boken och förväntas vara @@ -86,9 +86,9 @@ \section{Technical Content} \item Conductivity; (\ssaref{myHAREC.a.1.1})\label{HAREC.a.1.1} \begin{enumerate} \item Conductor, semiconductor and insulator; (\ssaref{myHAREC.a.1.1.1})\label{HAREC.a.1.1.1} -\item Current (\ssaref{myHAREC.a.1.1.2a}), voltage (\ref{myHAREC.a.1.1.2b}) and resistance; (\ref{myHAREC.a.1.1.2c})\label{HAREC.a.1.1.2} -\item The units ampere (\ssaref{myHAREC.a.1.1.3a}), volt (\ref{myHAREC.a.1.1.3b}) and ohm; (\ref{myHAREC.a.1.1.3c})\label{HAREC.a.1.1.3} -\item Ohm's Law \(\left[E = I \cdot R\right]\); (\ssaref{myHAREC.a.1.1.4}, \ref{myHAREC.a.1.1.4b})\label{HAREC.a.1.1.4} +\item Current (\ssaref{myHAREC.a.1.1.2a}), voltage (\ssaref{myHAREC.a.1.1.2b}) and resistance; (\ssaref{myHAREC.a.1.1.2c})\label{HAREC.a.1.1.2} +\item The units ampere (\ssaref{myHAREC.a.1.1.3a}), volt (\ssaref{myHAREC.a.1.1.3b}) and ohm; (\ssaref{myHAREC.a.1.1.3c})\label{HAREC.a.1.1.3} +\item Ohm's Law \(\left[E = I \cdot R\right]\); (\ssaref{myHAREC.a.1.1.4}, \ssaref{myHAREC.a.1.1.4b})\label{HAREC.a.1.1.4} \item Kirchhoff's Laws; (\ssaref{myHAREC.a.1.1.5})\label{HAREC.a.1.1.5} \item Electric power \(\left[P = E \cdot I\right]\); (\ssaref{myHAREC.a.1.1.6})\label{HAREC.a.1.1.6} \item The unit watt; (\ssaref{myHAREC.a.1.1.7})\label{HAREC.a.1.1.7} @@ -166,7 +166,7 @@ \section{Technical Content} \(\left[m = \frac{\Delta F}{f_{mod}}\right]\); (\ssaref{myHAREC.a.1.8.4})\label{HAREC.a.1.8.4} \item Carrier, sidebands and bandwidth; - (\ssaref{myHAREC.a.1.8.5a}, \ref{myHAREC.a.1.8.5b})\label{HAREC.a.1.8.5} + (\ssaref{myHAREC.a.1.8.5a}, \ssaref{myHAREC.a.1.8.5b})\label{HAREC.a.1.8.5} \item Waveforms of CW (\ssaref{myHAREC.a.1.8.6a})\label{HAREC.a.1.8.6a}, AM (\ssaref{myHAREC.a.1.8.6b})\label{HAREC.a.1.8.6b}, SSB (\ssaref{myHAREC.a.1.8.6c})\label{HAREC.a.1.8.6c} @@ -349,22 +349,22 @@ \section{Technical Content} (\ssaref{myHAREC.a.3.1.1g})\label{HAREC.a.3.1.1g} (\ssaref{myHAREC.a.3.1.1h})\label{HAREC.a.3.1.1h}; \item Current and voltage in these circuits; - (\ssaref{myHAREC.a.3.1.2a}, \ref{myHAREC.a.3.1.2b})\label{HAREC.a.3.1.2c} + (\ssaref{myHAREC.a.3.1.2a}, \ssaref{myHAREC.a.3.1.2b})\label{HAREC.a.3.1.2c} \item Behaviour of real (non-ideal) resistor, capacitor and inductors at high frequencies. - (\ssaref{myHAREC.a.3.1.3a}, \ref{myHAREC.a.3.1.3b}, \ref{myHAREC.a.3.1.3c}, + (\ssaref{myHAREC.a.3.1.3a}, \ssaref{myHAREC.a.3.1.3b}, \ssaref{myHAREC.a.3.1.3c}, \ssaref{myHAREC.a.3.1.3d})\label{HAREC.a.3.1.3e} \end{enumerate} \item Filter; (\ssaref{myHAREC.a.3.2})\label{HAREC.a.3.2} \begin{enumerate} \item Series-tuned and parallel-tuned circuit: - (\ssaref{myHAREC.a.3.2.1}, \ref{myHAREC.a.3.2.1b})\label{HAREC.a.3.2.1} + (\ssaref{myHAREC.a.3.2.1}, \ssaref{myHAREC.a.3.2.1b})\label{HAREC.a.3.2.1} \item Impedance; - (\ssaref{myHAREC.a.3.2.2}, \ref{myHAREC.a.3.2.2b})\label{HAREC.a.3.2.2} + (\ssaref{myHAREC.a.3.2.2}, \ssaref{myHAREC.a.3.2.2b})\label{HAREC.a.3.2.2} \item Frequency characteristic; (\ssaref{myHAREC.a.3.2.3})\label{HAREC.a.3.2.3} \item Resonance frequency \(\left[f=\frac{1}{2\pi\sqrt{LC}}\right]\); - (\ssaref{myHAREC.a.3.2.4}, \ref{myHAREC.a.3.2.4b})\label{HAREC.a.3.2.4} + (\ssaref{myHAREC.a.3.2.4}, \ssaref{myHAREC.a.3.2.4b})\label{HAREC.a.3.2.4} \item Quality factor of a tuned circuit %% \\ \(\left[Q=\dfrac{2\pi f \cdot L}{R_S}; @@ -378,8 +378,8 @@ \section{Technical Content} band-pass (\ssaref{myHAREC.a.3.2.8c})\label{HAREC.a.3.2.8c} and band-stop (\ssaref{myHAREC.a.3.2.8d})\label{HAREC.a.3.2.8d} filters composed of passive elements; -\item Frequency response; (\ssaref{myHAREC.a.3.2.9}, \ref{myHAREC.a.3.2.9a}, - \ssaref{myHAREC.a.3.2.9b}, \ref{myHAREC.a.3.2.9c}, \ref{myHAREC.a.3.2.9d}, +\item Frequency response; (\ssaref{myHAREC.a.3.2.9}, \ssaref{myHAREC.a.3.2.9a}, + \ssaref{myHAREC.a.3.2.9b}, \ssaref{myHAREC.a.3.2.9c}, \ssaref{myHAREC.a.3.2.9d}, \ssaref{myHAREC.a.3.2.9e})\label{HAREC.a.3.2.9} \item Pi filter (\ssaref{myHAREC.a.3.2.10a})\label{HAREC.a.3.2.10a} and T filter (\ssaref{myHAREC.a.3.2.10b})\label{HAREC.a.3.2.10b}; diff --git a/koncept/appendix-lashanvisningar.tex b/koncept/appendix-lashanvisningar.tex index 8f58b8826..ff7aac25d 100644 --- a/koncept/appendix-lashanvisningar.tex +++ b/koncept/appendix-lashanvisningar.tex @@ -10,111 +10,111 @@ \section{Teknikdelens läsanvisningar} \begin{tabular}{rll} \textbf{Nr} & \textbf{Innehåll} & \textbf{Avsnitt}\\ \hline\hline T1 & ledare, halvledare och isolatorer & -\ssaref{konduktivitet}, \ref{ledare}, \ref{isolator}, \ref{halvledare}\\ \hline +\ssaref{konduktivitet}, \ssaref{ledare}, \ssaref{isolator}, \ssaref{halvledare}\\ \hline T2 & potential, spänningsfall, resistans, ohms lag & -\ssaref{spänning}, \ref{spänning.symboler}, \ref{elektrisk_ström}, \ref{strömkrets}, \ref{resistans},\ref{ohms_lag}\\ \hline +\ssaref{spänning}, \ssaref{spänning.symboler}, \ssaref{elektrisk_ström}, \ssaref{strömkrets}, \ssaref{resistans},\ssaref{ohms_lag}\\ \hline T3 & elektrisk effekt, joules lag & -\ssaref{elektrisk_effekt}, \ref{joules_lag}\\ \hline +\ssaref{elektrisk_effekt}, \ssaref{joules_lag}\\ \hline T4 & batterier, och batterikapacitet & \ssaref{batterikapacitet}\\ \hline T5 & inre resistans, kortslutningsström & -\ssaref{inre_resistans}, \ref{kortslutningsström}\\ \hline +\ssaref{inre_resistans}, \ssaref{kortslutningsström}\\ \hline T6 & serie- och parallellkopplade kraftkällor & hela \ssaref{kraftkällor_serie_parallell}\\ \hline T7 & elektriska fält och fältstyrka & -\ssaref{elektrisk_fälststyrka}, \ref{elektrostatik skärmning}\\ \hline +\ssaref{elektrisk_fälststyrka}, \ssaref{elektrostatik skärmning}\\ \hline T8 & magnetiska fält och fältstyrka & -\ssaref{magfält_ström}, \ref{magnetisk_fältstyrka}\\ \hline +\ssaref{magfält_ström}, \ssaref{magnetisk_fältstyrka}\\ \hline T9 & våglängd och frekvens & -\ssaref{utbredningsmodeller}, \ref{elektromagnetiska_fält}\\ \hline +\ssaref{utbredningsmodeller}, \ssaref{elektromagnetiska_fält}\\ \hline T10 & toppvärde, amplitud, effektivvärde & -\ssaref{toppvärde}, \ref{peak-to-peak-värde}, \ref{effektivvärde}\\ \hline +\ssaref{toppvärde}, \ssaref{peak-to-peak-värde}, \ssaref{effektivvärde}\\ \hline T11 & periodtid och frekvens& -\ssaref{period}, \ref{frekvens}\\ \hline +\ssaref{period}, \ssaref{frekvens}\\ \hline T12 & övertoner & \ssaref{övertoner}\\ \hline T13 & analog modulation och analoga sändningsslag& -\ssaref{modulationssystem}, \ref{sändningsslag}, \ref{kännetecken_modulerade_signaler}, -\ssaref{bandbredd_modulation}, \ref{modulation_beskrivningskod}\\ - && \ssaref{modulation_am}, \ref{modulation_cw}, \ref{modulation_ssb}, - \ssaref{modulation_vinkel}, \ref{modulation_fm}\\ \hline +\ssaref{modulationssystem}, \ssaref{sändningsslag}, \ssaref{kännetecken_modulerade_signaler}, +\ssaref{bandbredd_modulation}, \ssaref{modulation_beskrivningskod}\\ + && \ssaref{modulation_am}, \ssaref{modulation_cw}, \ssaref{modulation_ssb}, + \ssaref{modulation_vinkel}, \ssaref{modulation_fm}\\ \hline T14 & digital modulation och digitala sändningsslag & -hela \ssaref{modulation_digital}, \ref{bitfel_detektion}, \ref{modulation_aprs}, +hela \ssaref{modulation_digital}, \ssaref{bitfel_detektion}, \ssaref{modulation_aprs}, \ssaref{modulation_psk31}\\ \hline T15 & decibel, dBm, verkningsgrad & -\ssaref{effekt_db}, \ref{dBm}, \ref{verkningsgrad}\\ \hline +\ssaref{effekt_db}, \ssaref{dBm}, \ssaref{verkningsgrad}\\ \hline T16 & digital signalbehandling, sampling, kvantisering & \\ & samplingsfrekvens, D/A och A/D-omvandlare & -\ssaref{digital_signalbehandling}, \ref{sampling}, \ref{nyquist}, \ref{ADC-DAC}\\ \hline +\ssaref{digital_signalbehandling}, \ssaref{sampling}, \ssaref{nyquist}, \ssaref{ADC-DAC}\\ \hline T17 & resistorer (motstånd) & -\ssaref{enheten_ohm}, \ref{fasta_resistorer_linjära}, \ref{fasta_resistorer_olinjära}\\ +\ssaref{enheten_ohm}, \ssaref{fasta_resistorer_linjära}, \ssaref{fasta_resistorer_olinjära}\\ & kondensatorer & -\ssaref{resistor_temperaturkoefficient}, \ref{kondensator_allmänt}--\ref{kapacitiv_reaktans}\\ +\ssaref{resistor_temperaturkoefficient}, \ssaref{kondensator_allmänt}--\ssaref{kapacitiv_reaktans}\\ & induktorer (spolar) & -\ssaref{induktor_allmänt}, \ref{enheten_henry}--\ref{induktiv_reaktans} \\ +\ssaref{induktor_allmänt}, \ssaref{enheten_henry}--\ssaref{induktiv_reaktans} \\ & tranformatorer & \ssaref{ideal_transformator} \\ \hline T18 & dioder och diodtillämpningar & -\ssaref{dioden_allmänt}, \ref{diod_zener}, \ref{diod_led}\\ \hline +\ssaref{dioden_allmänt}, \ssaref{diod_zener}, \ssaref{diod_led}\\ \hline T19 & transistorer och förstärkningsfaktor, strömställare & -\ssaref{transistor_allmänt}, \ref{transistor_förstärkningsfaktor}, \ref{transistor_pnp}, +\ssaref{transistor_allmänt}, \ssaref{transistor_förstärkningsfaktor}, \ssaref{transistor_pnp}, \ssaref{transistor_strömställare} \\ \hline T20 & Operationsförstärkare (jmfr buffertsteg) & \ssaref{op-amp} \\ \hline T21 & serie- och parallellkopplade resistorer & -\ssaref{seriekopplade_resistorer}, \ref{parallellkopplade_resistorer}\\ \hline +\ssaref{seriekopplade_resistorer}, \ssaref{parallellkopplade_resistorer}\\ \hline T22 & spänningsdelare & \ssaref{spänningsdelare}\\ \hline T23 & serie- och parallellkopplade kondensatorer & -\ssaref{parallellkopplade kondensatorer}, \ref{seriekopplade_kondensatorer} \\ \hline +\ssaref{parallellkopplade kondensatorer}, \ssaref{seriekopplade_kondensatorer} \\ \hline T24 & galvaniskt kopplade induktorer & -\ssaref{galvaniskt_kopplade_induktorer}, \ref{induktor_urkoppling}\\ \hline +\ssaref{galvaniskt_kopplade_induktorer}, \ssaref{induktor_urkoppling}\\ \hline T25 & impedans och ohms lag vid växelström & -\ssaref{impedans}, \ref{ohms_lag_växelström}, \ref{impedans_resonant_krets}\\ \hline +\ssaref{impedans}, \ssaref{ohms_lag_växelström}, \ssaref{impedans_resonant_krets}\\ \hline T26 & filter & -\ssaref{filter} (inl.), \ref{lågpassfilter}, \ref{bandfilter_kristall} \\ \hline +\ssaref{filter} (inl.), \ssaref{lågpassfilter}, \ssaref{bandfilter_kristall} \\ \hline T27 & kraftförsörjning och likriktare & -\ssaref{kraftförsörjning} (inl.), \ref{likriktning}, \ref{glättningskretsar} (inl.), \ref{spänningsstabilisering}\\ \hline +\ssaref{kraftförsörjning} (inl.), \ssaref{likriktning}, \ssaref{glättningskretsar} (inl.), \ssaref{spänningsstabilisering}\\ \hline T28 & förstärkarsteg & -\ssaref{förstärkarsteg_allmänt}, \ref{förstärkare_grundkoppling}, +\ssaref{förstärkarsteg_allmänt}, \ssaref{förstärkare_grundkoppling}, \ssaref{förstärkare_utstyrningskontroll}\\ \hline T29 & detektorer och demodulatorer & -\ssaref{detektorer_allmänt}, \ref{fm_detektor} (inl.)\\ \hline +\ssaref{detektorer_allmänt}, \ssaref{fm_detektor} (inl.)\\ \hline T30 & svängningar o oscillator, kristallosc., PLL, buffert & -\ssaref{svängningar_alstring}--\ref{svängningar_LC-oscillator}, -\ssaref{kristalloscillator}, \ref{PLL}, \ref{buffertsteg}\\ \hline +\ssaref{svängningar_alstring}--\ssaref{svängningar_LC-oscillator}, +\ssaref{kristalloscillator}, \ssaref{PLL}, \ssaref{buffertsteg}\\ \hline T31 & obalans i antennsystem & \ssaref{obalans_antennsystem}\\ \hline T32 & mottagare, raka, superheterodyn, AGC & -\ssaref{mottagare_bättre_hf}, \ref{selektion_direktblandade}, \ref{passband_spegelfrekvens}, -hela \ssaref{superheterodynmottagaren}, \ref{AGC} (inl.)\\ \hline +\ssaref{mottagare_bättre_hf}, \ssaref{selektion_direktblandade}, \ssaref{passband_spegelfrekvens}, +hela \ssaref{superheterodynmottagaren}, \ssaref{AGC} (inl.)\\ \hline T33 & brusspärr och selektivitet & -\ssaref{brusspärr}, \ref{tonöppning}, \ref{subton}\\ \hline +\ssaref{brusspärr}, \ssaref{tonöppning}, \ssaref{subton}\\ \hline T34 & selektivitet, spegelfrekvenser, mottagarkänslighet & -\ssaref{selektivitet}, \ref{spegelfrekvens_mottagare} (inl.), -\ssaref{bandbredd_fm}, \ref{signalkänslighet_brus}\\ \hline +\ssaref{selektivitet}, \ssaref{spegelfrekvens_mottagare} (inl.), +\ssaref{bandbredd_fm}, \ssaref{signalkänslighet_brus}\\ \hline T35 & sändare, blockscheman, egenskaper, duplex & -\ssaref{sändare_blockschema}-\ref{sändare_frekvensblandning}, \ref{utgångsimpedans}, \ref{cw-klickar}, \ref{splatter}, \ref{duplex}\\ \hline +\ssaref{sändare_blockschema}-\ssaref{sändare_frekvensblandning}, \ssaref{utgångsimpedans}, \ssaref{cw-klickar}, \ssaref{splatter}, \ssaref{duplex}\\ \hline T36 & antenner och antennvinst, polarisation & -\ssaref{antenner_allmänt}--\ref{antenner_impedans}, -\ssaref{antenner_ståendevåg}--\ref{antenner_antennvins}, -\ssaref{polarisation_hf}, \ref{polarisation_vhf}\\ \hline +\ssaref{antenner_allmänt}--\ssaref{antenner_impedans}, +\ssaref{antenner_ståendevåg}--\ssaref{antenner_antennvins}, +\ssaref{polarisation_hf}, \ssaref{polarisation_vhf}\\ \hline T37 & antenner (kortvåg, VHF, UHF och SHF) & -\ssaref{ändmatad_halvvågsantenn}, \ref{jordplanantenn}, -\ssaref{antenner_vhf_allmänt}, \ref{antenner_vhf_yagi}\\ \hline +\ssaref{ändmatad_halvvågsantenn}, \ssaref{jordplanantenn}, +\ssaref{antenner_vhf_allmänt}, \ssaref{antenner_vhf_yagi}\\ \hline T38 & transmissionsledningar & -\ssaref{avstämd_matarledning}, \ref{oavstämd_matarledning}, \ref{stående_vågor}- -\ssaref{antenner_balansering}, Tabell \ref{Kabeldämpning}\\ \hline +\ssaref{avstämd_matarledning}, \ssaref{oavstämd_matarledning}, \ssaref{stående_vågor}- +\ssaref{antenner_balansering}, Tabell \ssaref{Kabeldämpning}\\ \hline T39 & vågutbredning och jonosfären & -\ssaref{vågutbredning_reflektion}, \ref{vågutbredning_jonosfärskikten}-- -\ssaref{d-skiktet}, \ref{e-skiktet}--\ref{sporadiskt_e}, hela +\ssaref{vågutbredning_reflektion}, \ssaref{vågutbredning_jonosfärskikten}-- +\ssaref{d-skiktet}, \ssaref{e-skiktet}--\ssaref{sporadiskt_e}, hela \ssaref{solens_inverkan_jonosfären}\\ \hline T40 & vågutbredning på kortvåg & -\ssaref{markvåg}-\ref{rymdvåg}, \ref{fädning}--\ref{om_kortvågsbanden}, hela \ref{vågutbredning_vhf}\\ \hline +\ssaref{markvåg}-\ssaref{rymdvåg}, \ssaref{fädning}--\ssaref{om_kortvågsbanden}, hela \ssaref{vågutbredning_vhf}\\ \hline T41 & mätning av likström, ståendevåg & -\ssaref{mäta_likspänning}, \ref{mäta_ståendevåg}\\ \hline +\ssaref{mäta_likspänning}, \ssaref{mäta_ståendevåg}\\ \hline T42 & konstlast, fältstyrkemätare & -\ssaref{konstlast}, \ref{fältstyrkemätare}\\ \hline +\ssaref{konstlast}, \ssaref{fältstyrkemätare}\\ \hline \end{tabular} \normalsize \end{table} @@ -128,19 +128,19 @@ \section{Reglementesdelens läsanvisningar} \begin{tabular}{rll} \textbf{Nr} & \textbf{Innehåll} & \textbf{Avsnitt}\\ \hline\hline R1 & fonetiska alfabeten & -hela \ssaref{fonetiska_alfabet}, tabellen \ref{tab:bokstavering-svenska}\\ \hline +hela \ssaref{fonetiska_alfabet}, tabellen \ssaref{tab:bokstavering-svenska}\\ \hline R2 & Q-koden & -hela \ssaref{q-koden}, tabellen \ref{tab:q-kod}\\ \hline +hela \ssaref{q-koden}, tabellen \ssaref{tab:q-kod}\\ \hline R3 & trafikförkortningar & -hela \ssaref{trafikförkortningar}, tabellen \ref{tab:trafikforkortningar}\\ \hline +hela \ssaref{trafikförkortningar}, tabellen \ssaref{tab:trafikforkortningar}\\ \hline R4 & nödsignaler & -hela \ssaref{nödsignaler} utom \ref{nödfrekvens}\\ \hline +hela \ssaref{nödsignaler} utom \ssaref{nödfrekvens}\\ \hline R5 & anropssignaler & -\ssaref{anropssignaler}--\ref{cq dx och split}, \ref{innehåll i förbindelse}--\ref{kryptering av radiomeddelande} \\ \hline +\ssaref{anropssignaler}--\ssaref{cq dx och split}, \ssaref{innehåll i förbindelse}--\ssaref{kryptering av radiomeddelande} \\ \hline R6 & bandplaner & -hela \ssaref{bandplaner}, appendix \ref{bandplaner2} HF--UHF (veta gränser för CW/SSB)\\ \hline +hela \ssaref{bandplaner}, appendix \ssaref{bandplaner2} HF--UHF (veta gränser för CW/SSB)\\ \hline R7 & bestämmelser, radioreglementen & -\ssaref{ITU radioreglemente}, \ref{amatörradio definitioner}, \ref{regioner}\\ \hline +\ssaref{ITU radioreglemente}, \ssaref{amatörradio definitioner}, \ssaref{regioner}\\ \hline R8 & CEPT & hela \ssaref{CEPT} \\ \hline R9 & svensk lag och föreskrift & diff --git a/koncept/appendix-mattenheter.tex b/koncept/appendix-mattenheter.tex index 58704cb2f..4c799b9f5 100644 --- a/koncept/appendix-mattenheter.tex +++ b/koncept/appendix-mattenheter.tex @@ -13,7 +13,7 @@ \chapter{Måttenheter} före måttenheten (av latinets \emph{pre}, före och \emph{fixare}, att tillägga). Med prefixet anges vilken multiplikations- eller divisionsfaktor (talfaktor) -som används. Se tabell \ssaref{tab:prefix}. +som används. Se tabell~\ssaref{tab:prefix}. Prefix kan vid behov användas till alla enheter. I nedanstående tabell används som exempel prefix tillsammans med enheterna @@ -54,7 +54,7 @@ \chapter{Måttenheter} att misstolka. Exponenter, till exempel siffran 6 i uttrycket \(10^6\), förklaras i -bilaga \ssaref{potenser}. +bilaga~\ssaref{potenser}. \section{Flyttal} diff --git a/koncept/appendix-rapportkoder.tex b/koncept/appendix-rapportkoder.tex index 3b972493e..943ad8bf7 100644 --- a/koncept/appendix-rapportkoder.tex +++ b/koncept/appendix-rapportkoder.tex @@ -69,8 +69,8 @@ \section{Kommersiell sjö- och luftradiotrafik} I kommersiell sjö- och luftradiotrafik används till exempel Q-förkortningarna QSA (signalstyrka), QRM (störningar från annan station), QRN (atmosfäriska störningar), QSB (fädning) och QRK (uppfattbarhet) -åtföljda av en siffra för graden i skala 1--5. Jämför med SINPO-koden -i avsnitt \ssaref{sinpo}. +åtföljda av en siffra för graden i skala 1--5. +Jämför med SINPO-koden i avsnitt~\ssaref{sinpo}. \textbf{Exempel:} @@ -78,7 +78,7 @@ \section{Kommersiell sjö- och luftradiotrafik} ''ljudstyrka mycket god, uppfattbarhet ganska god, störningar från andra stationer måttliga, atmosfäriska störningar obefintliga''. -Se mer om Q-förkortningar i avsnitt \ssaref{q-koden}. +Se mer om Q-förkortningar i avsnitt~\ssaref{q-koden}. \section{Rundradiosändningar m.m.} \label{sinpo} diff --git a/koncept/appendix-repeatrar.tex b/koncept/appendix-repeatrar.tex index 29e0c0f74..34011abc9 100644 --- a/koncept/appendix-repeatrar.tex +++ b/koncept/appendix-repeatrar.tex @@ -7,7 +7,7 @@ En repeater med högt belägen antenn ger ofta en bättre möjlighet till förbindelse. En sådan repeater kan i lyckliga fall inte bara möjliggöra förbindelser, men ibland också dubblera räckvidden i och med att varje station bara -behöver nå fram till repeatern, se bild \ssaref{fig:bildII7-12}. +behöver nå fram till repeatern, se bild~\ssaref{fig:bildII7-12}. En praktisk sak att komma ihåg med repeatrar, speciellt om du sänder med låg effekt är att du inte alltid når fram till repeatern, även om du kan ta emot signaler från den. @@ -24,8 +24,8 @@ över repeatrarna måste naturligtvis ha mindre bandbredd än kanalavståndet. Inom IARU har man enats bland annat om frekvensparen för smalbandiga FM-repeatrar. -Se IARU:s bandplaner för \qty{10}{\metre}-repeatrar i bilaga \ssaref{IARU bandplan}. -För VHF-repeatrar finns bandplanen i bilaga \ssaref{Bandplan VHF och högre}. +Se IARU:s bandplaner för \qty{10}{\metre}-repeatrar i bilaga~\ssaref{IARU bandplan}. +För VHF-repeatrar finns bandplanen i bilaga~\ssaref{Bandplan VHF och högre}. Frekvensplaner finns för repeatrar inom banden \SIrange{51}{52}{\mega\hertz} (\qty{6}{\metre}), \SIrange{145}{146}{\mega\hertz} (\qty{2}{\metre}), \SIrange{432}{438}{\mega\hertz} (\qty{70}{\centi\metre}), @@ -206,7 +206,7 @@ \subsection{6-metersbandet} %% Repeaterskift \qty{600}{\kilo\hertz}. På grund av den relativt låga frekvensen uppnås ofta överräckvidder på grund av -sporadisk vågutbredning via E-skiktet, se avsnitt \ssaref{e-skiktet}. +sporadisk vågutbredning via E-skiktet, se avsnitt~\ssaref{e-skiktet}. Man kan då uppnå förbindelser utan hjälp av repeater. På \qty{51}{\mega\hertz} så anvånds endast udda kanalnummer. diff --git a/koncept/chapter1-1.tex b/koncept/chapter1-1.tex index 133b1f932..dbea6e3f2 100644 --- a/koncept/chapter1-1.tex +++ b/koncept/chapter1-1.tex @@ -143,7 +143,7 @@ \subsubsection{Ledare} god ledningsförmåga. Järn, zink och magnesium har två valenselektroner och därmed något sämre ledningsförmåga. -Tabell \ssaref{table:metaller} ger exempel på metallernas resistivitet. +Tabell~\ssaref{table:metaller} ger exempel på metallernas resistivitet. Ännu sämre ledare är de så kallade halvledarna med 3 till 5 valenselektroner. \begin{table} @@ -266,7 +266,7 @@ \subsection{Elektrisk spänning -- enheten volt} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-02.pdf}{Tankeförsök med kulor i ett rör}{fig:BildII1-2} -Bild \ssaref{fig:BildII1-2} illustrerar ett tankeförsök med ett rör med kulor i. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-2} illustrerar ett tankeförsök med ett rör med kulor i. Materialet i röret tänks motsvara atomstrukturen i en strömledare och kulorna de fria elektronerna. Tänker man sig ett slag mot en ände av röret så flyttar det sig av den energi @@ -296,7 +296,7 @@ \subsection{Elektrisk spänning -- enheten volt} \item \(u\) för momentanvärdet (ögonblicks-) \item \(\hat{u}\) för toppvärdet (amplitud-). \end{itemize} -Bild \ssaref{fig:BildII1-16} i avsnitt 1.6 illustrerar relationen mellan värdena +Bild~\ssaref{fig:BildII1-16} i avsnitt 1.6 illustrerar relationen mellan värdena för en sinuskurva. Spänningen över ändpunkterna på en strömledare är \(1\ \mathrm{volt\ [V]}\), då @@ -307,7 +307,7 @@ \subsection{Symboler} \label{spänning.symboler} När man ritar scheman för elektriska kretsar används symboler. -Symbolen i bild \ssaref{fig:bildII2-batteri} visar ett elektriskt batteri med en +Symbolen i bild~\ssaref{fig:bildII2-batteri} visar ett elektriskt batteri med en enda cell. \smalltikz{ @@ -321,7 +321,7 @@ \subsection{Symboler} Förtydligande kommentarer och skrivtecknen invid symbolen förekommer. Ofta refererar dessa till en komponentlista. -Se även kapitel \ssaref{komponenter}. +Se även kapitel~\ssaref{komponenter}. \subsection{Elektrisk ström -- Enheten ampere} \label{elektrisk_ström} @@ -367,7 +367,7 @@ \subsection{Strömkrets} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-03.pdf}{Potential och spänning i en strömkrets}{fig:BildII1-3} -Bild \ssaref{fig:BildII1-3} visar potential och spänning i en strömkrets. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-3} visar potential och spänning i en strömkrets. En elektrisk strömkrets består av en eller flera energikällor och energiförbrukare. @@ -505,7 +505,7 @@ \subsection{Elektrisk effekt -- enheten watt} %% Med hjälp av dessa formler kan effekten beräknas ur resistans- och strömvärdena respektive ur resistans- och spänningsvärdena. -För övriga formler se formelsnurran bild \ssaref{fig:BildII1-4}. +För övriga formler se formelsnurran bild~\ssaref{fig:BildII1-4}. \subsection{Elektrisk arbete -- enheten joule} \index{elektriskt arbete} @@ -571,7 +571,7 @@ \subsection{Formelsnurran} \smallfig[0.4]{images/cropped_pdfs/bild_2_1-04.pdf}{''Snurra'' för Ohms och Joules lagar}{fig:BildII1-4} -Så här finner man rätt formel i formelsnurran (bild \ssaref{fig:BildII1-4}): +Så här finner man rätt formel i formelsnurran (bild~\ssaref{fig:BildII1-4}): Välj ett segment med önskad storhet \(I\), \(U\), \(R\) eller \(P\) som det första ledet i formeln. Inom valt segment finns tre alternativ för det andra ledet i formeln. diff --git a/koncept/chapter1-10.tex b/koncept/chapter1-10.tex index d2b1f4845..f141fb85c 100644 --- a/koncept/chapter1-10.tex +++ b/koncept/chapter1-10.tex @@ -67,7 +67,7 @@ \subsection{Sampling och kvantisering} \qty{1}{\mega\hertz}, men det mer korrekta är att den är 1~MS/s, det vill säga 1 miljon sampel per sekund. -Bild \ssaref{fig:BildII1-37} illustrerar hur en analog signal samplas och +Bild~\ssaref{fig:BildII1-37} illustrerar hur en analog signal samplas och kvantiseras i en ADC, för att behandlas i en DSP, för att därefter konverteras till analog signal med DAC och filtreras. @@ -84,7 +84,7 @@ \subsection{Sampling och kvantisering} Har man till exempel ett kvantiseringssteg på \qty{0,1}{\volt} så blir 0 till \qty{0,1}{\volt} tolkat som 0, \SIrange{0,1}{0,2}{\volt} blir tolkat som 1 och så vidare. -Bild \ssaref{fig:BildII1-37} visar hur kvantiseringen sker i ADC-steget. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-37} visar hur kvantiseringen sker i ADC-steget. Denna sista del i att omvandla de kvantiserade talen till värden kallas \emph{Pulse Code Modulation (PCM)}. @@ -181,7 +181,7 @@ \subsection{Antivikningsfilter} Detta fenomen uppstår alltid när man går mellan kontinuerlig och diskret tid. -Bild \ssaref{fig:BildII1-38} visar hur fyra olika signaler, DC, sinus med +Bild~\ssaref{fig:BildII1-38} visar hur fyra olika signaler, DC, sinus med \qty{3,6}{\kilo\hertz}, \qty{12,4}{\kilo\hertz} och \qty{38}{\kilo\hertz}, samplas med samplingstakten 40\,kS/s. Fallet med DC är uppenbart enkelt, alla punkterna hamnar på samma spänning. diff --git a/koncept/chapter1-3.tex b/koncept/chapter1-3.tex index d4ed6f335..268885fae 100644 --- a/koncept/chapter1-3.tex +++ b/koncept/chapter1-3.tex @@ -58,7 +58,7 @@ \subsection{Kraftfält omkring elektriska laddningar} %%Bild \ssaref{fig:BildII1-5} visar elektriska kraftfält. \noindent -Mellan elektriska laddningar bildas krafter (bild \ssaref{fig:BildII1-5}). +Mellan elektriska laddningar bildas krafter (bild~\ssaref{fig:BildII1-5}). \begin{itemize} \item Varje laddning är omgiven av ett elektriskt kraftfält. @@ -90,8 +90,10 @@ \subsection{Elektrisk fältstyrka} I en trådformad ledare, som det flyter likström igenom, fördelas strömmen lika över tvärsnittet. Om ledaren i stället är ett tunt plan, så blir strömfördelningen annorlunda. -Bild \ssaref{fig:BildII1-6} visar ett plan med två elektroder, som anslutits + +Bild~\ssaref{fig:BildII1-6} visar ett plan med två elektroder, som anslutits till en spänningskälla. + Utmed sträckan mellan elektroderna fördelas strömmen över planet så som strömlinjerna på bilden. Fördelningen beror på elektrodernas utformning och polaritet. @@ -117,7 +119,7 @@ \subsection{Elektrisk fältstyrka} Omvänt kan man medverka till urladdning genom att minska elektrodytan. Ett exempel är åskledarens spets. -I bild \ssaref{fig:BildII1-6} \(U = f(l)\) visas spänningarna utmed +I bild~\ssaref{fig:BildII1-6} \(U = f(l)\) visas spänningarna utmed ''mittströmslinjen'' igenom plus- och minuspolerna. Kurvutseendet är typiskt även för omkringliggande linjer, oavsett längd. diff --git a/koncept/chapter1-4.tex b/koncept/chapter1-4.tex index e7335a652..37d4f4929 100644 --- a/koncept/chapter1-4.tex +++ b/koncept/chapter1-4.tex @@ -44,7 +44,7 @@ \subsection{Magnetism} \subsection{Kraftfält i och omkring magneter} -Bild \ssaref{fig:BildII1-7} visar kraftfält omkring magneter. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-7} visar kraftfält omkring magneter. Varje magnet omges av ett magnetiskt kraftfält. Magnetfältets fördelning, styrka och riktningar beskrivs som kraftlinjer med slutna kretslopp. @@ -68,7 +68,7 @@ \subsection{Magnetiska fält omkring strömbanor} \harecsection{\harec{a}{1.4.1}{1.4.1}} \label{magfält_ström} -Bild \ssaref{fig:BildII1-8} visar magnetiska fält omkring strömledare. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-8} visar magnetiska fält omkring strömledare. Omkring varje ledare, som det flyter en elektrisk ström igenom, alstras det ett magnetiskt kraftfält. Magnetiska kraftlinjerna fördelar sig koncentriskt omkring en rak ledare och @@ -85,7 +85,7 @@ \subsection{Bestämma magnetiska fältriktningen} När en \emph{ledare} fattas med höger hand och med tummen i strömmens riktning, kommer fingrarna att peka i fältriktningen (B). -I bild \ssaref{fig:BildII1-8} (övre) så går strömmen från pluspolen (+) till +I bild~\ssaref{fig:BildII1-8} (övre) så går strömmen från pluspolen (+) till minuspolen (--) varvid strömmen kommer gå nedåt i bilden på ovansidan, det vill säga precis så tummen pekar om man greppar ledaren med tummen nedåt, och magnetfältet kommer att snurra som pilarna precis som de övriga fingrarna @@ -100,7 +100,7 @@ \subsection{Bestämma magnetiska fältriktningen} När \emph{en spole} fattas med höger hand och med fingrarna i strömmens riktning, kommer den utsträckta tummen att peka mot spolens nordpol. -I bild \ssaref{fig:BildII1-8} (undre) så går strömmen från pluspolen (+) till +I bild~\ssaref{fig:BildII1-8} (undre) så går strömmen från pluspolen (+) till minuspolen (--) varvid strömmen kommer gå inåt i bilden på ovansidan, dvs. precis så fingrarna pekar när man lägger handen på spolen, och magnetfältet kommer att peka mot nord (N) precis som tummen på högerhanden. @@ -113,7 +113,7 @@ \subsection{Bestämma magnetiska fältriktningen} \subsection{Exempel på elektromagneter} -Bild \ssaref{fig:BildII1-9} visar exempel på elektromagneter. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-9} visar exempel på elektromagneter. \subsubsection{Elektromagnet} Det bildas ett magnetfält genom en spole så länge som det flyter ström genom diff --git a/koncept/chapter1-5.tex b/koncept/chapter1-5.tex index 9a7dfa95e..3396817e1 100644 --- a/koncept/chapter1-5.tex +++ b/koncept/chapter1-5.tex @@ -28,7 +28,7 @@ \subsection{Utbredningsmodeller} \subsubsection{Vågutbredning längs en linje} -Bild \ssaref{fig:BildII1-10} visar vågor längs en linje. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-10} visar vågor längs en linje. När änden av en tråd sätts i pendling med en frekvens \(f\), så kommer till sist hela tråden i svängning med den frekvensen. Den pendling, som först skapades, vandrar längs tråden med @@ -42,7 +42,7 @@ \subsubsection{Vågutbredning på en yta} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-11.pdf}{Vågutbredning på en yta}{fig:BildII1-11} -Bild \ssaref{fig:BildII1-11} visar vågutbredning på en yta. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-11} visar vågutbredning på en yta. När ett föremål släpps genom en vätskeyta, så bildas vågor som breder ut sig som cirklar i varandra (koncentriska). @@ -65,7 +65,7 @@ \subsubsection{Vågutbredning på en yta} \subsubsection{Vågutbredning i rummet} -Bild \ssaref{fig:BildII1-12} visar vågutbredning i rummet. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-12} visar vågutbredning i rummet. Ljud är energi i form av tryckvågor i luften. När en mekanisk kropp sätts i svängning (stämgaffel, dricksglas etc), överförs @@ -85,7 +85,7 @@ \subsection{Elektromagnetiska fält} \index{elektromagnetiska fält} \label{elektromagnetiska_fält} -Tabell \ssaref{tab:elektromagnetiskt_spektrum} visar elektromagnetiskt spektrum. +Tabell~\ssaref{tab:elektromagnetiskt_spektrum} visar elektromagnetiskt spektrum. I detta avsnitt görs i huvudsak endast jämförelse mellan ljusvågor och radiovågor, vilka båda är elektromagnetisk strålning. Hur ett elektromagnetiskt fält frigörs från en ledare framgår av kapitel @@ -224,7 +224,7 @@ \subsection{Vågpolarisation} \label{vågpolarisation} \index{vågpolarisation} -Bild \ssaref{fig:BildII1-14} visar polarisation av elektromagnetiska vågor. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-14} visar polarisation av elektromagnetiska vågor. \subsubsection{Vågor längs en linje (tråd e.d.)} En vågrörelse i ett plan kallas linjärt polariserad. @@ -294,7 +294,7 @@ \subsubsection{Radiovågor} \subsection{Våginterferens} -Bild \ssaref{fig:BildII1-15} visar våginterferens. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-15} visar våginterferens. När vågor från olika energikällor blandas med varandra (överlagras), kommer de att antingen samverka eller motverka. Beroende av det tidsmässiga läget mellan vågorna och deras amplituder blir diff --git a/koncept/chapter1-6.tex b/koncept/chapter1-6.tex index 47aaf4c35..ecfd76f39 100644 --- a/koncept/chapter1-6.tex +++ b/koncept/chapter1-6.tex @@ -4,7 +4,7 @@ \section{Sinusformade signaler} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-16.pdf}{Alstring av en sinusformad signal}{fig:BildII1-16} -Bild \ssaref{fig:BildII1-16} visar alstring av en sinusformad signal. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-16} visar alstring av en sinusformad signal. I detta avsnitt behandlas några grundbegrepp inom växelströmsläran. Förloppen framställs med vektor- och linjediagram. För närmare beskrivning används sådana begrepp som momentanvärde, @@ -23,7 +23,7 @@ \subsection{Momentanvärde} (Storheter som ändrar sig som en funktion av tiden kännetecknas ofta med gemena bokstäver.) -Bild \ssaref{fig:BildII1-16} visar en sinusformad växelspänning med frekvensen +Bild~\ssaref{fig:BildII1-16} visar en sinusformad växelspänning med frekvensen \qty{50}{\hertz}. Spänningen \(u\) är \(+230\ \text{V}\) vid tidpunkten 2,5~millisekunder efter en positiv nollgenomgång. @@ -38,7 +38,7 @@ \subsection{Toppvärde eller amplitud} \index{amplitud} Toppvärdet \(u_{max}\) är det högsta värdet över eller under noll. -På bild \ssaref{fig:BildII1-16} är de högsta värdena \(+325\ \text{V}\) och +På bild~\ssaref{fig:BildII1-16} är de högsta värdena \(+325\ \text{V}\) och \qty{-325}{\volt}. \subsection{Topp-till-toppvärde} @@ -46,7 +46,7 @@ \subsection{Topp-till-toppvärde} \index{topp-till-toppvärde} Topp-till-toppvärde är summan av toppvärdena över och under noll. -På bild \ssaref{fig:BildII1-16} är detta värde \qty{650}{\volt}. +På bild~\ssaref{fig:BildII1-16} är detta värde \qty{650}{\volt}. \subsection{Effektivvärde} \harecsection{\harec{a}{1.6.2c}{1.6.2c}, \harec{a}{1.6.2d}{1.6.2d}} @@ -140,8 +140,8 @@ \subsection{Frekvens} Följande begrepp demonstreras med hjälp av pendeln: Period = en fullständig fram- och tillbakasvängning i ett system, till exempel -pendelns väg mellan punkterna 2-3-2-1-2-3- osv. Bild \ssaref{fig:BildII1-33} visar -pendelrörelse som illustration av frekvens. +pendelns väg mellan punkterna 2-3-2-1-2-3- osv. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-33} visar pendelrörelse som illustration av frekvens. \mediumfig[0.65]{images/cropped_pdfs/bild_2_1-33.pdf}{Pendel som illustration av fr\-e\-kv\-en\-s}{fig:BildII1-33} @@ -197,7 +197,7 @@ \subsection{Fasförskjutning} % \pagefig[0.6]{images/cropped_pdfs/bild_2_1-19.pdf}{Uppdelning av en signal i grundton och övertoner}{fig:BildII1-19} -Bild \ssaref{fig:BildII1-17} visar vektorer och fasförskjutning. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-17} visar vektorer och fasförskjutning. Med fasförskjutning menas tidsskillnaden mellan förlopp, till exempel spänningar och/eller strömmar. Fasförskjutningen mellan vektorerna kallas även fasvinkel och uttrycks som ett @@ -208,7 +208,7 @@ \subsection{Vektorer} En spänning, ström, kraft osv. kan beskrivas som en vektor med en storhet och riktning. -På bilden \ssaref{fig:BildII1-17} har vektorerna \(X_L\), \(R\) och \(X_C\) en +På bilden~\ssaref{fig:BildII1-17} har vektorerna \(X_L\), \(R\) och \(X_C\) en inbördes fasförskjutning av \ang{90}. De motsvarar spänningsfallen i en krets med en induktor, en resistor och en kondensator kopplade i serie, där den gemensamma strömmen är en sinus. diff --git a/koncept/chapter1-7.tex b/koncept/chapter1-7.tex index 5b3f9001e..832015a0f 100644 --- a/koncept/chapter1-7.tex +++ b/koncept/chapter1-7.tex @@ -11,7 +11,7 @@ \subsection{Grundton, övertoner och kant\-vågor} % \mediumfig[0.7]{images/cropped_pdfs/bild_2_1-18.pdf}{Ren sinusvåg och övertonshaltig våg}{fig:BildII1-18} -Bild \ssaref{fig:BildII1-18} visar en ren sinusvåg och övertonshaltig våg. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-18} visar en ren sinusvåg och övertonshaltig våg. Ett sinusformat förlopp med en enda frekvens -- en enda ton -- sägs vara spektralt ren. En sådan svängning kallas för grundton. @@ -27,7 +27,7 @@ \subsection{Grundton, övertoner och kant\-vågor} \pagefig[0.6]{images/cropped_pdfs/bild_2_1-19.pdf}{Uppdelning av en signal i grundton och övertoner}{fig:BildII1-19} \pagefig[0.6]{images/cropped_pdfs/bild_2_1-20.pdf}{Uppdelning av en fyrkantsvåg i grundton och övertoner}{fig:BildII1-20} -Bild \ssaref{fig:BildII1-19} visar uppdelning av en signal i grundton och +Bild~\ssaref{fig:BildII1-19} visar uppdelning av en signal i grundton och övertoner. Oscillatorsignalen i exemplet på bilden har 1~volts amplitud på grundtonen \(f_0\) (1:a harmoniska), 0,7~volts amplitud på de 1:a övertonen @@ -38,7 +38,7 @@ \subsection{Grundton, övertoner och kant\-vågor} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-21.pdf}{Överlagrade spänningar}{fig:BildII1-21} -Bild \ssaref{fig:BildII1-20} visar uppdelning av en fyrkantsvåg i grundton och +Bild~\ssaref{fig:BildII1-20} visar uppdelning av en fyrkantsvåg i grundton och övertoner. \index{Fourier, Joseph} @@ -93,7 +93,7 @@ \subsection{Grundton, övertoner och kant\-vågor} \subsection{Överlagrade spänningar (likspänningskomposant)} \harecsection{\harec{a}{1.7.4a}{1.7.4a}} -Bild \ssaref{fig:BildII1-21} visar överlagrade spänningar. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-21} visar överlagrade spänningar. I signalkretsar förekommer det mycket ofta, att växelspänning överlagras på likspänning eller omvänt. Likspänningen kallas då för likspänningskomposant. @@ -153,7 +153,7 @@ \subsubsection{Termiskt brus} \emph{white noise}) eller \emph{brus}. Med vitt brus menas brus som inte ''färgats'', och det betyder i det här sammanhanget att det har samma amplitud för alla frekvenser, så som illustreras -i bild \ssaref{fig:BildII1-35}. +i bild~\ssaref{fig:BildII1-35}. I praktiken är allt brus begränsat med bandbredden på kanalen, men man betraktar det som vitt inom kanalen om det är jämnt inom bandet. @@ -165,7 +165,7 @@ \subsubsection{Termiskt brus} %% Varje motstånd med den absoluta temperaturen T kan modelleras som att ha en ekvivalent spänning \(e_n\) och ström \(i_n\) för resistansen \(R\), -så som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII1-36} är +så som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII1-36} är %% \[e_n = \sqrt{4kTBR}\quad\text{och}\quad i_n = \sqrt{\dfrac{4kTB}{R}}.\] %% diff --git a/koncept/chapter1-8.tex b/koncept/chapter1-8.tex index c1f9d73f0..a07c460b2 100644 --- a/koncept/chapter1-8.tex +++ b/koncept/chapter1-8.tex @@ -64,7 +64,7 @@ \subsection{Kännetecken för modulerade signaler} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-22.pdf}{Modulerade signaler}{fig:BildII1-22} -Bild \ssaref{fig:BildII1-22} illustrerar modulerade signaler. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-22} illustrerar modulerade signaler. En modulerad signal kännetecknas av dess amplitud, frekvens och fasläge. Vid \emph{amplitudmodulation} påverkas huvudbärvågens amplitud, så att den i @@ -130,7 +130,7 @@ \subsection{Beskrivningskod för sändningsslagen} Här följer avkortade koder enligt WARC~79 för några av de sändningsslag som amatörer använder mest, samt för jämförelse även de benämningar som fortfarande -används jämsides (se vidare i bilaga \ssaref{sändslag}). +används jämsides (se vidare i bilaga~\ssaref{sändslag}). \mediumfig[0.67]{images/cropped_pdfs/bild_2_1-23.pdf}{Modulerande signaler}{fig:BildII1-23} @@ -173,7 +173,7 @@ \subsubsection{Basband} dess analoga basband medan nycklingspulserna till tongeneratorn är dess digitala basband. -Bild \ssaref{fig:BildII1-23} illustrerar modulerade signaler. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-23} illustrerar modulerade signaler. Ett vanligt sätt att överföra information över radio är med telefoni, det vill säga tal. @@ -210,7 +210,7 @@ \subsection{Sändningsslaget A3E (AM)} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-24.pdf}{Sidband vid A3E-modulation}{fig:BildII1-24} -Bild \ssaref{fig:BildII1-24} visar frekvensspektrum av en signal vid +Bild~\ssaref{fig:BildII1-24} visar frekvensspektrum av en signal vid amplitudmodulation med \begin{enumerate}[label=\alph*.,noitemsep] @@ -229,7 +229,7 @@ \subsubsection{A3E-modulation med en ton} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-25.pdf}{A3E-modulation med toner med olika styrka och frekvens}{fig:BildII1-25} -Bild \ssaref{fig:BildII1-25} visar A3E-modulation med toner av olika styrka och +Bild~\ssaref{fig:BildII1-25} visar A3E-modulation med toner av olika styrka och frekvens. En omodulerad bärvåg har konstant amplitud. En amplitudmodulerad signal är i grunden resultatet av svävning mellan @@ -301,7 +301,7 @@ \subsection{Sändningsslaget A1A (CW)} \label{modulation_cw} -Bild \ssaref{fig:BildII1-26} visar amplitudmodulation med morsetecken. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-26} visar amplitudmodulation med morsetecken. Man kan överföra meddelanden med morsetelegrafi på olika sätt. Det enklaste sättet är att koppla in och ur sändarens bärvåg i takt med teckendelarna i morsetecknen. @@ -362,7 +362,7 @@ \subsubsection{Princip} Numera är den så kallade filtermetoden i särklass vanligast och den enda som behandlas här. -Bild \ssaref{fig:BildII1-27} illustrerar sidband vid DSB-modulation. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-27} illustrerar sidband vid DSB-modulation. Med filtermetoden blandas HF- och LF-signalerna i en speciell blandare. Där undertrycks båda dessa signaler medan blandningsprodukterna med deras summa- och skillnadsfrekvenser blir kvar, dvs. det övre och nedre sidbandet. @@ -381,7 +381,7 @@ \subsubsection{Princip} \paragraph{Exempel} -Bild \ssaref{fig:BildII1-28} illustrerar sidbandsval vid SSB-modulering. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-28} illustrerar sidbandsval vid SSB-modulering. Ett SSB-filter har ett passband av \SIrange{9000,3}{9003}{\kilo\hertz}. Vid bärvågsfrekvensen \qty{9000}{\kilo\hertz} sträcker sig det övre sidbandet från \SIrange{9000,3}{9003}{\kilo\hertz} och släpps igenom. @@ -402,7 +402,7 @@ \subsubsection{Princip} %% k7per: Make this bigger. \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_1-29.pdf}{Sidbandslägen vid SSB}{fig:BildII1-29} -Bild \ssaref{fig:BildII1-29} illustrerar sidbandslägen vid SSB. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-29} illustrerar sidbandslägen vid SSB. LF-signalens amplitud bestämmer amplituden på sidofrekvensen. LF-signalens frekvens bestämmer sidofrekvensens avstånd från bärvågsfrekvensen @@ -465,7 +465,7 @@ \subsection{Frekvensmodulation (FM)} \mediumfig[0.8]{images/cropped_pdfs/bild_2_1-30.pdf}{Frekvensmodulation}{fig:BildII1-30} -Bild \ssaref{fig:BildII1-30} (överst och i mitten) visar frekvensmodulation. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-30} (överst och i mitten) visar frekvensmodulation. Vid frekvensmodulation varierar bärvågens frekvens i takt med den modulerande signalens amplitud och polaritet. @@ -511,7 +511,7 @@ \subsubsection{Sidbanden vid vinkelmodulation} \subsubsection{Bandbredden vid vinkelmodulation} -Bild \ssaref{fig:BildII1-30} (nederst) visar bandbredd på vinkelmodulation. +Bild~\ssaref{fig:BildII1-30} (nederst) visar bandbredd på vinkelmodulation. Vi gör tankeexperimentet att en FM-sändare moduleras med en fyrkantsvåg. Frekvensen kommer då att hoppa växelvis mellan frekvenserna \(f\) och \(f + \Delta f\). @@ -544,7 +544,7 @@ \subsubsection{Frekvensdeviation och modulationsindex} \index{symbol!\(m\) modulationsindex} %% k7per: Find a solution for words that already have a hyphen. quote-dash? -Bild \ssaref{fig:BildII1-31} visar sidbandsspektrum vid FM-moduler\-ing med 1 +Bild~\ssaref{fig:BildII1-31} visar sidbandsspektrum vid FM-moduler\-ing med 1 sinuston. Vid vinkelmodulation uppstår talrika sidofrekvenser, som beror av den modulerande frekvensen \(f_{LF}\). @@ -856,7 +856,7 @@ \subsubsection{Fyrnivå fasskiftmodulation -- 4-PSK} \emph{Quadrature (Q)}), ofta kallat I/Q modulering. De fyra faslägena kan nu enkelt förklaras som amplituder i de olika faslägena -som anges av tabell \ssaref{tab:4-PSK}. +som anges av tabell~\ssaref{tab:4-PSK}. \begin{table}[t] \begin{center} @@ -901,7 +901,7 @@ \subsubsection{Kvadratur-amplitudmodulation -- QAM} Ofta benämner man olika varianter med antalet olika positioner, så att 16QAM har 16 olika lägen i fas och amplitud tillsammans. -Ett exempel på hur 16QAM kan moduleras finns i tabell \ssaref{tab:16QAM}. +Ett exempel på hur 16QAM kan moduleras finns i tabell~\ssaref{tab:16QAM}. \begin{table*}[ht] \begin{center} @@ -1063,8 +1063,8 @@ \subsubsection{Bitfel} Störningar kan göra att vi tolkar en symbol fel, vilket kan resultera i en eller flera felaktiga bitar. -Om vi i till exempel 16QAM-koden i kapitel \ssaref{QAM} får in +0.2 i I och +1.1 -i Q, ser vi i tabell \ssaref{tab:16QAM} att närmaste symbolen är symbol 5 med +1 +Om vi i till exempel 16QAM-koden i kapitel~\ssaref{QAM} får in +0.2 i I och +1.1 +i Q, ser vi i tabell~\ssaref{tab:16QAM} att närmaste symbolen är symbol 5 med +1 i I och +1 i Q. Vi skulle kunna anta att om I är större än 0 och mindre än 2, samt Q är större än 0 och mindre än 2 så är symbol 5 den enda vettiga symbolen, och det är precis @@ -1076,7 +1076,7 @@ \subsubsection{Bitfel} Vi kommer då lägga ut 9 istället för 5, vilket innebär att två bitar har ändrats. -Genom att granska tabell \ssaref{tab:16QAM} vidare ser man att värdena för +Genom att granska tabell~\ssaref{tab:16QAM} vidare ser man att värdena för I och Q för de olika symbolerna är gjorda så att minsta avstånd är 2 mellan alla närliggande symboler, i respektive I- och Q-riktning. Det förenklar tolkning av symbolerna. diff --git a/koncept/chapter1-9.tex b/koncept/chapter1-9.tex index 0a1666b4c..0e9917a10 100644 --- a/koncept/chapter1-9.tex +++ b/koncept/chapter1-9.tex @@ -75,7 +75,7 @@ \subsection{Effektändring uttryckt i dB} (B). Om resultatet uttrycks i \unit{\decibel}, ska Bel-värdet multipliceras med 10. -Logaritmer förklaras i bilaga \ssaref{logaritmer}. +Logaritmer förklaras i bilaga~\ssaref{logaritmer}. För att förenkla beräkningen av dB-talet divideras det högre effekttalet med det lägre. @@ -90,7 +90,7 @@ \subsection{Effektändring uttryckt i dB} Huvudskalorna på en räknesticka är logaritmiska. (Räknestickan är ett enkelt och förut mycket använt hjälpmedel). -Med hjälp av nomogrammet i bild \ssaref{ellära-nomogram-db-effekt} kan en +Med hjälp av nomogrammet i bild~\ssaref{ellära-nomogram-db-effekt} kan en \emph{effektändring}, uttryckt som kvot (effekterna dividerade med varandra), omvandlas till decibel och omvänt. @@ -172,7 +172,7 @@ \subsection{Spänningsändring uttryckt i dB} \[\dfrac{P_{\text{hög}}}{P_{\text{låg}}} = \dfrac{U_{\text{hög}}^2}{U_{\text{låg}}^2}\] \[a[dB] = 20\log \dfrac{U_{\text{hög}}}{U_{\text{låg}}}\] %% -Med nomogrammet i bild \ssaref{ellära-nomogram-db-spänning} kan kvoten av en +Med nomogrammet i bild~\ssaref{ellära-nomogram-db-spänning} kan kvoten av en ström- eller spänningsändring omvandlas till decibel och tvärt om. \mediumfig{images/nomogram_db_spanning.png}{Nomogram för omvandling mellan spänning och decibel}{ellära-nomogram-db-spänning} diff --git a/koncept/chapter10-2.tex b/koncept/chapter10-2.tex index d3628d66b..b0acd9518 100644 --- a/koncept/chapter10-2.tex +++ b/koncept/chapter10-2.tex @@ -56,7 +56,7 @@ \subsection{Intermodulation} Blandningsprodukter av signaler i en mottagare eller sändare kallas för \emph{intermodulation} och kan höras som falska signaler i en mottagare. -(se även kapitel \ssaref{intermodulation}) +(se även kapitel~\ssaref{intermodulation}) % \newpage \subsection{LF-detektering} diff --git a/koncept/chapter10-3.tex b/koncept/chapter10-3.tex index ba49e4871..eebdad97c 100644 --- a/koncept/chapter10-3.tex +++ b/koncept/chapter10-3.tex @@ -27,11 +27,11 @@ \subsection{Störningar från sändare} \item Placera antennen högt och fritt och så långt från personer och störningskänslig utrustning som möjligt. Fältstyrkan är nämligen högst närmast antennen. - Se kapitel \ssaref{EMF} om elektriska fält. + Se kapitel~\ssaref{EMF} om elektriska fält. \item Undvik direkt HF-instrålning på elnätet genom att använda nätfilter. \item Använd ''mjuk'' nyckling av bärvågen (avrundade telegrafitecken). Vid hård nyckling alstras övertoner i form av knäppar som hörs långt vid - sidan av sändningsfrekvensen. Se även kapitel \ssaref{Nycklingsfilter}. + sidan av sändningsfrekvensen. Se även kapitel~\ssaref{Nycklingsfilter}. \end{itemize} \subsection{Störningar på radiomottagning} @@ -85,11 +85,11 @@ \subsection{Störningar på TV-mottagning} avhjälpas med frekvensfilter. Ett lågpassfilter efter en kortvågsändare kan till exempel dimensioneras att endast släppa igenom signaler under cirka \qty{35}{\mega\hertz}. -Läs mer om lågpassfilter i kapitel \ssaref{Lågpassfilter}. +Läs mer om lågpassfilter i kapitel~\ssaref{Lågpassfilter}. Ett högpassfilter före en TV-mottagare kan till exempel dimensioneras att endast släppa igenom signaler med frekvenser över cirka \qty{35}{\mega\hertz}. -Läs mer om högpassfilter i kapitel \ssaref{Högpassfilter}. +Läs mer om högpassfilter i kapitel~\ssaref{Högpassfilter}. Om inte mottagning i TV-band I och II är av intresse, så kan ett högpassfilter med en gränsfrekvens av cirka \qty{160}{\mega\hertz} sättas in. @@ -102,10 +102,10 @@ \subsection{Störningar på TV-mottagning} amatörradiosändningar. Det kan vara skärmströmsfilter på antennkablar, bandspärrar samt sug- och spärrkretsar avstämda till störfrekvensen, bandpassfilter avstämt till -nyttofrekvensen. Läs mer om filter i kapitel \ssaref{spärrfilter}. +nyttofrekvensen. Läs mer om filter i kapitel~\ssaref{spärrfilter}. Ett vanligt störningsfall är att en bredbandig antennförstärkare blir -överstyrd eller blockerad av en sändare. Se även kapitel \ssaref{blockering}. +överstyrd eller blockerad av en sändare. Se även kapitel~\ssaref{blockering}. %% k7per %% \newpage % layout diff --git a/koncept/chapter10-4.tex b/koncept/chapter10-4.tex index 11a1c6187..cfa9b0252 100644 --- a/koncept/chapter10-4.tex +++ b/koncept/chapter10-4.tex @@ -35,7 +35,7 @@ \subsection{Nätfilter} En drossel kan man göra till exempel genom att linda upp några varv av nätsladden närmast apparaten på toroider eller en eller flera sammanlagda ferritstavar. I svåra fall kan det behövas ett bredbandigt nätfilter, liknande -det på bild \ssaref{fig:bildII9-1}. +det på bild~\ssaref{fig:bildII9-1}. Det kan förekomma kraftiga spänningstransienter (spänningsstötar) på elnätet. Dessa transienter kan leda till felfunktioner i anslutna apparater. @@ -72,7 +72,7 @@ \subsection{Lågpassfilter} ''icke önskad utstrålning''. Vidare gäller att sådan utstrålning från amatörradiosändare ska hållas så låg som dagens amatörradioteknik medger. -Bild \ssaref{fig:bildII9-2} visar principen för lågpassfiltret TP~30 för kortvåg, +Bild~\ssaref{fig:bildII9-2} visar principen för lågpassfiltret TP~30 för kortvåg, med gränsfrekvensen \qty{36}{\mega\hertz}, att kopplas mellan sändaren och antennledningen. Med denna gränsfrekvens dämpas övertoner från sändare så att risken för @@ -90,7 +90,7 @@ \subsection{Högpassfilter} Högpassfilter släpper igenom signaler med frekvenser över filtrets gränsfrekvens. -Bild \ssaref{fig:bildII9-3} visar principen för högpassfiltret HP~40-S med +Bild~\ssaref{fig:bildII9-3} visar principen för högpassfiltret HP~40-S med gränsfrekvensen \qty{47}{\mega\hertz}, att kopplas in mellan antennledningen och en mottagare för VHF eller högre frekvenser. @@ -125,7 +125,7 @@ \subsection{Spärrfilter och sugkretsar} Vilket man väljer är inte kritiskt. Den störande signalen kan ''spärras'' med en parallellresonanskrets i -serie med mottagaringången, se bild \ssaref{fig:bildII9-5}. +serie med mottagaringången, se bild~\ssaref{fig:bildII9-5}. Kretsen består av en induktans och en kapacitans. Om man använder en stub som resonanskrets -- till exempel en koaxialkabel -- så @@ -134,12 +134,12 @@ \subsection{Spärrfilter och sugkretsar} Bild~\ssaref{fig:bildII9-4} visar exempel på hur ingångsimpedansen kan användas. Man kan även kortsluta -- ''suga bort'' den störande signalen med en -serieresonanskrets parallellt över mottagaringången, se bild \ssaref{fig:bildII9-6}. +serieresonanskrets parallellt över mottagaringången, se bild~\ssaref{fig:bildII9-6}. Om man då använder en stub, så ska den ha längden \(\lambda/4\) och vara ''öppen'' eller ha längden \(\lambda/2\) och vara ''kortsluten''. Den störande signalen kan undertryckas ytterligare med fler stubar, -som ordnas som i bild \ssaref{fig:bildII9-6}. +som ordnas som i bild~\ssaref{fig:bildII9-6}. Filtret består då av öppna \(\lambda/4\)-stubar, som utgör avgreningar från antennkabeln med ett avstånd av \(\lambda/4\). @@ -166,7 +166,7 @@ \subsection{Nät- och skärmströmfilter för mottagning} \smallfig[.35]{images/cropped_pdfs/bild_2_9-07.pdf}{Nät- och skärmströmfilter}{fig:bildII9-7} -Bild \ssaref{fig:bildII9-7} visar nät- och skärmströmfilter. +Bild~\ssaref{fig:bildII9-7} visar nät- och skärmströmfilter. Det är vanligt att \emph{gemensam strömöverföring} (eng. \emph{common mode current}) uppstår som läckage från utrustning och antenn. Detta kallas ofta ledningsbunden störning. @@ -187,7 +187,7 @@ \subsection{Phono-ingångsfilter (TBA~302)} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_9-09.pdf}{Högtalarledningsfilter}{fig:bildII9-9} -Bild \ssaref{fig:bildII9-8} visar phonoingångsfilter. +Bild~\ssaref{fig:bildII9-8} visar phonoingångsfilter. Störande påverkan från radiosändningar kan uppstå om anslutningsledningarna till phono-ingången i LF-förstärkare är dåligt skärmade och avkopplade. Sådana störningar kan avhjälpas med ett filter. @@ -196,7 +196,7 @@ \subsection{Phono-ingångsfilter (TBA~302)} \subsection{Högtalarledningsfilter (EM 502-B)} \index{avstörning!högtalarledning} -Bild \ssaref{fig:bildII9-9} visar högtalarledningsfilter. +Bild~\ssaref{fig:bildII9-9} visar högtalarledningsfilter. HF-instrålning på högtalarledningar kan ha en störande påverkan. Detta kan undvikas genom koppla in HF-drosslar i ledningarna. Dessa drosslar bör vara skärmade så att de inte verkar som antenner istället. @@ -227,14 +227,14 @@ \subsection{Avkoppling av HF-signaler} Sådana åtgärder innebär emellertid att konstruktionsändringar har gjorts. Apparatens elsäkerhetsmärkningar är då ogiltiga. -Bild \ssaref{fig:bildII9-10b} och \ref{fig:bildII9-10a} visar några sätt att +Bild~\ssaref{fig:bildII9-10b} och \ssaref{fig:bildII9-10a} visar några sätt att avkoppla en oönskad signal från styrgallret i ett elektronrör respektive från basen i en transistor. \subsection{Parasitfilter} \index{avstörning!parasitfilter} -Bild \ssaref{fig:bildII9-11} visar parasitfilter i HF-förstärkare. +Bild~\ssaref{fig:bildII9-11} visar parasitfilter i HF-förstärkare. Förstärkarsteg kan råka i självsvängning, ofta på frekvenser i VHF/UHF-området. Ett sätt att stoppa det är med så kallat parasitfilter. @@ -243,7 +243,7 @@ \subsection{Nycklingsfilter} \index{nycklingsfilter} \index{avstörning!nycklingsfilter} -Bild \ssaref{fig:bildII9-12} visar nycklingsfilter. +Bild~\ssaref{fig:bildII9-12} visar nycklingsfilter. När en bärvåg nycklas, så bildas övertoner. Blandningsprodukter av övertonerna och bärvågen hörs som knäppar på omkringliggande frekvenser. @@ -269,5 +269,5 @@ \subsection{Förbättrad skärmning} och in genom andra apparaters hölje. Det medför att apparaternas skärmningar och jordning måste förbättras. Följ då elsäkerhetsbestämmelserna! -Se även kapitel \ssaref{elektriskafält}, \ref{elektromagnetiskafält} och +Se även kapitel~\ssaref{elektriskafält}, \ssaref{elektromagnetiskafält} och \ssaref{jordning}. diff --git a/koncept/chapter11-1.tex b/koncept/chapter11-1.tex index 60bd78fd0..e488f03e4 100644 --- a/koncept/chapter11-1.tex +++ b/koncept/chapter11-1.tex @@ -226,13 +226,13 @@ \section{Allmänna råd} \mediumfig[0.87]{images/emfbild-000}{Referensvärden för begränsning av elektriska fält (100~kHz--10~GHz)}{fig:emf1} \mediumfig[0.87]{images/emfbild-001}{Referensvärden för begränsning av magnetiska fält (100~kHz--10~GHz)}{fig:emf2} -Bild \ssaref{fig:emf1} illustrerar referensvärden för begränsning av elektriska +Bild~\ssaref{fig:emf1} illustrerar referensvärden för begränsning av elektriska fält på platser där allmänheten kan vistas (100~kHz--10~GHz), med amatörband och fältstyrkenivå angivna, till exempel \qty{10,15}{\mega\hertz} har en högsta tillåtna elektriskt fältstyrka på \qty{28}{\volt\per\metre}. \newpage -Bild \ssaref{fig:emf2} illustrerar referensvärden för begränsning av magnetiska +Bild~\ssaref{fig:emf2} illustrerar referensvärden för begränsning av magnetiska fält på platser där allmänheten kan vistas (100~kHz--10~GHz), med amatörband och fältstyrkenivå angivna, till exempel \qty{10,15}{\mega\hertz} har en högsta tillåtna magnetisk fältstyrka på \qty{73}{\milli\ampere\per\metre}. @@ -266,7 +266,7 @@ \subsection{Antennen} en förstärkning på 2,15\,dBi jämfört med en isotrop antenn. Alla värden på antennförstärkning uttryckt i dBd ska därför ökas med 2,15 för -att kunna användas i tabell \ssaref{tab:forst} som visar förhållandet mellan +att kunna användas i tabell~\ssaref{tab:forst} som visar förhållandet mellan förstärkning i \unit{\decibel} och linjära faktorer. \begin{table*}[ht] @@ -370,7 +370,7 @@ \subsection{Kabeldämpning} Även här måste linjära faktorer användas. Förlusterna i en kabel har negativa värden uttryckt i \unit{\decibel} vilket -medför att faktorerna i tabell \ssaref{tab:feedannut} blir mindre än ett. +medför att faktorerna i tabell~\ssaref{tab:feedannut} blir mindre än ett. \begin{table*}[ht] \begin{center} diff --git a/koncept/chapter12-1.tex b/koncept/chapter12-1.tex index 25f72fb55..a8ecf9f05 100644 --- a/koncept/chapter12-1.tex +++ b/koncept/chapter12-1.tex @@ -160,7 +160,7 @@ \subsection{Påverkan av elektromagnetiska fält} När du använder en sändare, mobiltelefon etc. och någon får svårigheter med hjärta eller andning så ska du omedelbart stänga av din apparat helt! Med tiden utvecklas störningsokänsligare elektronik, men säker mot störningar -kan man aldrig vara. Se vidare i kapitel \ssaref{EMF}. +kan man aldrig vara. Se vidare i kapitel~\ssaref{EMF}. \subsection{Normer för fältstyrkor} @@ -178,4 +178,4 @@ \subsection{Normer för fältstyrkor} allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält. Dessa råd bygger på rekommendationer från Europeiska unionens råd. -Se vidare i kapitel \ssaref{EMF}. +Se vidare i kapitel~\ssaref{EMF}. diff --git a/koncept/chapter12-2.tex b/koncept/chapter12-2.tex index 245c64cae..74f9ec5b4 100644 --- a/koncept/chapter12-2.tex +++ b/koncept/chapter12-2.tex @@ -69,13 +69,13 @@ \subsection{Radioamatören och hembyggd elektronik} konstruerad och tillverkad så att den uppfyller föreskrivna krav, ha en EU-försäkran om överensstämmelse och vara CE-märkt. -När CE-märket bild \ssaref{fig:CE-mark} sätts på en produkt eller en +När CE-märket bild~\ssaref{fig:CE-mark} sätts på en produkt eller en radioutrustning så innebär det att tillverkaren eller importören intygar att alla föreskrivna krav är uppfyllda. I många fall har det dock vid kontroll av CE-märkt utrustning funnits brister i elsäkerhet och elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) villkoren för CE-märkning -har inte varit uppfyllda. Lär mer om EMC i avsnitt \ssaref{EMC-lagen}. +har inte varit uppfyllda. Lär mer om EMC i avsnitt~\ssaref{EMC-lagen}. Som \emph{radioutrustning} räknas en elektrisk eller elektronisk produkt som avsiktligt avger eller tar emot radiovågor för radiokommunikation eller @@ -234,13 +234,13 @@ \subsection{Liten terminologi vid elinstallationer} isolering att de inte behöver skyddsjordas. Så isolerade får anslutningsledningen förses med en speciell stickpropp, som passar i vägguttag, såväl med som utan jorddon. - Sådana bruksföremål är märkta med Fi-märket bild \ssaref{fig:Fi-mark} och får + Sådana bruksföremål är märkta med Fi-märket bild~\ssaref{fig:Fi-mark} och får inte ändras så att de kan skyddsjordas. \end{description} \smallfig[0.1]{images/cropped_pdfs/Fi-mark.pdf}{Dubbel isolering, Fi-märke}{fig:Fi-mark} -Bild \ssaref{fig:Fi-mark} visar Fi-märket, symbolen som finns på all elektrisk +Bild~\ssaref{fig:Fi-mark} visar Fi-märket, symbolen som finns på all elektrisk utrustning som har dubbel isolering. \subsection{Färgkoder för fas, noll- och skyddsledare} diff --git a/koncept/chapter13-3.tex b/koncept/chapter13-3.tex index 1ca0f30fc..a5882f69d 100644 --- a/koncept/chapter13-3.tex +++ b/koncept/chapter13-3.tex @@ -27,7 +27,7 @@ \subsection{Urval för radioamatörer} Radioamatörerna använder i praktiken många fler trafikförkortningar än dessa. I reglementsprovet för amatörradiocertifikat ingår frågor om -trafikförkortningar, se tabell \ssaref{tab:trafikforkortningar}. +trafikförkortningar, se tabell~\ssaref{tab:trafikforkortningar}. % k7per, fixa bredd \begin{table} diff --git a/koncept/chapter13-4.tex b/koncept/chapter13-4.tex index 613e31133..38a853d9c 100644 --- a/koncept/chapter13-4.tex +++ b/koncept/chapter13-4.tex @@ -40,7 +40,7 @@ \subsection{Internationella nödfrekvenser} Det finns inte längre krav på att fartyg ska ha radiopassning på frekvensen vilket framgår av \emph{Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om radioutrustning på fartyg} TSFS 2009:95 \cite[\S22]{TSFS2009:95}. -(Läs mer om nödfrekvens i avsnitt \ssaref{nödtrafik}) +(Läs mer om nödfrekvens i avsnitt~\ssaref{nödtrafik}) Kustradion i Sverige upphörde med sin radiopassning, vakthållning, av frekvensen i början av 2005 och US Coast Guard slutade radiopassningen i augusti 2013. diff --git a/koncept/chapter13-5.tex b/koncept/chapter13-5.tex index fad71f6d2..4288a2ff4 100644 --- a/koncept/chapter13-5.tex +++ b/koncept/chapter13-5.tex @@ -187,7 +187,7 @@ \subsection{Identifiering av amatörradiostationer} \subsection{Nationella prefix} \harecsection{\harec{b}{5.4}{5.4}} -Tabell \ssaref{tab:landsprefix} visar några viktiga nationella prefix att kunna. +Tabell~\ssaref{tab:landsprefix} visar några viktiga nationella prefix att kunna. \begin{table*}[ht] \begin{center} @@ -328,7 +328,7 @@ \subsection{Second operator} amatörradiocertifikat kan agera operatör jämte en person som har ett. I Sverige är det reglerat i undantagsföreskriften PTSFS 2022:19 som tas upp i -avsnitt \ssaref{PTSFS2022:19}. +avsnitt~\ssaref{PTSFS2022:19}. Detta medger att man kan förevisas hobbyn och även träna under kontrollerade förhållanden. För att detta ska fungera krävs att den med amatörradiocertifikat instruerar diff --git a/koncept/chapter13-6.tex b/koncept/chapter13-6.tex index c3b9cd9dc..301d3e88c 100644 --- a/koncept/chapter13-6.tex +++ b/koncept/chapter13-6.tex @@ -93,13 +93,13 @@ \section{Svenska bandplaner} möjligheter bästa sätt. Bandplaner fungerar som radioamatörernas rekommendationer till varandra. Endast i minsta utsträckning medverkar PTS till reglering inom dessa planer. -IARU Region~1 bandplanerna finns i bilaga \ssaref{IARU bandplan} och svensk -frekvensplan finns i bilaga \ssaref{svensk frekvensplan}. +IARU Region~1 bandplanerna finns i bilaga~\ssaref{IARU bandplan} och svensk +frekvensplan finns i bilaga~\ssaref{svensk frekvensplan}. % \newpage % layout Föreningen Sveriges Sändareamatörer SSA -- företräder de svenska radioamatörerna i IARU Region~1. Mer information om de rådande bandplanerna för HF, VHF och UHF kan du finna i -appendix \ssaref{bandplaner2} men kontrollera alltid mot en officiell källa innan +appendix~\ssaref{bandplaner2} men kontrollera alltid mot en officiell källa innan du använder dem för sändning. diff --git a/koncept/chapter14-3.tex b/koncept/chapter14-3.tex index 4dc24ffb9..17b609692 100644 --- a/koncept/chapter14-3.tex +++ b/koncept/chapter14-3.tex @@ -104,7 +104,7 @@ \subsection{Post- och telestyrelsens föreskrifter om undantag från tillstånds som under en förevisning tillfälligt använder amatörradiosändare, under förutsättning att användningen av radiosändaren sker under uppsikt av en innehavare av amatörradiocertifikat. -(Läs mer om användningen i avsnitt \ssaref{secondoperator}) +(Läs mer om användningen i avsnitt~\ssaref{secondoperator}) %\newpage % layout Den som innehar amatörradiocertifikat ska ha en egen anropssignal. diff --git a/koncept/chapter15-1.tex b/koncept/chapter15-1.tex index 21d9fc5c2..aae3295ed 100644 --- a/koncept/chapter15-1.tex +++ b/koncept/chapter15-1.tex @@ -22,7 +22,7 @@ \section{Ändamål} \section{Kunna visa hur man för en loggbok} \harecsection{\harec{c}{3.3.1}{3.3.1}} -I tabell \ssaref{tab:loggblad} visas ett exempel på hur en förenklad loggsida kan +I tabell~\ssaref{tab:loggblad} visas ett exempel på hur en förenklad loggsida kan se ut med ett par radioförbindelser (QSO) inskrivna. Fundera på följande: @@ -98,4 +98,4 @@ \section{Rapportkoder} För rapportering mellan radioamatörer används RST-koden. För lyssnarrapporter till exempel till rundradiostationer, förekommer ett -kodsystem, som kallas för SINPO eller SINPFEMO. Se bilaga \ssaref{Rapportkoder}. +kodsystem, som kallas för SINPO eller SINPFEMO. Se bilaga~\ssaref{Rapportkoder}. diff --git a/koncept/chapter16-1.tex b/koncept/chapter16-1.tex index 79ca9fd2a..f12f36b14 100644 --- a/koncept/chapter16-1.tex +++ b/koncept/chapter16-1.tex @@ -45,7 +45,7 @@ \section{Morsetecknen} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_morse_1.pdf}{Morsetecknens uppbyggnad}{fig:bild_morse_1} -Bild \ssaref{fig:bild_morse_1} visar morsetecknens uppbyggnad. +Bild~\ssaref{fig:bild_morse_1} visar morsetecknens uppbyggnad. Morsetecknen består av korta och långa teckendelar samt mellanrum. Man utgår från den korta teckendelen vars längd sätts till en enhet. En lång teckendel ska vara tre enheter lång, det vill säga tre gånger längden @@ -108,7 +108,7 @@ \section{Planlagd övning} \label{fig:morse_ordning} \end{table} -Inlärningsordningen enligt bild \ssaref{fig:morse_ordning} rekommenderas. +Inlärningsordningen enligt bild~\ssaref{fig:morse_ordning} rekommenderas. Man börjar med tecken som låter så olika som möjligt. Detta för att undvika förväxling längre fram, när tecknen blir fler och hastigheten högre. @@ -239,7 +239,7 @@ \section{Sändningsövningar} Det blir då arbetsamt och man får ''bryta sig'' genom slutet på texten under dålig teckengivning. -Bild \ssaref{fig:bild_morse_3_4} visar rätt sittställning. +Bild~\ssaref{fig:bild_morse_3_4} visar rätt sittställning. Sitthöjden bör vara så att båda fötterna kan vila på golvet eller på en fotpall. Telegrafnyckeln bör placeras så, att underarmen är vågrät när handen vilar på nyckelknoppen. @@ -254,7 +254,7 @@ \section{Sändningsövningar} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_morse_5.pdf}{Rätta handledsrörelser}{fig:bild_morse_5} -Bild \ssaref{fig:bild_morse_5} visar nyckling med handledsrörelser. +Bild~\ssaref{fig:bild_morse_5} visar nyckling med handledsrörelser. Håll löst omkring nyckelknoppen med tummen och långfingret. Pekfingrets undersida ska vila lätt ovanpå knoppen. Använd alltid denna trefingerfattning. diff --git a/koncept/chapter2-1.tex b/koncept/chapter2-1.tex index cdf006ad8..3a4821d12 100644 --- a/koncept/chapter2-1.tex +++ b/koncept/chapter2-1.tex @@ -71,7 +71,7 @@ \subsection{Resistans i strömledare} genomsnittsarea \(A\) (som oftast anges i kvadratmillimeter). Resitiviteten för material finns ofta att finna i tabeller i formelsamlingar. -I tabellen \ssaref{table:metaller} finns ett antal vanliga metallers resitivitet +I tabellen~\ssaref{table:metaller} finns ett antal vanliga metallers resitivitet angivna. Följande formel gäller för beräkning av resistansen i en strömledare med linjär @@ -299,7 +299,7 @@ \subsection{Temperaturkoefficienten för resistorer} \[ \Delta R = \pm \alpha \cdot \Delta \vartheta \cdot R_{kall}\] %% Temperaturkoefficienten kan vara positiv (PTC) eller negativ (NTC). -I principscheman har PTC- respektive NTC-resistorer symboler som i bild \ssaref{fig:BildII2-1}. +I principscheman har PTC- respektive NTC-resistorer symboler som i bild~\ssaref{fig:BildII2-1}. \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-01.pdf}{Schemasymboler för resistorer}{fig:BildII2-1} @@ -355,7 +355,7 @@ \subsection{Effektutveckling i resistorer} \index{resistor!effektutveckling} I resistorer utvecklas värme av den ström som flyter igenom dem. -Värmeutvecklingen sker enligt Joules lag, som återges i kapitel \ssaref{ellära}. +Värmeutvecklingen sker enligt Joules lag, som återges i kapitel~\ssaref{ellära}. Hur mycket effekt i form av värme som strålas ut från resistorn beror på storleken på dess yta och egentemperatur samt på omgivningens temperatur. Det finns en övre gräns för hur mycket värme det ingående materialet tål innan @@ -396,7 +396,7 @@ \subsubsection{Färgmärkning av resistorer} toleransen. Ofta är det sista bandet också tryckt med en viss distans från de andra banden. -Om färgkoden har n stycken band kan man beskriva den med tabell \ref{tab:rcolors} nedan. +Om färgkoden har n stycken band kan man beskriva den med tabell~\ssaref{tab:rcolors} nedan. \begin{table}[H] \begin{tabular}{lrrr} diff --git a/koncept/chapter2-10.tex b/koncept/chapter2-10.tex index 4c56ddbc3..ff2b96791 100644 --- a/koncept/chapter2-10.tex +++ b/koncept/chapter2-10.tex @@ -136,7 +136,7 @@ \subsection{Värme i transistor} Oftast är strömmen genom basen försumbar. För att gå lite djupare tänker vi oss ett exempel med en transistor i -enkel Klass A förstärkarkrets, se kapitel~\ref{klassabc}. +enkel Klass A förstärkarkrets, se kapitel~\ssaref{klassabc}. Transistorn har en \qty{12}{\volt} matningsspänning och har en vilospänning på \qty{6}{\volt} för att få marginal mot \qty{0}{\volt} och \qty{+12}{\volt}. diff --git a/koncept/chapter2-2.tex b/koncept/chapter2-2.tex index b2163ea81..2a5d445bb 100644 --- a/koncept/chapter2-2.tex +++ b/koncept/chapter2-2.tex @@ -236,7 +236,7 @@ \subsection{Utförandeformer} Kondensatorer kan även utföras med variabelt kapacitansvärde. Dielektrikum består då oftast av luft, men kan även bestå av ett fast material. -Bild \ssaref{fig:BildII2-2}. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-2}. \subsubsection{Fasta kondensatorer} @@ -312,4 +312,4 @@ \subsection{Märkning av kondensatorer} att kondensatorns huvuddata kan avläsas. Ofta finns märkningen förklarad i komponentleverantörernas kataloger. -Se exempelvis tabellen för resistorer i avsnitt \ssaref{färgmärkning}. +Se exempelvis tabellen för resistorer i avsnitt~\ssaref{färgmärkning}. diff --git a/koncept/chapter2-3.tex b/koncept/chapter2-3.tex index 741f306b1..c150c5163 100644 --- a/koncept/chapter2-3.tex +++ b/koncept/chapter2-3.tex @@ -55,7 +55,7 @@ \subsection{Försök med induktion} %\mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-03.pdf}{Försök med induktion}{fig:BildII2-3} \paragraph{Försök 1:} -I bild \ssaref{fig:BildII2-3a} är ett känsligt vridspoleinstrument kopplat +I bild~\ssaref{fig:BildII2-3a} är ett känsligt vridspoleinstrument kopplat till en induktor. Instrumentet bör ha noll på skalans mitt, så att strömriktningen syns. En permanentmagnet används för att visa att självinduktion uppstår när @@ -70,7 +70,7 @@ \subsection{Försök med induktion} sluts och bryts -- alltså utan en magnet som rör sig. \paragraph{Försök 2:} -I bild \ssaref{fig:BildII2-3b} har permanentmagneten bytts mot ännu en +I bild~\ssaref{fig:BildII2-3b} har permanentmagneten bytts mot ännu en induktor. Utöver den första induktorn, som vi nu kallar sekundärlindning, kallar vi den nya induktorn för primärlindning. @@ -89,7 +89,7 @@ \subsection{Försök med induktion} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-03c.pdf}{Försök 3 med induktion}{fig:BildII2-3c} \paragraph{Försök 3:} -I bild \ssaref{fig:BildII2-3c} ställer vi oss frågan vad som händer när +I bild~\ssaref{fig:BildII2-3c} ställer vi oss frågan vad som händer när primärlindningen i försök 2 ansluts till en växelspänning, till exempel med nätfrekvensen \qty{50}{\hertz}. Använd för säkerhets skull en skyddstransformator mellan nätet och lindningen! @@ -104,7 +104,7 @@ \subsection{Försök med induktion} \subsection{Olika utföranden} \index{drossel} -Bild \ssaref{fig:BildII2-4} visar schemasymboler för ett antal vanliga induktorer. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-4} visar schemasymboler för ett antal vanliga induktorer. Utöver dessa finns elektromagneter, drosslar, induktorer för resonanskretsar, ramantenner och så vidare. @@ -230,7 +230,7 @@ \subsection{Fasförskjutning mellan spänning och ström i en induktor} Strömmen genom en induktor når inte sitt toppvärde samtidigt som spänningen över den. Orsaken är växlingarna mellan elektrisk och magnetisk energi i induktorn. -Detta illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-11}. +Detta illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-11}. I en ideal induktor är spänningen fasförskjuten \ang{90} före strömmen. I praktiken är dock förskjutningen något mindre än \ang{90} på grund av @@ -250,7 +250,7 @@ \subsection{Q-faktor -- godhetstal} Q-faktorn för en hel resonanskrets beror däremot på bredden på det frekvensband som en viss komponentkombination ger. Q-faktorn för en resonanskrets är därför ett mått på dess -selektivitet (se kapitel \ssaref{Q-faktor}). +selektivitet (se kapitel~\ssaref{Q-faktor}). Q-faktorn för en ingående komponent påverkar Q-faktorn för en hel krets. Däremot gäller inte det omvända. diff --git a/koncept/chapter2-4.tex b/koncept/chapter2-4.tex index 4d62b7a23..559bf1b45 100644 --- a/koncept/chapter2-4.tex +++ b/koncept/chapter2-4.tex @@ -54,7 +54,7 @@ \subsection{Allmänt} magnetiska flödesvägen ökas med hjälp av en järnkärna. -Bild \ssaref{fig:BildII2-5} illustrerar flera vanligt förekommande schemasymboler +Bild~\ssaref{fig:BildII2-5} illustrerar flera vanligt förekommande schemasymboler för transformatorer med två lindningar. @@ -107,7 +107,7 @@ \subsection{Den ideala (förlustfria) transformatorn} % \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-06.pdf}{Obelastad transformator}{fig:BildII2-6} -I bild \ssaref{fig:BildII2-6} är transformatorn är obelastad när sekundärkretsen +I bild~\ssaref{fig:BildII2-6} är transformatorn är obelastad när sekundärkretsen är bruten. När primärlindningen ansluts till en växelspänning induceras växelspänningar @@ -122,7 +122,7 @@ \subsection{Den ideala (förlustfria) transformatorn} \mediumplustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-07.pdf}{Belastad transformator}{fig:BildII2-7} % \mediumminustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-08.pdf}{Sparkopplad transformator}{fig:BildII2-8} -I bild \ssaref{fig:BildII2-7} är transformatorn belastad när sekundärkretsen +I bild~\ssaref{fig:BildII2-7} är transformatorn belastad när sekundärkretsen är sluten. När någon av transformatorns sekundärlindningar ingår i en sluten strömkrets @@ -170,7 +170,7 @@ \subsubsection{Sparkopplade transformatorer} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-08.pdf}{Sparkopplad transformator}{fig:BildII2-8} \mediumfigpad[0.9]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-09.pdf}{Strömtransformator}{fig:BildII2-9} -I bild \ssaref{fig:BildII2-7} har transformatorn beskrivits så att primär- och +I bild~\ssaref{fig:BildII2-7} har transformatorn beskrivits så att primär- och sekundärlindningarnas enda förbindelse med varandra är över ett magnetfält, alltså utan galvanisk förbindelse. @@ -182,7 +182,7 @@ \subsubsection{Sparkopplade transformatorer} \qty{115}{\volt} används ibland en \emph{spartransformator}. Med en spartransformator kommer olika strömkretsar i galvanisk förbindelse med -varandra, vilket visas i bild \ssaref{fig:BildII2-8}. +varandra, vilket visas i bild~\ssaref{fig:BildII2-8}. Särskild försiktighet ska därför iakttas vid användning av sparkopplade transformatorer, på grund av risken för elolycksfall. Spartransformatorer bör därför inte användas i amatörradiosammanhang. @@ -195,7 +195,7 @@ \subsubsection{Strömtransformatorer} Hög sekundärström under låg sekundärspänning kännetecknar en \emph{strömtransformator} (eng. \emph{current transformer}), -som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII2-9}. +som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII2-9}. Strömtransformatorer används i elektriska svetsningsutrustningar, induktionsugnar och liknande. Strömtransformatorer används även för mätning av höga växelströmmar. @@ -210,7 +210,7 @@ \subsubsection{Högspänningstransformatorer} Hög sekundärspänning under förhållandevis låg sekundärström kännetecknar en \emph{spänningstransformator} (eng. \emph{voltage transformer}). -Bild \ssaref{fig:BildII2-10} visar en transformator med ett gnistgap i +Bild~\ssaref{fig:BildII2-10} visar en transformator med ett gnistgap i sekundärkretsen för tändning av gas. \emph{Högspänningstransformatorer} (eng. \emph{high voltage transformer}) @@ -240,8 +240,8 @@ \subsubsection{Låg- och klenspänningstransformatorer} (eng. \emph{safety isolating transformer}). Det är en transformator med skyddsseparation mellan primär- och sekundärlindningarna. -Sekundärspänningen i en klenspänningstransformator, bild \ssaref{fig:BildII2-11}, -får inte överstiga \qty{50}{\volt}. +Sekundärspänningen i en klenspänningstransformator, +bild~\ssaref{fig:BildII2-11}, får inte överstiga \qty{50}{\volt}. \newpage \subsection{Sambandet mellan varvtal och impedans} diff --git a/koncept/chapter2-5.tex b/koncept/chapter2-5.tex index 83f8a9fac..8c4918bb7 100644 --- a/koncept/chapter2-5.tex +++ b/koncept/chapter2-5.tex @@ -18,7 +18,7 @@ \subsection{Allmänt} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-12.pdf}{Spärrskiktet i en halvledardiod}{fig:BildII2-12} -Bild \ssaref{fig:BildII2-12} överst illustrerar en halvledardiod bestående av ett +Bild~\ssaref{fig:BildII2-12} överst illustrerar en halvledardiod bestående av ett P-ledande och ett N-ledande materialskikt som fogats samman. Mellan de båda skikten utbildas ett tunt gränsskikt som inte innehåller @@ -35,7 +35,7 @@ \subsubsection{Diod i framriktningen} Förbinder man den positiva polen på en spänningskälla med P-skiktet i en diod och den negativa polen med N-skiktet så är dioden polariserad i -\emph{framriktningen}, detta illustreras i bild \ssaref{fig:BildII2-12} mitten. +\emph{framriktningen}, detta illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII2-12} mitten. Spärrskiktet upplöses då och en \emph{framström} (eng. \emph{forward current}) flyter genom dioden. Elektronerna flyter till den positiva polen och hålen till den negativa polen. @@ -53,7 +53,7 @@ \subsubsection{Diod i backriktningen} Förbinder man i stället den negativa polen på en spänningskälla med P-skiktet i en diod och den positiva polen med N-skiktet så är dioden polariserad i \emph{spärriktningen} eller \emph{backriktningen}, så som illustreras i -bild \ssaref{fig:BildII2-12} underst. +bild~\ssaref{fig:BildII2-12} underst. Spärrskiktet blir då ännu kraftigare. Endast en obetydlig ström \(I_{SP}\) flyter genom dioden i spärriktningen, även @@ -89,7 +89,7 @@ \subsubsection{Diodens ström-spänningsförhållande} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-13.pdf}{Halvledardiodens karaktäristik}{fig:BildII2-13} -Bild \ssaref{fig:BildII2-13} visar en diods ström-spänningsförhållande. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-13} visar en diods ström-spänningsförhållande. Strömmen \(I_D\) börjar att flyta när spänningen \(U_D\) har nått ett tröskelvärde (vid kiseldioder \qty{0,6}{\volt}). @@ -107,12 +107,12 @@ \subsubsection{Diodens ström-spänningsförhållande} \subsection{Diodtillämpningar} \harecsection{\harec{a}{2.5.1.1}{2.5.1.1}} -Bild \ssaref{fig:BildII2-14} illustrerar flera olika schemasymboler för -dioder. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-14} illustrerar flera olika schemasymboler för dioder. % \noindent -Likriktning är den vanligaste tillämpningen för dioder (se kapitel \ssaref{kraftaggregat}). +Likriktning är den vanligaste tillämpningen för dioder (se +kapitel~\ssaref{kraftaggregat}). Halvledardioder utförs även för en rad andra ändamål och finns i en mängd varianter. @@ -177,7 +177,7 @@ \subsection{Vakuumdioden i jämförelse med halvledardioden} % \smallfig[0.45]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-15.pdf}{Dioders polarisering i kretsen}{fig:BildII2-15} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-15.pdf}{Dioders polarisering i kretsen}{fig:BildII2-15} -Bild \ssaref{fig:BildII2-15} visar principen för hur de båda diodtyperna ingår i +Bild~\ssaref{fig:BildII2-15} visar principen för hur de båda diodtyperna ingår i en strömkrets. Den stora skillnaden är att arbetsspänningen för en vakuumdiod är mångfalt högre än den för en halvledardiod samt att vakuumdiodens ena elektrod (katoden) diff --git a/koncept/chapter2-6.tex b/koncept/chapter2-6.tex index 4ec3daa4c..4ae0ada41 100644 --- a/koncept/chapter2-6.tex +++ b/koncept/chapter2-6.tex @@ -14,7 +14,7 @@ \subsection{Allmänt} P-skikt och ett mellanliggande N-skikt (PNP-transistor). Skikten är försedda med anslutningar. -Bild \ssaref{fig:BildII2-16} visar schemasymboler för de vanliga tran\-sistor\-typerna +Bild~\ssaref{fig:BildII2-16} visar schemasymboler för de vanliga tran\-sistor\-typerna NPN-transistorer (bipolära), PNP-\-tran\-sistorer (bipolära) och FET-transistorer (fälteffekt-). @@ -25,7 +25,7 @@ \subsection{NPN-transistorer} \index{transistor!NPN} Halvledarskikten kallas emitter (E), bas (B) och kollektor (C). -Bild \ssaref{fig:BildII2-17a} visar en klassisk hålmonterad småsignaltransistor. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-17a} visar en klassisk hålmonterad småsignaltransistor. \smallfigpad[0.06]{images/cropped_pdfs/bild_2_6-37.pdf}{Transistor}{fig:BildII2-17a} @@ -36,7 +36,7 @@ \subsubsection{Spärrzonerna} %% picture can come close to the text that explains it. \tallfig[0.30]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-17.pdf}{Skikten i en bipolär transistor}{fig:BildII2-17} -Bild \ssaref{fig:BildII2-17} överst visar hur mellan skikten B och E respektive +Bild~\ssaref{fig:BildII2-17} överst visar hur mellan skikten B och E respektive mellan B och C bildas zoner vars ledningsförmåga kan styras elektriskt över anslutningarna. @@ -60,7 +60,7 @@ \subsubsection{Spärrzonerna} \subsubsection{Spänningskällan \(U_{BE}\)} -Bild \ssaref{fig:BildII2-17} mitten visar att mellan bas och emitter finns en +Bild~\ssaref{fig:BildII2-17} mitten visar att mellan bas och emitter finns en diodsträcka. När en positiv spänning läggs på basen och en negativ spänning på emittern polariseras diodsträckans spärrzon i passriktningen. @@ -68,7 +68,7 @@ \subsubsection{Spänningskällan \(U_{BE}\)} \subsubsection{Spänningskällan \(U_{CE}\)} -Bild \ssaref{fig:BildII2-17} nederst visar att när en positiv spänning läggs på +Bild~\ssaref{fig:BildII2-17} nederst visar att när en positiv spänning läggs på kollektorn och en negativ spänning läggs på emittern polariseras diodsträckan i spärriktningen. Spärrzonen förstärks då och det flyter ingen ström. @@ -76,7 +76,7 @@ \subsubsection{Spänningskällan \(U_{CE}\)} \newpage \subsubsection{Inverkan av både \(U_{BE}\) och \(U_{CE}\)} -Bild \ssaref{fig:BildII2-18} visar hur två spänningskällor \(U_{BE}\) och +Bild~\ssaref{fig:BildII2-18} visar hur två spänningskällor \(U_{BE}\) och \(U_{CE}\) ansluts till en emitterkopplad NPN-transistor. Ur den starkt dopade emitterzonen strömmar elektronerna in i den svagt dopade baszonen (spänning: \(U_{BE}\)). @@ -107,7 +107,7 @@ \subsection{Förstärkningsfaktor} \(h_{FE}\) som är kvoten mellan ändringen i utgångsströmmen och ändringen i ingångsströmmen i transistorns aktiva (linjära) område. -Bild \ssaref{fig:BildII2-19} visar ström-spänning-diagram för transistorn BC~107 +Bild~\ssaref{fig:BildII2-19} visar ström-spänning-diagram för transistorn BC~107 för olika basströmmar. För emitterkoppling gäller: %% @@ -151,7 +151,7 @@ \subsubsection{Allmänt} \smallfig[0.15]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-20.pdf}{Schemasymbol för en FET}{fig:BildII2-20} -Bild \ssaref{fig:BildII2-20} anger en schemasymbol för en FET. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-20} anger en schemasymbol för en FET. Fälteffekttransistorn har tre anslutningar, source (S), drain (D) och gate (G). @@ -159,7 +159,7 @@ \subsubsection{Allmänt} \subsubsection{Fälteffekttransistorns uppbyggnad} -Bild \ssaref{fig:BildII2-21} visar ett N-ledande skikt (även kallat N-kanal) med +Bild~\ssaref{fig:BildII2-21} visar ett N-ledande skikt (även kallat N-kanal) med anslutningarna S och D anslutna till respektive ändar av skiktet. N-kanalen passerar mellan två P-ledande skikt förbundna med styrelektroden G. @@ -178,7 +178,7 @@ \subsubsection{Fälteffekttransistorns uppbyggnad} \index{transistor!MOSFET} \newpage -Bild \ssaref{fig:BildII2-22} visar skikten i en N-kanal MOSFET. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-22} visar skikten i en N-kanal MOSFET. I en MOSFET (eng. \emph{Metal Oxide Semicoductor Field Effect Transistor}) är G-elektroden (metallen) isolerad från halvledarkanalen med ett kiseloxidskikt. @@ -204,7 +204,8 @@ \subsubsection{Resistansen mellan gate och source} \subsection{Sambandet drain-ström och spänning} %%Bild \ssaref{fig:BildII2-23} visar karaktäristiken för en N-kanals-FET. -För att beskriva en FET använder man sig av karaktäristiska kurvor (bild \ssaref{fig:BildII2-23}). +För att beskriva en FET använder man sig av karaktäristiska kurvor +(bild~\ssaref{fig:BildII2-23}). Vi har redan presenterat bipolära transistorers in- och utgångsegenskaper i kurvform. Eftersom ingångsströmmen (gateströmmen) i en FET är praktiskt taget noll, är en sådan kurva utan praktisk mening. diff --git a/koncept/chapter2-7.tex b/koncept/chapter2-7.tex index 3fdd5d8b9..ec8dd1dd4 100644 --- a/koncept/chapter2-7.tex +++ b/koncept/chapter2-7.tex @@ -21,7 +21,7 @@ \subsection{Vakuumdioden (tvåelektrodröret)} \index{diod!vakuumdiod} \index{diod!elektronrör} -Dioden på bild \ssaref{fig:BildII2-24} innehåller två elektroder, anod (a) och +Dioden på bild~\ssaref{fig:BildII2-24} innehåller två elektroder, anod (a) och katod (k), samt i förekommande fall en glödtråd (f) (eng. \emph{filament}). \emph{Anoden} ska dra elektronerna från katoden. @@ -41,7 +41,7 @@ \subsubsection{Edisoneffekten} \index{Edisoneffekten} \index{elektronrör!Edisoneffekten} -Bild \ssaref{fig:BildII2-25} illustrerar \emph{Edisoneffekten}. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-25} illustrerar \emph{Edisoneffekten}. När katoden upphettas lossnar fria elektroner från den och bildar ett moln. Med en spänning mellan anod och katod, där anoden är positiv, kommer elektronerna att dras mot anoden. @@ -51,7 +51,7 @@ \subsubsection{\(I_a/U_a\)-karaktäristikan för en vakuumdiod} \smallfig[0.35]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-26a.pdf}{Diodens karaktäristik}{fig:BildII2-26} -Bild \ssaref{fig:BildII2-26} illustrerar vakuumdiodens karaktäristik. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-26} illustrerar vakuumdiodens karaktäristik. När anoden ges positiv potential (anodspänning) flyter en elektronström från katod till anod (anodström). Om anodspänningen \(U_a\) ökar så ökar anodströmmen \(I_a\). @@ -77,7 +77,7 @@ \subsubsection{Likriktarverkan} \subsubsection{Halvvågslikriktning} % \mediumbotfig{images/cropped_pdfs/bild_2_2-27.pdf}{Halvvågslikriktning}{fig:BildII2-27} -Bild \ssaref{fig:BildII2-27} illustrerar halvvågslikriktning. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-27} illustrerar halvvågslikriktning. När anoden ges en omväxlande positiv och negativ potential, en växelspänning, flyter anodström under varje positiv halvperiod av växelspänningen. En likströmspuls uppstår under varannan halvperiod. @@ -88,22 +88,22 @@ \subsubsection{Halvvågslikriktning} \subsubsection{Helvågslikriktning} -Bild \ssaref{fig:BildII2-28} illustrerar helvågslikriktning. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-28} illustrerar helvågslikriktning. Med ett elektronrör med dubbla anoder och en transformator med mittuttag på sekundärlindningen, kan växelspänningens båda halvperioder utnyttjas, så att anodström flyter i samma riktning under alla halvperioder. -Bild \ssaref{fig:BildII2-29} illustrerar hur växelspännng via två -två halvvågslikriktningar formar en helvågslikriktning. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-29} illustrerar hur växelspännng via två två +halvvågslikriktningar formar en helvågslikriktning. \subsection{Vakuumtrioden (treelektrodröret)} \index{vakuumtrioden} \index{trioden} \index{elektronrör!triod} -Bild \ssaref{fig:BildII2-30} illustrerar symboler för triod och pentod. -Bild \ssaref{fig:BildII2-32} visar deras karaktäristik. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-30} illustrerar symboler för triod och pentod. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-32} visar deras karaktäristik. Trioden innehåller de tre elektroder anod (a), styrgaller (\(g_1\)) och katod (k) samt en glödtråd (f = filament). @@ -116,7 +116,7 @@ \subsection{Vakuumtrioden (treelektrodröret)} \subsubsection{Triodens funktion} -Bild \ssaref{fig:BildII2-31} illustrerar en triod och dess elektronström. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-31} illustrerar en triod och dess elektronström. Styrgallret kan ges positiv, neutral eller negativ potential (förspänning) i förhållande till katoden. Valet av förspänning avgör triodens arbetssätt. @@ -149,7 +149,7 @@ \subsection{Pentoden (femelektrodröret)} \index{pentod} \index{elektronrör!pentod} -Pentoden innehåller fem elektroder, se bild \ssaref{fig:BildII2-30}. +Pentoden innehåller fem elektroder, se bild~\ssaref{fig:BildII2-30}. \begin{center} \begin{tabular}{ll} @@ -177,7 +177,7 @@ \subsection{Tetroden (fyraelektrodröret)} \subsection{Karaktäristika för elektronrör} -Bild \ssaref{fig:BildII2-32} illustrerar ett \(I_a/U_{gt}\)-diagram för en triod +Bild~\ssaref{fig:BildII2-32} illustrerar ett \(I_a/U_{gt}\)-diagram för en triod eller pentod, vid konstant \(U_a\). \(I_a/U_a\)-diagram för en triod, vid konstant \(U_{g1}\) @@ -192,7 +192,7 @@ \subsection{Karaktäristika för elektronrör} \subsection{Branthet $S$ och inre resistans $R_i$} -Bild \ssaref{fig:BildII2-33} visar brantheten. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-33} visar brantheten. Om man vid konstant anodspänning ändrar gallerförspänningen med värdet \(\Delta U_{g1}\), ändrar sig anodströmmen med värdet \(\Delta I_a\). %% @@ -213,7 +213,7 @@ \subsection{Branthet $S$ och inre resistans $R_i$} \end{equation*} \end{tabularx} %% -Bild \ssaref{fig:BildII2-34} visar den inre resistansen. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-34} visar den inre resistansen. Om man vid konstant gallerförspänning ändrar anodspänningen med \(\Delta U_a\), ändras anodströmmen med värdet \(\Delta I_a\). %% diff --git a/koncept/chapter2-8.tex b/koncept/chapter2-8.tex index 920805c64..4e8507691 100644 --- a/koncept/chapter2-8.tex +++ b/koncept/chapter2-8.tex @@ -24,7 +24,7 @@ \subsection{Transistorn som strömställare} \mediumfigpad{images/cropped_pdfs/bild_2_2-35.pdf}{Transistorn som analog förstärkare respektive digital strömställare}{fig:BildII2-35} -Bild \ssaref{fig:BildII2-35} visar två transistorkopplingar. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-35} visar två transistorkopplingar. Den till vänster är en analog förstärkare för växelspänning. Om det på grund av en viss basspänning flyter en kollektorström av \qty{1}{\milli\ampere} och kollektorresistorn har värdet \qty{5}{\kilo\ohm}, @@ -59,7 +59,7 @@ \subsubsection{NOT-gate eller inverterande grind} Logiska funktioner beskrivs med internationella symboler. En ring vid utgången betyder att utspänningens nivå är motsatt -inspänningens vilket illustreras i bild \ssaref{fig:BildII2-36}. +inspänningens vilket illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII2-36}. Sambandet mellan in- och utnivåerna beskrivs med en \emph{sanningstabell}. @@ -88,7 +88,7 @@ \subsection{Villkorskretsar -- s.k. grindar} \mediumtopfig[0.65]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-37.pdf}{OCH-grind (AND-gate)}{fig:BildII2-37} \mediumtopfig[0.65]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-38.pdf}{ELLER-grind (OR-gate)}{fig:BildII2-38} -Av bild \ssaref{fig:BildII2-37} framgår att samma villkor kan skapas med slutande +Av bild~\ssaref{fig:BildII2-37} framgår att samma villkor kan skapas med slutande alternativt brytande kontakter. Observera placeringen av resistorn på kretsens utgångssida i respektive fall. När resistorn ligger närmast pluspolen kallas den pull-up. @@ -98,28 +98,28 @@ \subsection{Villkorskretsar -- s.k. grindar} \subsubsection{OCH-grind eller AND-gate} \index{AND-gate} -Sanningstabellen i bild \ssaref{fig:BildII2-37} säger att när alla insignaler +Sanningstabellen i bild~\ssaref{fig:BildII2-37} säger att när alla insignaler är 1 så är utsignalen också 1. \subsubsection{ELLER-grind eller OR-gate} \index{OR-gate} -Sanningstabellen i bild \ssaref{fig:BildII2-38} säger att när en eller flera av +Sanningstabellen i bild~\ssaref{fig:BildII2-38} säger att när en eller flera av insignalerna är 1 så är utsignalen också 1. När alla insignaler är 0 är utsignalen 0. \subsubsection{OCH INTE-grind eller NAND-gate} \index{NAND-gate} -Sanningstabellen i bild \ssaref{fig:BildII2-39} säger att när ingen eller någon +Sanningstabellen i bild~\ssaref{fig:BildII2-39} säger att när ingen eller någon insignal är 1, men inte alla, så är utsignalen 1. När alla insignaler är 1 är utsignalen 0. \subsubsection{INTE ELLER-grind eller NOR-gate} \index{NOR-gate} -Sanningstabellen i bild \ssaref{fig:BildII2-40} säger att när någon eller alla +Sanningstabellen i bild~\ssaref{fig:BildII2-40} säger att när någon eller alla insignaler är 1 är utsignalen 0. När alla insignaler är 0 är utsignalen 1. @@ -127,7 +127,7 @@ \subsubsection{Inverterad ingång} En ingång kan behöva ha en inverterad funktion i förhållande till de övriga (\emph{low active}). -Man kan då göra som i exemplet med en OCH-grind i bild \ssaref{fig:BildII2-41}. +Man kan då göra som i exemplet med en OCH-grind i bild~\ssaref{fig:BildII2-41}. \mediumtopfig[0.66]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-39.pdf}{OCH INTE-grind (NAND-gate)}{fig:BildII2-39} @@ -155,14 +155,14 @@ \subsubsection{Inverterad ingång} \subsubsection{Exklusiv ELLER-grind (XOR-gate)} \index{XOR-gate} -Sanningstabellen i bild \ssaref{fig:BildII2-42} säger att när alla insignaler +Sanningstabellen i bild~\ssaref{fig:BildII2-42} säger att när alla insignaler antingen är 1 eller 0, så är utsignalen 0. När någon insignal är 1, men inte alla, så är utsignalen 1. \subsubsection{Exklusiv INTE ELLER-grind (XNOR-gate)} \index{XNOR-gate} -Sanningstabellen i bild \ssaref{fig:BildII2-43} säger att när alla insignaler +Sanningstabellen i bild~\ssaref{fig:BildII2-43} säger att när alla insignaler antingen är 1 eller 0, så är utsignalen 1. När en insignal är 1, men inte alla, så är utsignalen 0. @@ -192,7 +192,7 @@ \subsection{Grindar med dioder och transistorer} %%\smallfig[0.4]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-44.pdf}{DTL-logik}{fig:BildII2-44} -Bild \ssaref{fig:BildII2-44} visar en NAND-grind. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-44} visar en NAND-grind. Den egentliga grinden består av tre dioder och en resistor. Två av dioderna är ingångar och den tredje är utgång. Grinden styr en digitalt arbetande transistor liksom den i bild @@ -201,12 +201,12 @@ \subsection{Grindar med dioder och transistorer} \smallfig[0.4]{images/cropped_pdfs/bild_2_2-45.pdf}{TTL-logik}{fig:BildII2-45} -Bild \ssaref{fig:BildII2-45} visar en NAND-grind. +Bild~\ssaref{fig:BildII2-45} visar en NAND-grind. Här består den egentliga grinden av en ingångstransistor med två emittrar, vilka motsvarar dioderna vid A och B i föregående bild. Kollektorn i denna transistor motsvarar ingångsdioden till transistorn i bild \ssaref{fig:BildII2-44}. -De övriga tre transistorerna i bild \ssaref{fig:BildII2-45} bildar en switch -(digital strömställare, jämför bild \ref{fig:BildII2-35}), som ger snabb +De övriga tre transistorerna i bild~\ssaref{fig:BildII2-45} bildar en switch +(digital strömställare, jämför bild~\ssaref{fig:BildII2-35}), som ger snabb övergång mellan väl definierade logiska nivåer. Resultatet är en så kallad TTL-logik (eng. \emph{Transistor-Transistor Logic}). diff --git a/koncept/chapter2-9.tex b/koncept/chapter2-9.tex index 76c0db343..f6553a307 100644 --- a/koncept/chapter2-9.tex +++ b/koncept/chapter2-9.tex @@ -194,7 +194,7 @@ \subsubsection{Positiv (icke-inverterande) förstärkning med op-amp} En enkel variant av buffertförstärkaren fås när man kopplar in en spänningsdelare mellan utgången och den negativa ingången, så som illustreras i -bild \ssaref{fig:BildII2-46}. +bild~\ssaref{fig:BildII2-46}. \smalltikz{ \begin{circuitikz} @@ -228,7 +228,7 @@ \subsubsection{Positiv (icke-inverterande) förstärkning med op-amp} \[G = 1+ \dfrac{R_2}{R_1}\] %% Genom att koppla en kondensator parallellt över återkopplingsmotståndet -(\(R_2\) i bild \ssaref{fig:BildII2-46}) kan man skapa en bandbreddsbegränsning +(\(R_2\) i bild~\ssaref{fig:BildII2-46}) kan man skapa en bandbreddsbegränsning för förstärkaren. För de högre frekvenserna kommer merparten av strömmen att gå genom kondensatorn och återkopplingen blir därför frekvensberoende. @@ -243,7 +243,7 @@ \subsubsection{Negativ (inverterande) förstärkning med op-amp} \label{virtuell jord} \label{jordning!virtuell} -Kopplingen i bild \ssaref{fig:BildII2-47} ger en negativ förstärkning. +Kopplingen i bild~\ssaref{fig:BildII2-47} ger en negativ förstärkning. \smalltikz{ \begin{circuitikz} diff --git a/koncept/chapter3-1.tex b/koncept/chapter3-1.tex index 84f8b142a..91894abaa 100644 --- a/koncept/chapter3-1.tex +++ b/koncept/chapter3-1.tex @@ -10,7 +10,7 @@ \subsection{Seriekopplade resistorer} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-01.pdf}{Seriekopplade resistorer}{fig:BildII3-01} -Bild \ssaref{fig:BildII3-01} visar seriekopplade resistorer. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-01} visar seriekopplade resistorer. Den totala resistansen av seriekopplade resistorer är summan av resistanserna. \[R = R_1 + R_2 + R_3 \cdots \] @@ -39,7 +39,7 @@ \subsection{Parallellkopplade resistorer} \smallfigpad{images/cropped_pdfs/bild_2_3-02.pdf}{Parallellkopplade resistorer}{fig:BildII3-02} -Bild \ssaref{fig:BildII3-02} visar parallellkopplade resistorer. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-02} visar parallellkopplade resistorer. Den totala resistansen av parallellkopplade resistorer är lägre än den lägsta enstaka resistansen. @@ -77,7 +77,7 @@ \subsection{Spänningsdelare} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-03.pdf}{Resistiv spänningsdelare}{fig:BildII3-03} Spänningsdelare förekommer i flera former. -Bild \ssaref{fig:BildII3-03} visar en spänningsdelare med resistorer där +Bild~\ssaref{fig:BildII3-03} visar en spänningsdelare med resistorer där spänningen \(U\) delas upp i spänningen \(U_1\) över resistorn \(R_1\) respektive \(U_2\) över \(R_2\). @@ -118,7 +118,7 @@ \subsection{Wheatstones brygga} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-04.pdf}{Wheatstones brygga}{fig:BildII3-04} En speciell tillämpning av spänningsdelare är en \emph{Wheatstones brygga}, se -bild \ssaref{fig:BildII3-04}, som används för att jämföra spänningar. +bild~\ssaref{fig:BildII3-04}, som används för att jämföra spänningar. Bryggan kan ses som två parallellkopplade spänningsdelare varav den ena är en potentiometer med en skala graderad till exempel i \unit{\ohm}. @@ -153,7 +153,7 @@ \subsection{Parallellkopplade kondensatorer} \smallfig[0.3]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-05.pdf}{Parallellkopplade kondensatorer}{fig:BildII3-05} -Bild \ssaref{fig:BildII3-05} visar parallellkopplade kondensatorer. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-05} visar parallellkopplade kondensatorer. I stället för att använda en enda kondensator kan man parallellkoppla flera kondensatorer för att uppnå önskad total kapacitans. @@ -190,7 +190,7 @@ \subsection{Seriekopplade kondensatorer} \smallfig[0.3]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-06.pdf}{Seriekopplade kondensatorer}{fig:BildII3-06} -Bild \ssaref{fig:BildII3-06} visar seriekopplade kondensatorer. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-06} visar seriekopplade kondensatorer. Den totala kapacitansen för seriekopplade kondensatorer är lägre än kapacitansen för kondensatorn med det minsta värdet. % @@ -294,7 +294,7 @@ \subsection{Magnetiskt kopplade induktorer} ej här. I stället görs en förenklad framställning. -Bild \ssaref{fig:BildII3-07} visar seriekopplade induktorer, vars magnetfält +Bild~\ssaref{fig:BildII3-07} visar seriekopplade induktorer, vars magnetfält kopplar till varandra på olika sätt. ''Pricken'' vid änden av induktorerna på bilden markerar magnetfältens inbördes polarisering. @@ -352,7 +352,7 @@ \subsubsection{Uppladdning} \tallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-08.pdf}{Uppladdning av en kondensator}{fig:BildII3-08} -Bild \ssaref{fig:BildII3-08} visar uppladdning av en kondensator. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-08} visar uppladdning av en kondensator. En kondensator \(C\) seriekopplas med en resistans \(R\) och kopplas till spänningen \(U\). @@ -403,7 +403,7 @@ \subsubsection{Urladdning} \tallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-09.pdf}{Urladdning av en kondensator}{fig:BildII3-09} -Bild \ssaref{fig:BildII3-09} visar hur en kondensator C urladdas genom en resistor \(R_2\). +Bild~\ssaref{fig:BildII3-09} visar hur en kondensator C urladdas genom en resistor \(R_2\). Spänningen över kondensatorn minskar exponentiellt under urladdningen. @@ -443,7 +443,7 @@ \subsubsection{Inkoppling} \tallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-10.pdf}{Inkoppling av en induktor}{fig:BildII3-10} -Bild \ssaref{fig:BildII3-10} visar inkopplingen av en induktor. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-10} visar inkopplingen av en induktor. En induktor L i serie med en resistans R kopplas in över en likspänning U. Spänningen över induktorn minskar från \(U_{\it max}\) till 0. @@ -540,7 +540,7 @@ \subsubsection{Komponentegenskaper vid växelström} \mediumfig[0.8]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-11.pdf}{Faslägen och effekter i L C-kretsar}{fig:BildII3-11} -Bild \ssaref{fig:BildII3-11} visar amplituden av spänning och ström vid ett +Bild~\ssaref{fig:BildII3-11} visar amplituden av spänning och ström vid ett sinusformat förlopp samt den effekt som då utvecklas. Tidsaxeln är graderad 0--360\degree~per period. @@ -665,7 +665,7 @@ \subsection{Impedans} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-12.pdf}{Seriekrets av L+C+R}{fig:BildII3-12} -Bild \ssaref{fig:BildII3-12} visar en induktor, en kondensator och en resistor +Bild~\ssaref{fig:BildII3-12} visar en induktor, en kondensator och en resistor som är kopplade i serie. När man vill beräkna den resulterande impedansen i kretsen (''totala växelströmsmotståndet''), måste man ta hänsyn till att komponenternas @@ -679,7 +679,7 @@ \subsection{Impedans} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-13.pdf}{Spänningar i seriekrets L+C+R}{fig:BildII3-13} -I bild \ssaref{fig:BildII3-13} tänker vi oss att vektorerna i systemet vrider sig moturs med vinkelhastigheten +I bild~\ssaref{fig:BildII3-13} tänker vi oss att vektorerna i systemet vrider sig moturs med vinkelhastigheten \(\omega = 2\pi f\) där \(f\) är frekvensen. Eftersom vektorerna har samma frekvens, så är vektorernas lägen inbördes samma. Ögonblicksvärdet av respektive vektorer följer en sinuskurva. @@ -694,7 +694,7 @@ \subsection{Impedans} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-14.pdf}{Impedansen och fasvinkeln i seriekrets L+C+R}{fig:BildII3-14} -I bild \ssaref{fig:BildII3-14} visas vektorerna för komponenterna i bild +I bild~\ssaref{fig:BildII3-14} visas vektorerna för komponenterna i bild \ssaref{fig:BildII3-12} samt hur man grafiskt bestämmer impedansen för dessa vektorer. Vidare får man fasvinkeln mellan impedansens och resistansens vektor, varav den @@ -783,7 +783,7 @@ \subsection{Parallellkopplade LC-kretsar} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-15.pdf}{Parallellkopplad LC-krets}{fig:BildII3-15} -En parallellkopplad LC-krets är i bild \ssaref{fig:BildII3-15} ansluten till +En parallellkopplad LC-krets är i bild~\ssaref{fig:BildII3-15} ansluten till växelspänningen \(U\) från en signalgenerator med inställbar frekvens \(f\). Två fall studeras. @@ -796,7 +796,7 @@ \subsection{Parallellkopplade LC-kretsar} Då visar kretsen hög impedans \(Z\) mot generatorn. En stark ström cirkulerar i LC-kretsen, men endast en svag ström flyter i ledningen mellan generator och krets. -Jämför med modellförsöket på bild \ssaref{fig:BildII3-17}. +Jämför med modellförsöket på bild~\ssaref{fig:BildII3-17}. \item[Fall 2:] \(f > f_{\it res}\) eller \(f < f_{\it res}\) @@ -858,7 +858,7 @@ \subsection{Seriekopplade LC-kretsar} \smallfig[0.5]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-16.pdf}{Seriekopplad LC-krets}{fig:BildII3-16} -En seriekopplad LC-krets i bild \ssaref{fig:BildII3-16} ansluts till +En seriekopplad LC-krets i bild~\ssaref{fig:BildII3-16} ansluts till växelspänningen \(U\) från en signalgenerator med inställbar frekvens \(f\). Två fall studeras. @@ -903,7 +903,7 @@ \subsection{Thomsons formel} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-17.pdf}{Svängningskrets}{fig:BildII3-17} -Bild \ssaref{fig:BildII3-17} visar en svängningskrets som består av en +Bild~\ssaref{fig:BildII3-17} visar en svängningskrets som består av en kondensator och en induktor med förskjutbar järnkärna. En ändring av kärnans tvärsnitt ändrar den magnetiska ledningsförmågan och därmed induktansen varför även reaktansen \(X_L\) ändras. @@ -991,7 +991,7 @@ \subsubsection{Resonansfallet i en parallellkrets} Inne i en parallellkrets i resonans cirkulerar alltså en stark ström, som endast begränsas av kretsens resistans. -Bild \ssaref{fig:BildII3-18} visar en parallellkrets där induktorn har resistansen +Bild~\ssaref{fig:BildII3-18} visar en parallellkrets där induktorn har resistansen \(r_L\) och kondensatorn antas vara förlustfri. Vidare förutsätts att kretsen är i resonans. @@ -1023,7 +1023,7 @@ \subsubsection{Resonansfallet i en seriekrets} \tallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-19.pdf}{Resonansfallet i seriekrets}{fig:BildII3-19} -Bild \ssaref{fig:BildII3-19} visar en seriekrets är i resonans, så är +Bild~\ssaref{fig:BildII3-19} visar en seriekrets är i resonans, så är \begin{align*} & X_C = X_L \quad & \text{dvs.} \quad \frac{1}{\omega C} = \omega L\\ @@ -1059,7 +1059,7 @@ \subsection{Q-faktorn i en parallellkrets} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-20.pdf}{Q-värden i parallellkrets}{fig:BildII3-20} -Bild \ssaref{fig:BildII3-20} illustrerar Q-värden för parallellkrets. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-20} illustrerar Q-värden för parallellkrets. Godhetstalet Q (=Quality Factor) kan ses som den förmåga en resonanskrets har att lagra energi, det vill säga förhållandet mellan den lagrade energin och energiförlusten i kretsen. @@ -1097,7 +1097,7 @@ \subsection{Bandbredd} \harecsection{\harec{a}{3.2.6}{3.2.6}} \index{bandbredd} -Bild \ssaref{fig:BildII3-21} visar med en kurva vilket impedansvärde kretsen har +Bild~\ssaref{fig:BildII3-21} visar med en kurva vilket impedansvärde kretsen har vid olika frekvenser. Impedansens högsta värde är vid frekvensen \(f_{\it res}\) och avtar vid frekvenser som är högre eller lägre. diff --git a/koncept/chapter3-2.tex b/koncept/chapter3-2.tex index cdd2d3784..b881455f8 100644 --- a/koncept/chapter3-2.tex +++ b/koncept/chapter3-2.tex @@ -41,8 +41,9 @@ \subsection{Högpassfilter (HP)} \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-22.pdf}{Högpassfilter}{fig:BildII3-22} -Ett \emph{högpassfilter} (eng. \emph{highpass filter (HP)}, bild \ssaref{fig:BildII3-22}) släpper igenom -signaler med höga frekvenser och dämpar de med låga frekvenser. +Ett \emph{högpassfilter} (eng. \emph{highpass filter (HP)}, +bild~\ssaref{fig:BildII3-22}) släpper igenom signaler med höga frekvenser och +dämpar de med låga frekvenser. \paragraph{Exempel} En frekvensberoende spänningsdelare som LC-högpassfilter. @@ -100,7 +101,7 @@ \subsection{Lågpassfilter (LP)} \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-23.pdf}{Lågpassfilter}{fig:BildII3-23} Om induktor och kondensator respektive resistor och kondensator i ett -högpassfilter byter plats, som i bild \ssaref{fig:BildII3-23}, så får man i +högpassfilter byter plats, som i bild~\ssaref{fig:BildII3-23}, så får man i stället ett LC-lågpassfilter respektive ett RC-lågpassfilter. Ett \emph{lågpassfilter} (eng. \emph{lowpass filter (LP)}) släpper igenom @@ -149,13 +150,13 @@ \subsection{Bandpassfilter (BP)} Bandpassfiltret består i enklaste fall av två resonanskretsar av LC-typ, vilka är avstämda till angränsande frekvenser. Kretsarna är kopplade induktivt, -kapacitivt eller galvaniskt så som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-24}. +kapacitivt eller galvaniskt så som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-24}. Beroende på kopplingsgrad eller dämpning skiljer man mellan underkritisk koppling (lös koppling), kritisk koppling och överkritisk koppling (fast koppling). -I bild \ssaref{fig:BildII3-24} visas hur passbandet påverkas bland annat av kopplingsgraden. +I bild~\ssaref{fig:BildII3-24} visas hur passbandet påverkas bland annat av kopplingsgraden. Lös koppling liten bandbredd. Kritisk koppling -- större bandbredd. Fast koppling -- stor bandbredd. @@ -173,7 +174,7 @@ \subsection{Passfilter} \index{BP} Passkretsen eller passfilter stäms av till en viss frekvens och erbjuder där -en mycket låg impedans så som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-25}. +en mycket låg impedans så som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-25}. Passkretsen kopplas i serie med signalvägen och låter signaler med frekvenser inom filtrets passband att passera. @@ -186,7 +187,7 @@ \subsection{Bandspärrfilter} \index{BR} Om serie- och parallellkretsarna i ett bandpassfilter byter plats får man -i stället ett bandspärrfilter så som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-26}. +i stället ett bandspärrfilter så som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-26}. Ett sådant spärrar signaler inom ett visst frekvensområde, men släpper igenom signaler utom detta område. @@ -204,7 +205,7 @@ \subsubsection{Spärrkrets} Spärrkretsen stäms av till en viss frekvens och erbjuder där en mycket hög impedans. Spärrkretsen kopplas i serie med signalvägen och spärrar en signal med samma -frekvens som resonansfrekvensen, så som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-27}. +frekvens som resonansfrekvensen, så som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-27}. \subsubsection{Sugkrets} Sugkretsen stäms av till en viss frekvens och erbjuder där en mycket låg @@ -230,7 +231,7 @@ \subsection{Kvartskristall} egentligen en slipad skiva av kvarts, kan fungera som en elektromekanisk svängningskropp (resonator), vars egenskaper liknar dem i en LC-krets. -Detta illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-28}. +Detta illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-28}. Den låga inre resistansen gör att Q-värdet i en kvartskristall är bättre än 10000. @@ -249,7 +250,7 @@ \subsection{Bandfilter med kvartskristaller} \smallfigpad{images/cropped_pdfs/bild_2_3-29.pdf}{Bandfilter med kvartskristaller}{fig:BildII3-29} -Bild \ssaref{fig:BildII3-29} visar hur kvartskristaller kan kombineras till +Bild~\ssaref{fig:BildII3-29} visar hur kvartskristaller kan kombineras till filter, ofta refererade till som \emph{kristallfilter} (eng. \emph{crystal filter}), med önskad bandbredd. Även utföranden med \emph{keramiska resonatorer} (eng. @@ -268,7 +269,7 @@ \subsection{Mekaniska filter} resonansfrekvens. Med ännu en elektromekanisk givare kan man känna av svängningarna och åter omvandla dem till elektriska signaler. -Bild \ssaref{fig:BildII3-30} illustrerar ett sådant arrangemang. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-30} illustrerar ett sådant arrangemang. Hela anordningen fungerar som en \emph{elektromekanisk resonator} (eng. \emph{mechanical resonator}), vars egenskaper liknar dem i en LC-krets. @@ -299,8 +300,8 @@ \subsection{Kavitetsfilter} ett enda varv samtidigt som kapacitansen inom detta enda varv kan räcka för önskad resonansfrekvens. -En sådan resonanskrets kan bland annat ha formen av en ledare mitt inne i en -elektriskt ledande kavitet, så som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-31}. +En sådan resonanskrets kan bland annat ha formen av en ledare mitt inne i En +elektriskt ledande kavitet, så som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-31}. Ledarens längd tillsammans med kavitetens insida bildar induktorn. Mellan ledaren och kavitetens insida råder en kapacitans, som kan kompletteras/justeras med en extra kondensator. @@ -338,7 +339,7 @@ \subsection{Pi-filter} Om anslutningsimpedansen är lika i båda kretsarna behövs inga extra åtgärder. Om impedanserna däremot är olika behövs korrigeringsnät (filter). -Ofta är nätet Pi-format så som bild \ssaref{fig:BildII3-32} visar och består av +Ofta är nätet Pi-format så som bild~\ssaref{fig:BildII3-32} visar och består av induktanser och kapacitanser. Ett Pi-format nät kan sägas bestå av två L-formade nät ställda mot varandra, där den seriella delen är gemensam (på bilden en induktor). @@ -353,7 +354,7 @@ \subsection{T-filter} \smallfig[0.35]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-33.pdf}{T-filter (två varianter)}{fig:BildII3-33} \smallfigpad[0.3]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-34.pdf}{Halvledardioder}{fig:BildII3-34} -Ett nät kan också vara T-format, som bild \ssaref{fig:BildII3-33} visar, och bestå +Ett nät kan också vara T-format, som bild~\ssaref{fig:BildII3-33} visar, och bestå av induktanser och kapacitanser. Ett sådant nät kan sägas bestå av två L-formade nät ställda ''rygg mot rygg''. Då är den parallella delen gemensam. @@ -407,4 +408,4 @@ \subsection{Digitala filter} över tiden, där klassiska analoga kan behöva trimmas både individuellt vid tillverkning och över tiden för att upprätthålla sina egenskaper. -För mer om digitala filter se \ssaref{DSP} samt \ref{digitala filter}. +För mer om digitala filter se \ssaref{DSP} samt \ssaref{digitala filter}. diff --git a/koncept/chapter3-3.tex b/koncept/chapter3-3.tex index 2f9ff298e..08ec0111c 100644 --- a/koncept/chapter3-3.tex +++ b/koncept/chapter3-3.tex @@ -47,7 +47,7 @@ \subsection{Halv- och helvågslikriktning} \emph{Likriktning} (eng. \emph{rectificiation}) av spänningar och strömmar i en krets görs med ''elektroniska ventiler'' som släpper igenom ström endast i den så kallade passriktningen och stoppar i spärriktningen så som illustreras i -bild \ssaref{fig:BildII3-34}. +bild~\ssaref{fig:BildII3-34}. En sådan strömventil kallas för diod och kan vara av typen vakuumrör eller halvledare. I moderna konstruktioner används uteslutande halvledardioder i @@ -64,7 +64,7 @@ \subsubsection{Halvvågslikriktning} endast varannan halvvåg av en växelspänning igenom. I den strömkrets som bildas av transformatorns sekundärlindning, dioden och lasten, flyter därför ström endast under varannan halvperiod, så som -illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-35}. +illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-35}. \subsubsection{Helvågslikriktning} \index{helvågslikriktning} @@ -82,13 +82,13 @@ \subsubsection{Helvågslikriktning} Den ena dioden och ena lindningshalvan släpper igenom ström till lasten under ena halvperioden. Den andra dioden och andra lindningshalvan under den följande halvperioden. - Detta illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-35}, delfigur a. + Detta illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-35}, delfigur a. \item Med fyra dioder (s.k. Graetz-brygga) och inget mittuttag på transformatorns sekundärlindning släpper dioderna 1 och 3 igenom ström under den ena halvperioden. Dioderna 2 och 4 släpper igenom ström under den följande halvperioden. - Detta illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-35}, delfigur b samt 1:a och 2:a + Detta illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-35}, delfigur b samt 1:a och 2:a halvvågen. \end{itemize} @@ -108,7 +108,7 @@ \subsection{Glättningskretsar} likspänning som kan ''glättas''. Efter likriktarna ansluts då ett filter som utför \emph{glättning}. Glättningsfiltret kan till exempel bestå av laddningskondensatorn \(C_L\), -induktansen \(L\) och glättningskondensatorn \(C_S\) så som bild \ssaref{fig:BildII3-36} +induktansen \(L\) och glättningskondensatorn \(C_S\) så som bild~\ssaref{fig:BildII3-36} illustrerar. Parallellt över denna kondensator ligger för elsäkerhetens skull en urladdningsresistor \(R\) med hög resistans alltid inkopplad. @@ -137,7 +137,7 @@ \subsubsection{Spänningshöjande likriktarkopplingar} %\mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-37.pdf}{Likriktarkoppling med spänningsdubbling}{fig:BildII3-37} -Bild \ssaref{fig:BildII3-37} visar en spänningsdubblande koppling. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-37} visar en spänningsdubblande koppling. Under 1:a halvvågen laddas kondensator \(C_1\) upp. Under 2:a halvvågen laddas kondensator \(C_2\) upp. Kondensatorerna är kopplade i serie och den ena kondensatorn hinner inte bli @@ -158,7 +158,7 @@ \subsection{Spänningsstabilisering} Utspänningen från ett kraftaggregat tillåts i många fall endast att variera mellan vissa värden, även om inspänningen och strömuttaget varierar mycket. Ett vanligt sätt att hålla konstant spänning är att efter glättningsfiltret -anordna en stabiliseringskrets, som visas i bild \ssaref{fig:BildII3-38}. +anordna en stabiliseringskrets, som visas i bild~\ssaref{fig:BildII3-38}. Glimlampan och zenerdioden har egenskapen att spänningsfallet över dem är i det närmaste konstant inom ett visst strömområde. diff --git a/koncept/chapter3-4.tex b/koncept/chapter3-4.tex index 47205f6f9..901f06d23 100644 --- a/koncept/chapter3-4.tex +++ b/koncept/chapter3-4.tex @@ -11,14 +11,14 @@ \subsection{Allmänt} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-40.pdf}{Från elektronrör till transistor}{fig:BildII3-40} -Elektronrör och transistorer, se bild \ssaref{fig:BildII3-40}, är de +Elektronrör och transistorer, se bild~\ssaref{fig:BildII3-40}, är de \emph{aktiva komponenter} (eng. \emph{active components}) som används i oräkneliga elektroniska kopplingar för alstring av signaler, för \emph{förstärkning} (eng. \emph{amplification}) och \emph{blandning} (eng. \emph{mixing}) av signaler, för multiplicering av signalfrekvenser etc. -Transistorn presenteras i avsnitt \ssaref{transistorn} och elektronröret i -avsnitt \ref{elektronrör}. +Transistorn presenteras i avsnitt~\ssaref{transistorn} och elektronröret i +avsnitt~\ssaref{elektronrör}. Först förekom endast elektronrör. Dessa har emellertid nästan helt ersatts av transistorer. @@ -32,8 +32,8 @@ \subsubsection{LF- och HF-förstärkare} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-41.pdf}{Principen för förstärkare med elektronrör respektive transistor}{fig:BildII3-41} -Bild \ssaref{fig:BildII3-41} visar principen för förstärkare med både elektronrör -och transistor. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-41} visar principen för förstärkare med både +elektronrör och transistor. \index{LF-förstärkare} \index{förstärkare!LF} @@ -96,7 +96,7 @@ \subsection{Grundkopplingar för förstärkarsteg} I det föregående har redan visats att en av polerna i ingången respektive utgången i en förstärkare är gemensam. -I övre delen av bild \ssaref{fig:BildII3-42} är rörförstärkarens katod den gemensamma +I övre delen av bild~\ssaref{fig:BildII3-42} är rörförstärkarens katod den gemensamma polen -- därav namnet katodkoppling. På liknande sätt är NPN-transistorns emitter gemensam -- därav namnet emitterkoppling. @@ -105,7 +105,7 @@ \subsection{Grundkopplingar för förstärkarsteg} Man får då i stället en baskoppling eller kollektorkoppling. Beroende av kopplingssätt fås olika egenskaper. -I bild \ssaref{fig:BildII3-42} visas tre olika grundkopplingar för ett elektronrör (triod) +I bild~\ssaref{fig:BildII3-42} visas tre olika grundkopplingar för ett elektronrör (triod) respektive en NPN-transistor. I praktiken känns en grundkoppling igen på vilken elektrod som är @@ -200,7 +200,7 @@ \subsubsection{Arbetspunkt} \subsubsection{Klass A} \index{klass A} -Bild \ssaref{fig:BildII3-44} illustrerar klass A, vilket är ett arbetssätt i linjära +Bild~\ssaref{fig:BildII3-44} illustrerar klass A, vilket är ett arbetssätt i linjära LF- och HF-förstärkarsteg, till exempel i mottagare samt AM- och SSB-modulerade sändare. Vilovärdet på strömmen i huvudkretsen, den så kallade arbetspunkten, placeras i @@ -224,7 +224,7 @@ \subsubsection{Klass AB} \subsubsection{Klass B} \index{klass B} -Klass B (bild \ssaref{fig:BildII3-45}) är ett olinjärt arbetssätt med en låg +Klass B (bild~\ssaref{fig:BildII3-45}) är ett olinjärt arbetssätt med en låg viloström i förhållande till \(I_{max}\), det vill säga att arbetspunkten ligger i nederkant av styrkaraktäristikans nedre krökta del. Verkningsgraden är upp till 67~\%. @@ -246,7 +246,7 @@ \subsubsection{Klass B} \subsubsection{Klass C} \index{klass C} -Bild \ssaref{fig:BildII3-46} visar klass C som används i HF-förstärkar\-steg i +Bild~\ssaref{fig:BildII3-46} visar klass C som används i HF-förstärkar\-steg i FM- och CW-sändare. Arbetssättet är kraftigt olinjärt. Viloströmmen är noll, det vill säga arbetspunkten ligger på den negativa delen @@ -268,7 +268,7 @@ \subsection{Frekvensmultiplicering} \emph{Frekvensmultiplicering} (eng. \emph{frequency multiplication}) kan användas för att skapa en högre frekvens än den som avges av oscillatorn. -Bild \ssaref{fig:BildII3-47} visar hur oscillatorn följs av ett eller flera +Bild~\ssaref{fig:BildII3-47} visar hur oscillatorn följs av ett eller flera frekvensmultiplicerande förstärkarsteg som arbetar i klass C. I utgången av ett frekvensmultiplicerande steg måste finnas en resonanskrets som @@ -349,7 +349,7 @@ \subsubsection{Slutsteg med en transistor} högre effektförstärkningen. Moderna LDMOS-transistorer kan lämna en kilowatt. -Bild \ssaref{fig:BildII3-48} visar ett sådant förstärkarsteg. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-48} visar ett sådant förstärkarsteg. Kollektorbelastningen består av en resonanskrets. För att anpassa transistorns kollektorimpedans till resonanskretsens impedans, har kollektorn anslutits till ett uttag på kretsens spole. @@ -367,7 +367,7 @@ \subsubsection{Slutsteg med två transistorer} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-49.pdf}{Mottaktskopplat slutsteg med transistorer}{fig:BildII3-49} -Bild \ssaref{fig:BildII3-49} visar ett \emph{mottaktkopplat} (eng. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-49} visar ett \emph{mottaktkopplat} (eng. \emph{push-pull amplifier}) förstärkarsteg i klass B, vilket har god verkningsgrad samtidigt som det är nöjaktigt linjärt för SSB i amatörradio. I ett slutsteg med endast en transistor skulle denna behöva klara fyra gånger @@ -389,7 +389,7 @@ \subsubsection{Högeffektslutsteg med en tetrod} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-50.pdf}{Högeffektslutsteg med en tetrod}{fig:BildII3-50} -Bild \ssaref{fig:BildII3-50} visar ett effektslutsteg för HF med ett elektronrör, +Bild~\ssaref{fig:BildII3-50} visar ett effektslutsteg för HF med ett elektronrör, en så kallad tetrod, i katodkoppling. Man kan även använda en triod eller en pentod. @@ -425,7 +425,7 @@ \subsection{Högeffektslutsteg med två gallerjordade trioder (elektronrör)} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-51.pdf}{Högeffektslutsteg med två trioder}{fig:BildII3-51} -Bild \ssaref{fig:BildII3-51} visar en gallerjordad koppling med två trioder. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-51} visar en gallerjordad koppling med två trioder. Gallerjordad koppling innebär att elektronrörets styrgaller ligger på HF-mässig nollpotential medan styrsignalen matas in på katoden. Likspänningen mellan katod och styrgaller väljs så att rörets arbetspunkt blir @@ -516,7 +516,7 @@ \subsection{Toppvärdeseffekt PEP} På grund av SSB-signalens karaktär kan man inte mäta effektivvärdet av uteffekten från en SSB-sändare. -Bild \ssaref{fig:BildII3-52} visar hur modulationen för ett \emph{aaah} ser ut +Bild~\ssaref{fig:BildII3-52} visar hur modulationen för ett \emph{aaah} ser ut på ett oscilloskop. Moduleringsspänningens topp-till-topp\-värde \(\hat{u}_{t-t}\) mäts lämpligen med ett @@ -547,7 +547,7 @@ \subsection{Linjäritetskontroll vid SSB} \largefig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-53.pdf}{Linjäritetskontroll vid SSB}{fig:BildII3-53} -Bild \ssaref{fig:BildII3-53} visar två-tons linjäritetskontroll av SSB. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-53} visar två-tons linjäritetskontroll av SSB. Linjäriteten i en SSB-sändare kan kontrolleras med ett oscilloskop. Sändaren moduleras då med två övertonsfria toner. @@ -562,7 +562,7 @@ \subsubsection{Linjäritetens betydelse i förstärkare} \mediumfig[0.7]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-54.pdf}{Linjäritetens betydelse}{fig:BildII3-54} -Bild \ssaref{fig:BildII3-54} visar mer i detalj olinjäritetens inverkan på +Bild~\ssaref{fig:BildII3-54} visar mer i detalj olinjäritetens inverkan på signalen. Förstärkningen bör ske med god verkningsgrad och minsta möjliga förvrängning, diff --git a/koncept/chapter3-5.tex b/koncept/chapter3-5.tex index 37b3f6832..dfa08addb 100644 --- a/koncept/chapter3-5.tex +++ b/koncept/chapter3-5.tex @@ -39,7 +39,7 @@ \subsubsection{Dioddetektorn AM (A3E)} % \mediumbotfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-55.pdf}{Dioddetektorn}{fig:BildII3-55} -Bild \ssaref{fig:BildII3-55} visar en superheterodynmottagare där den sista +Bild~\ssaref{fig:BildII3-55} visar en superheterodynmottagare där den sista MF-kretsen är induktivt kopplad till demoduleringsdioden. Den amplitudmodulerade MF-signalen visas som ett amplitud/tid-diagram. @@ -66,8 +66,8 @@ \subsubsection{Produktdetektorn SSB (J3E)} Det finns flera metoder att demodulera en SSB-signal, såsom fasningsmetoden, filtermetoden och den så kallade tredje metoden. -Filtermetoden är numera den allra vanligaste och beskrivs här samt -illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-56}. +Filtermetoden är numera den allra vanligaste och beskrivs här samt illustreras i +bild~\ssaref{fig:BildII3-56}. % En SSB-signal med undertryckt bärvåg består av endast ett sidband. Det andra sidbandet och bärvågen undertrycks i sändaren. @@ -133,8 +133,8 @@ \subsection{FM- och PM-detektorer} eller fasvariationer i bärvågen. De amplitudvariationer som kan uppstå före demoduleringen är ej önskvärda i detta sändningsslag. -Av den anledningen finns i FM-mottagare en amplitudbegränsare (eng. \emph{limiter}) före -diskriminatorn (se bild \ssaref{fig:BildII3-57}). +Av den anledningen finns i FM-mottagare en amplitudbegränsare (eng. +\emph{limiter}) före diskriminatorn (se bild~\ssaref{fig:BildII3-57}). Frekvensvariationerna i den FM-modulerade signalen omvandlas därefter av detektorn till LF-spän\-ning som motsvarar det utsända talet. @@ -144,7 +144,7 @@ \subsection{FM- och PM-detektorer} Ett hjälpmedel för det är en indikator, som vid rätt inställning visar värdet noll. Positivt eller negativt utslag anger att inställningen är för högt respektive -för lågt i frekvens, som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII3-58}. +för lågt i frekvens, som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII3-58}. En sådan indikator fanns i tidiga FM-mottagare. Nu används i stället en \emph{Automatic Frequency Control (AFC)} som själv ställer in mottagaren om sändarfrekvensen är tillräckligt nära. @@ -162,7 +162,7 @@ \subsubsection{Slope-detektorn -- Diskriminatorn FM (F3E)} \mediumfig[0.8]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-59.pdf}{Slope-detektorn}{fig:BildII3-59} -Bild \ssaref{fig:BildII3-59} visar två resonanskretsar som är kopplade induktivt +Bild~\ssaref{fig:BildII3-59} visar två resonanskretsar som är kopplade induktivt till den sista MF-kretsen. Resonansfrekvensen för dessa båda kretsar är något högre respektive något lägre än mellanfrekvensen. @@ -188,7 +188,7 @@ \subsubsection{Foster-Seeley-diskriminatorn} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-60.pdf}{Foster-Seeley diskriminator}{fig:BildII3-60} -Bild \ssaref{fig:BildII3-60} illustrerar en \emph{Foster-Seeley-diskriminator}. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-60} illustrerar en \emph{Foster-Seeley-diskriminator}. Denna tidiga demodulator har god linjäritet, om den föregås av en god amplitudbegränsare, men har tämligen dålig känslighet. @@ -214,7 +214,7 @@ \subsubsection{Räknardiskriminatorn} \mediumfig[0.75]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-61.pdf}{Räknardiskriminatorn}{fig:BildII3-61} -Bild \ssaref{fig:BildII3-61} visar räknardiskriminatorn. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-61} visar räknardiskriminatorn. En monostabil vippa (eng. \emph{monoflop}) påverkas att slå över av fyrkantspulserna från de amplitudbegränsade FM-signalerna. @@ -242,7 +242,7 @@ \subsubsection{PLL-demodulatorn} \mediumfig[0.75]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-62.pdf}{PLL-demodulatorn}{fig:BildII3-62} -Bild \ssaref{fig:BildII3-62} visar PLL-demodulatorn. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-62} visar PLL-demodulatorn. Den frekvensmodulerade MF-signalen och en VCO-signal matas in i en fasjämförare. VCO-frekvensen följer frekvensändringarna hos FM-signalen. diff --git a/koncept/chapter3-6.tex b/koncept/chapter3-6.tex index 8422b0286..30573e1d5 100644 --- a/koncept/chapter3-6.tex +++ b/koncept/chapter3-6.tex @@ -76,20 +76,20 @@ \subsubsection{Meissnerkoppling} \index{Meissnerkoppling} \index{oscillator!Meissnerkoppling} -Bild \ssaref{fig:BildII3-66} visar en Meissneroscillator, som består av en +Bild~\ssaref{fig:BildII3-66} visar en Meissneroscillator, som består av en LC-resonanskrets med återkopplingsspole och en förstärkare. Magnetfältet mellan induktansen i resonanskretsen och återkopplingsspolen är polariserat så att en förändring i utsignalen medverkar till självsvängning. (Motsatsen är motkoppling.) Förstärkaren kan till exempel vara en emitterkopplad transistorförstärkare -enligt bild \ssaref{fig:BildII3-67}. +enligt bild~\ssaref{fig:BildII3-67}. Kopplingskondensatorerna \(C_k\) är nödvändiga för att förhindra kortslutning av de likspänningar som bestämmer arbetspunkten för transistorn. Å andra sidan kan växelspänningssignalerna passera till och från transistorn. Återkopplingsvägen görs i detta fall så, att resonanskretsen kopplas -parallellt över förstärkaringången som visas i bild \ssaref{fig:BildII3-68}. +parallellt över förstärkaringången som visas i bild~\ssaref{fig:BildII3-68}. Återkopplingsspolen fungerar som förstärkarens kollektorresistor. \subsection{Självsvängningsvillkoret} @@ -98,10 +98,10 @@ \subsection{Självsvängningsvillkoret} \smallfigpad[0.2]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-69.pdf}{Svängningsvillkoret}{fig:BildII3-69} Självsvängning i en förstärkare uppstår genom återkoppling, som visas i -bild \ssaref{fig:BildII3-69}. +bild~\ssaref{fig:BildII3-69}. Signalspänningen \(\hat{U}_{in}\) över ingången blir förstärkt med faktorn \(A\). -När som i bild \ssaref{fig:BildII3-68} förstärkaren är emitterkopplad, blir +När som i bild~\ssaref{fig:BildII3-68} förstärkaren är emitterkopplad, blir utsignalen fasvriden \ang{180} i förhållande till insignalen. Fasvridningen \(\alpha=180\degree\) betecknas här med minustecken, alltså blir förstärkningen \(-A\). @@ -159,12 +159,12 @@ \subsubsection{Hartleykoppling} \smallfigpad{images/cropped_pdfs/bild_2_3-71.pdf}{TPTG-koppling}{fig:BildII3-71} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-72.pdf}{Colpittskoppling}{fig:BildII3-72} -Bild \ssaref{fig:BildII3-70} visar en Harleykoppling. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-70} visar en Harleykoppling. % Återkopplingen sker galvaniskt över ett uttag på induktorn i oscillatorns LC-krets. -Bild \ssaref{fig:BildII3-71} visar en Huth-Kühn- eller TGTP-kopp\-ling +Bild~\ssaref{fig:BildII3-71} visar en Huth-Kühn- eller TGTP-kopp\-ling (tuned grid -- tuned plate) % Kopplingen är en förstärkare med LC-kretsar både på in- och utgång. @@ -177,7 +177,7 @@ \subsubsection{Colpittskoppling} \index{Colpittskoppling} \index{oscillator!Colpittskoppling} -Bild \ssaref{fig:BildII3-72} visar en Colpittskoppling. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-72} visar en Colpittskoppling. % Återkopplingen sker över en kapacitiv spänningsdelare, som ingår som en del av oscillatorns LC-krets. @@ -192,7 +192,7 @@ \subsubsection{Clappkoppling} kondensatorer. Clapposcillatorns frekvensstabilitet är god. -Vi utvecklar denna beskrivning vidare med bild \ssaref{fig:BildII3-73a}. +Vi utvecklar denna beskrivning vidare med bild~\ssaref{fig:BildII3-73a}. Vridkondensatorn samt en fast och en trimningsbar kondensator är kopplade parallellt med varandra. Alla tre kondensatorerna är i sin tur seriekopplade med den kapacitiva @@ -203,7 +203,7 @@ \subsubsection{Clappkoppling} (återkopplingskretsen). \newpage -Bild \ssaref{fig:BildII3-73b} visar förstärkaren i en Clappkoppling. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-73b} visar förstärkaren i en Clappkoppling. Förstärkarens arbetspunkt bestäms av spänningsdelaren \(R_1/R_2\). Ingen kopplingskondensator behövs eftersom det enbart finns kondensatorer mellan förstärkaringång och jord. @@ -224,7 +224,7 @@ \subsection{Frekvensinställning och bandspridning} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-73b.pdf}{Förstärkare i Clappkoppling}{fig:BildII3-73b} \smallfigpad{images/cropped_pdfs/bild_2_3-74.pdf}{Bandspridning}{fig:BildII3-74} -Bild \ssaref{fig:BildII3-74} illustrerar stegvis hur man åstadkommer +Bild~\ssaref{fig:BildII3-74} illustrerar stegvis hur man åstadkommer bandspridning. Att ställa in frekvensen i en LC-oscillator gjordes förr oftast med en vridkondensator. diff --git a/koncept/chapter3-7.tex b/koncept/chapter3-7.tex index f44bdf204..3cf292f6e 100644 --- a/koncept/chapter3-7.tex +++ b/koncept/chapter3-7.tex @@ -30,7 +30,7 @@ \subsection{Kvartskristaller i oscillator\-kopplingar} att fungera som serie- eller parallellkrets. Den högre frekvensen är den som vanligen används. -Bild \ssaref{fig:BildII3-75} visar en Colpittoscillator med en kristall i +Bild~\ssaref{fig:BildII3-75} visar en Colpittoscillator med en kristall i parallellresonansfallet. I parallellresonansalternativet kopplas kristallen parallellt över oscillatorns återkopplingsled. @@ -62,7 +62,7 @@ \subsection{Övertonskristaller} \tallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-76.pdf}{Colpittsoscillator med kristall i serieresonansfallet}{fig:BildII3-76} \mediumbotfig[0.8]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-77.pdf}{Superheterodyn-VFO}{fig:BildII3-77} -Bild \ssaref{fig:BildII3-76} visar en Colpittsoscillator med kristall i +Bild~\ssaref{fig:BildII3-76} visar en Colpittsoscillator med kristall i serieresonansfallet. I serieresonansalternativet kopplas kristallen in i serie med oscillatorns återkopplingsled. @@ -95,7 +95,7 @@ \subsection{Superheterodyn-VFO} % \mediumbotfig[0.8]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-77.pdf}{Superheterodyn-VFO}{fig:BildII3-77} -Bild \ssaref{fig:BildII3-77} visar en superheterodyn-VFO. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-77} visar en superheterodyn-VFO. En enkel LC-VFO är inte tillräckligt frekvensstabil i ett högt frekvensläge, till exempel \SIrange{144}{146}{\mega\hertz}. Man kan då använda en speciell koppling, som är en kombination av LC-VFO och @@ -129,7 +129,7 @@ \subsection{Superheterodyn-VFO} från 144 till \qty{146}{\mega\hertz}. Risken för att spegelfrekvensen förstärks och sänds ut måste elimineras, vilket kan göras med effektiva bandpassfilter. -Se vidare i avsnitt \ssaref{blandare} om frekvensblandning. +Se vidare i avsnitt~\ssaref{blandare} om frekvensblandning. % \newpage % layout @@ -162,7 +162,7 @@ \subsubsection{Spänningsstyrd oscillator (VCO)} \index{kapacitansdiod} \index{varicap} -I bild \ssaref{fig:BildII3-78} jämförs en VFO och en VCO. +I bild~\ssaref{fig:BildII3-78} jämförs en VFO och en VCO. En VFO, vars frekvens kan styras med en likspänning, kallas \emph{spänningstyrd oscillator} (eng. \emph{Voltage Controlled Oscillator (VCO)}). @@ -174,7 +174,7 @@ \subsubsection{Spänningsstyrd oscillator (VCO)} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-79.pdf}{Kapacitansdiod -- Varicap}{fig:BildII3-79} \smallfigpad{images/cropped_pdfs/bild_2_3-80a.pdf}{Analogi Människa-PLL}{fig:BildII3-80a} -Bild \ssaref{fig:BildII3-79} visar en kapacitansdiod. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-79} visar en kapacitansdiod. När en motriktad spänning läggs på dioden bildas ett spärrskikt i dioden, så att zonerna med fria laddningsbärare isoleras från varandra likt kondensatorplattor. @@ -198,7 +198,7 @@ \subsubsection{Spänningsstyrd oscillator (VCO)} \subsubsection{Oscillator med PLL-styrning} \harecsection{\harec{a}{3.7.1}{3.7.1}} -Bild \ssaref{fig:BildII3-80a} visar en manuell frekvensstyrning. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-80a} visar en manuell frekvensstyrning. Människan jämför och reglerar förlopp utifrån givna fakta. Det kan liknas med PLL-kretsens sätt att jämföra det inbördes fasläget mellan signalen från en VCO (är--värdet) och signalen från en XO (bör--värdet). @@ -209,7 +209,7 @@ \subsubsection{Oscillator med PLL-styrning} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-80b.pdf}{Oscillator med PLL-styrning}{fig:BildII3-80b} -Bild \ssaref{fig:BildII3-80b} illustrerar en oscillator med PLL-styr\-ning. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-80b} illustrerar en oscillator med PLL-styr\-ning. Fasjämföraren levererar en cykliskt justerad styrspänning till kapacitansdioden i VCO. Eftersom denna spänning ändras språngvis, avrundas förloppet så att @@ -238,7 +238,7 @@ \subsubsection{PLL-oscillator i kombination med frekvensblandning} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-81.pdf}{PLL-oscillator kombinerad med frekvensblandning}{fig:BildII3-81} -Bild \ssaref{fig:BildII3-81} visar en PLL-oscillator kombinerad med +Bild~\ssaref{fig:BildII3-81} visar en PLL-oscillator kombinerad med frekvensblandning. Signalen \(f_1\) från en VCO alstrar en sändningsfrekvens i bandet \SIrange{144}{146}{\mega\hertz}. @@ -278,7 +278,7 @@ \subsubsection{PLL med programmerbar frekvensdelare} \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-82.pdf}{PLL med frekvensdelare}{fig:BildII3-82} -Bild \ssaref{fig:BildII3-82} visar en PLL med frekvensdelare. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-82} visar en PLL med frekvensdelare. Med PLL blir frekvensen på utsignalen från en VCO låst till referensfrekvensen från en XO. I princip fås en VCO med samma frekvensstabilitet som en XO, men som också är @@ -431,9 +431,9 @@ \subsubsection{Buffertsteg} Ett buffertsteg med hög ingångsimpedans kopplas därför in efter oscillatorn. Buffertsteget ska också kunna lämna tillräcklig driveffekt till efterföljande förstärkare och bör därför ha låg utgångs impedans. -Det måste dessutom arbeta linjärt (se klass A-drift, bild \ssaref{fig:BildII3-44}) +Det måste dessutom arbeta linjärt (se klass A-drift, bild~\ssaref{fig:BildII3-44}) för att inte alstra övertoner och därmed förvränga oscillatorsignalen. -Bild \ssaref{fig:BildII3-42} visar ett buffertsteg i kollektorkoppling, vilken har +Bild~\ssaref{fig:BildII3-42} visar ett buffertsteg i kollektorkoppling, vilken har dessa egenskaper. \subsubsection{Temperaturkompensation och termostater} diff --git a/koncept/chapter3-8.tex b/koncept/chapter3-8.tex index 480faef31..e0bc2ec78 100644 --- a/koncept/chapter3-8.tex +++ b/koncept/chapter3-8.tex @@ -20,7 +20,7 @@ \subsection{Grundprinciper} \mediumbotfig[0.85]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-83.pdf}{Principer för frekvensblandning}{fig:BildII3-83} -Bild \ssaref{fig:BildII3-83} visar principerna för frekvensblandning. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-83} visar principerna för frekvensblandning. När en linjär förstärkare matas med två signaler så sammanlagras de. Den resulterande signalen vid varje tidpunkt är den förstärkta summan av de inmatade signalerna. @@ -41,7 +41,7 @@ \subsection{Obalanserad blandare} \mediumplustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-84a.pdf}{Obalanserad blandare}{fig:BildII3-84a} -Bild \ssaref{fig:BildII3-84a} visar en obalanserad blandare. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-84a} visar en obalanserad blandare. Vi kan övertyga oss om att de fyra blandningsprodukterna verkligen uppstår. Först undersöker vi den enklaste blandaren, som är ett olinjärt element i form av en diod. @@ -66,7 +66,7 @@ \subsection{Obalanserad blandare} \newpage \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-84b.pdf}{Obalanserad blandare med resonator}{fig:BildII3-84b} -Bild \ssaref{fig:BildII3-84b} visar en obalanserad blandare med en resonator. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-84b} visar en obalanserad blandare med en resonator. En resonanskrets med lämplig bandbredd och som är avstämd till resonansfrekvensen \(f_2\) ansluts nu till blandarens utgång. En signal med frekvensen \(f_2\) kan då urskiljas och studeras i oscilloskopet. @@ -98,7 +98,7 @@ \subsubsection{Balanserad blandare} \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-85.pdf}{Balanserad blandare}{fig:BildII3-85} -Bild \ssaref{fig:BildII3-85} visar en balanserad blandare. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-85} visar en balanserad blandare. Den balanserade blandaren har till skillnad från den obalanserade blandaren två dioder och HF-transformatorernas ena lindning har mittuttag. Ingången \(E_1\) ligger på den ena transformatorns primärlindning. @@ -140,7 +140,7 @@ \subsubsection{Dubbelbalanserad blandare} \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-86.pdf}{Dubbelbalanserad blandare}{fig:BildII3-86} -Bild \ssaref{fig:BildII3-86} visar en dubbelbalanserad blandare. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-86} visar en dubbelbalanserad blandare. En dubbelbalanserad blandare (även kallad \emph{ringblandare}) består av fyra dioder, som är riktade åt samma håll i en ''diodring''. @@ -174,7 +174,7 @@ \subsection{Jämförelse av blandare} \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-87.pdf}{Jämförelse mellan olika blandare}{fig:BildII3-87} -Bild \ssaref{fig:BildII3-87} visar de tre beskrivna grundkopplingarna och de +Bild~\ssaref{fig:BildII3-87} visar de tre beskrivna grundkopplingarna och de jämförs med avseende på frekvensspektrum på utgången. För den obalanserade blandaren uppträder summafrekvensen \(F + f\) och @@ -204,7 +204,7 @@ \subsection{Jämförelse av blandare} transistorer (bipolära, FET, MOSFET), men det skulle leda för långt att gå in på alla olika lösningar. Mer om hur frekvensblandning används för demodulering och modulering finns att -läsa i kapitel \ssaref{mottagare} om mottagare och i kapitel \ref{sändare} om +läsa i kapitel~\ssaref{mottagare} om mottagare och i kapitel~\ssaref{sändare} om sändare. \subsection{Icke önskade övertoner och blandningsprodukter} @@ -220,8 +220,8 @@ \subsection{Icke önskade övertoner och blandningsprodukter} \mediumtopfig[0.72]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-88.pdf}{Frekvensspektrum från en super-VFO}{fig:BildII3-88} -Bild \ssaref{fig:BildII3-88} visar ett frekvensspektrum från en super-VFO, som vi -beskrivit i avsnitt \ssaref{superVFO}. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-88} visar ett frekvensspektrum från en super-VFO, som vi +beskrivit i avsnitt~\ssaref{superVFO}. Vi ska nu undersöka vilka blandningsprodukter som uppstår i en sådan. De två mest uppenbara frekvenserna är blandningsprodukterna (summan) i området \SIrange{144}{146}{\mega\hertz} och (skillnaden) i området diff --git a/koncept/chapter3-9.tex b/koncept/chapter3-9.tex index a8e9d3d04..c52c1e0e1 100644 --- a/koncept/chapter3-9.tex +++ b/koncept/chapter3-9.tex @@ -9,8 +9,8 @@ \subsection{Allmänt} När en signal (bärvåg) påverkas så att den överför informationen i en annan signal, sägs bärvågen bli modulerad. Detta förlopp kallas modulation. -Vad som då händer behandlas främst i avsnitt \ssaref{modulation}, med -tillämpningar i kapitel \ssaref{sändare} och delvis i kapitel \ref{mottagare}. +Vad som då händer behandlas främst i avsnitt~\ssaref{modulation}, med +tillämpningar i kapitel~\ssaref{sändare} och delvis i kapitel~\ssaref{mottagare}. En anordning för modulation kallas för modulator. En modulator kan ingå som en funktion i sändare, mottagare med flera system. @@ -41,14 +41,14 @@ \subsection{Amplitudmodulatorer} I båda fallen moduleras förstärkarens arbetsspänning (anodspänning respektive kollektorspänning) med den modulerande signalen. Det som då händer är att två signaler blandas på ett sätt som beskrivs i -avsnitt \ssaref{modulation} med tillämpning på A3E. +avsnitt~\ssaref{modulation} med tillämpning på A3E. I vila är då bärvågsamplituden halva den möjliga inom arbetskurvans linjära del. Vid modulation kommer bärvågens amplitud att variera mellan noll och den möjliga amplituden. % \mediumtopfig[0.5]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-89.pdf}{A3E-modulator}{fig:BildII3-89} -Bild \ssaref{fig:BildII3-89} visar ett sändarslutsteg med en triod. +Bild~\ssaref{fig:BildII3-89} visar ett sändarslutsteg med en triod. I serie med tilledningen för anodspänningen finns sekundärlindningen av en modulationstransformator för LF-signalen. @@ -74,8 +74,8 @@ \subsection{Amplitudmodulatorer} reducerad bärvågsamplitud kan av dimensioneringsskäl ändå inte de flesta H3E-sändare avge sin fulla effekt kontinuerligt! -Som redan sagts i avsnitt \ssaref{modulation}, är det onödigt sända ut två sidband, -eftersom båda innehåller samma information. +Som redan sagts i avsnitt~\ssaref{modulation}, är det onödigt sända ut två +sidband, eftersom båda innehåller samma information. Det räcker med ett sidband. Bärvågen innehåller inte någon information. Den kan därför undertryckas redan i sändaren för att ersättas i mottagaren. @@ -94,7 +94,7 @@ \subsection{Sändningsslaget J3E (SSB)} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_3-90.pdf}{Alstring av J3E (SSB)}{fig:BildII3-90} -Bild \ssaref{fig:BildII3-90} visar alstring av J3E (SSB). +Bild~\ssaref{fig:BildII3-90} visar alstring av J3E (SSB). \index{Upper Side Band (USB)} \index{USB} \index{Lower Side Band} @@ -111,14 +111,14 @@ \subsection{Sändningsslaget J3E (SSB)} Valet mellan USB och LSB kan göras på två sätt. Antingen genom att välja mellan ett separat passbandfilter för respektive sidband eller genom att använda ett enda filter och flytta HF-signalen från ena -sidan till den andra av det filtret (se bild \ssaref{fig:BildII1-28} i -avsnitt \ssaref{modulation}). +sidan till den andra av det filtret (se bild~\ssaref{fig:BildII1-28} i +avsnitt~\ssaref{modulation}). En J3E-modulator enligt filtermetoden består således av en balanserad blandare -ofta en så kallad ringblandare (se bild \ssaref{fig:BildII3-87} i avsnitt +ofta en så kallad ringblandare (se bild~\ssaref{fig:BildII3-87} i avsnitt \ssaref{blandare}) samt ett bandpassfilter. För att SSB-signalen ska få avsedd sändarfrekvens kan ytterligare -frekvensblandning behövas (se kapitel \ssaref{sändare}). +frekvensblandning behövas (se kapitel~\ssaref{sändare}). \subsection{Vinkelmodulation} \index{vinkelmodulation} @@ -142,12 +142,12 @@ \subsection{Frekvensmodulation} Vid F3E påverkas resonansfrekvensen i den resonanskrets i oscillatorn som bestämmer dess arbetsfrekvens. Det görs enklast genom att tillföra en kondensator med variabelt -kapacitansvärde, en kapacitansdiod (se avsnitt \ssaref{varicap}). +kapacitansvärde, en kapacitansdiod (se avsnitt~\ssaref{varicap}). \mediumfig[0.8]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-91.pdf}{Alstring av F3E (FM)}{fig:BildII3-91} \mediumfig[0.8]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-92.pdf}{Alstring av G3E (PM)}{fig:BildII3-92} -Bild \ssaref{fig:BildII3-91} visar en LC-resonanskrets där det ingår en +Bild~\ssaref{fig:BildII3-91} visar en LC-resonanskrets där det ingår en kapacitansdiod som styrs av en likspänning med en överlagrad modulerande LF-signal. En likspänning tjänar som en ställbar förspänning till kapacitansdioden. På så sätt kan man påverka arbetsfrekvensen. @@ -181,11 +181,11 @@ \subsection{Fasmodulation} påtrycks oscillatorsignalen -- uppstår i kretsen omväxlande en induktiv och kapacitiv reaktans -- detta inom tiden för varje halv period. Reaktansen skapar därvid den fasförskjutning som innebär fasmodulation. -Se även avsnitt \ssaref{parallellresonans} och \ref{serieresonans}, bilderna -\ssaref{fig:BildII3-18} och \ref{fig:BildII3-19} +Se även avsnitt~\ssaref{parallellresonans} och \ssaref{serieresonans}, bilderna +\ssaref{fig:BildII3-18} och \ssaref{fig:BildII3-19} % \mediumfig[0.8]{images/cropped_pdfs/bild_2_3-92.pdf}{Alstring av G3E (PM)}{fig:BildII3-92} -Bild \ssaref{fig:BildII3-92} visar alstring av G3E (PM). +Bild~\ssaref{fig:BildII3-92} visar alstring av G3E (PM). Liksom vid frekvensmodulation kan till exempel en kapacitansdiod användas för att med en modulerande signal påverka resonansfrekvensen i en krets. diff --git a/koncept/chapter4-1.tex b/koncept/chapter4-1.tex index 1f3508dd5..690ba1f54 100644 --- a/koncept/chapter4-1.tex +++ b/koncept/chapter4-1.tex @@ -117,7 +117,7 @@ \subsection{Seriekoppling av jord} Detta förekommer till exempel i en serie av eluttag matade från samma säkring eller flera eluttag i en skarvdosa. -I bild \ssaref{fig:kap4-1} att vi har tre strömförbrukare som var och en +I bild~\ssaref{fig:kap4-1} att vi har tre strömförbrukare som var och en bidrar med en ström \(I_1\), \(I_2\) och \(I_3\), och att dessa är seriekopplade till en jordanslutning. Från jordanslutningen till strömbidraget \(I_1\) har vi impedansen \(Z_1\), @@ -173,7 +173,7 @@ \subsection{Parallellkoppling av jord} Om vi istället ansluter våra tre laster med individuella ledare till jord kommer de olika strömmarna inte att samverka, detta är en parallellkoppling -av jord \cite[kap 3]{ott1988}, se bild \ssaref{fig:kap4-2}. +av jord \cite[kap 3]{ott1988}, se bild~\ssaref{fig:kap4-2}. Vi har därmed åstadkommit en isolation mellan strömmarna med avseende på jordanslutningen. @@ -224,8 +224,9 @@ \subsection{Sammankoppling av apparater} \index{jordbrum} \index{jord!brum} -I ett system där man har gjort parallella jordar i matningen, bild \ssaref{fig:kap4-3}, -vill man nu koppla samman två apparater för att överföra en signal. +I ett system där man har gjort parallella jordar i matningen, +bild~\ssaref{fig:kap4-3}, vill man nu koppla samman två apparater för att +överföra en signal. En första naiv lösning är ju att helt enkelt bara dra en tråd \(Z_{signal}\) från den ena apparaten över till den andra. Eftersom de har jordanslutning så har de ju en gemensam jordreferens. @@ -336,7 +337,7 @@ \subsection{Isolerad jordning} \emph{floating}), det vill säga utan någon galvanisk koppling till skyddsjord, så kan man istället koppla samman signaljord på två apparater med separata ledare \(Z_{GND}\). -I bild \ssaref{fig:kap4-4} är isolationen hos mottagande apparat representerad +I bild~\ssaref{fig:kap4-4} är isolationen hos mottagande apparat representerad av \(Z_{iso2}\) där spänningen \(U_5\) representerar spänningen mellan primär och sekundärsida. På liknande sätt kan isolationen på den sändande apparatens sida moduleras som @@ -572,7 +573,7 @@ \subsection{Balanserad signal} \emph{jord} (eng. \emph{ground (GND)}) eller \emph{nolla} (eng. \emph{neutral}). -I bild \ssaref{fig:kap4-6} visas hur ut-spänningen \(U_{ut}\) är dubblerad och +I bild~\ssaref{fig:kap4-6} visas hur ut-spänningen \(U_{ut}\) är dubblerad och matar på var sin sida om jordpotentialen som \(I_{1}\) och \(Z_{1}\) ger. De bägge utspänningarna är kopplade över var sin ledare \(Z_{singal+}\) och \(Z_{singal-}\) för att över var sin \(Z_{load}/2\) resultera i \(U_{in+}\) @@ -649,7 +650,7 @@ \subsection{Gemensam och differentiell spänning} \label{fig:kap4-7} \end{figure} -I bild \ssaref{fig:kap4-7} har man den gemensamma spänningskällan \(U_g\), som +I bild~\ssaref{fig:kap4-7} har man den gemensamma spänningskällan \(U_g\), som från ersatt de förskjutna jordpunkterna i tidigare exempel. Den differentiella spänningen \(U_d\), det vill säga den drivande spänningen mellan \(V_{ut+}\) och \(V_{ut-}\) är fördelad på två spänningskällor som @@ -764,7 +765,7 @@ \subsection{Generell gemensam och differentiell analys} \index{DM} Efter att ha studerat gemensam och differentiell spänning (kapitel -\ssaref{comdiffv}) och gemensam och differentiell ström (kapitel \ref{comdiffi}) +\ssaref{comdiffv}) och gemensam och differentiell ström (kapitel~\ssaref{comdiffi}) kan vi sammanfattningsvis konstatera att den grundläggande metoden att omvandla de individuella spänningarna och strömmarna till \emph{gemensam överföring} (eng. \emph{Common Mode (CM)}) och \emph{differentiell överföring} diff --git a/koncept/chapter5-2.tex b/koncept/chapter5-2.tex index a363a900b..342ab303c 100644 --- a/koncept/chapter5-2.tex +++ b/koncept/chapter5-2.tex @@ -10,7 +10,7 @@ \subsection{Mottagare med kristalldetektor} \mediumplusbotfig{images/cropped_pdfs/bild_2_4-01.pdf}{Detektormottagare}{fig:bildII4-1} Detektormottagaren består av ett mycket litet antal komponenter. -Princip och arbetssätt framgår av bild \ssaref{fig:bildII4-1}. +Princip och arbetssätt framgår av bild~\ssaref{fig:bildII4-1}. Samma princip används även i mer komplicerade mottagare, mätinstrument etc. Antennkretsen består av antenn, jordtag och däremellan en induktor (kopplingsspole), som överför energin från antennen till en resonanskrets. @@ -25,7 +25,7 @@ \subsection{Mottagare med kristalldetektor} mottagna signalen, beroende på hur dioden är vänd, polariserad. Kondensatorn, som är kopplad parallellt över hörtelefonen, glättar de högfrekventa spänningstopparna till ett amplitudmedelvärde (jämför med -entaktsblandare i Kapitel \ssaref{detektorer}). +entaktsblandare i Kapitel~\ssaref{detektorer}). Detta spänningsvärde varierar på ett sätt, som motsvarar den modulerande spänning i sändaren som kommer av tal, musik etc. Vi har nu demodulerat bärvågen, återställt LF-signalen och kan höra den i @@ -37,7 +37,7 @@ \subsection{Mottagare med kristalldetektor} % \newpage \mediumfig[0.45]{images/cropped_pdfs/bild_2_4-02.pdf}{Selektion i detektormottagare}{fig:bildII4-2} -Överst i bild \ssaref{fig:bildII4-2} ser man att mottagaren är inställd på +Överst i bild~\ssaref{fig:bildII4-2} ser man att mottagaren är inställd på samma frekvens som sändare 2. Även sändare 3 hörs eftersom bandbredden i resonanskretsen är stor. Nederst i bilden är resonanskretsen inställd på sändare 3, men man hör @@ -45,15 +45,15 @@ \subsection{Mottagare med kristalldetektor} Bandbredden i resonanskretsen blir mindre ju mindre den belastas, det vill säga dämpas. -I bild \ssaref{fig:bildII4-1} består belastningen av antennen (via +I bild~\ssaref{fig:bildII4-1} består belastningen av antennen (via kopplingsspolen), hörtelefonen och avkopplingskondensatorn (via dioden). Mindre belastning kan åstadkommas på två sätt; dels med ''lösare'' koppling mellan antennkrets och resonanskrets och dels med bättre impedansanpassning mellan resonanskrets och diod. -Båda sätten tillämpas i bild \ssaref{fig:bildII4-3}. -Hur selektionen då förbättras visas i bild \ssaref{fig:bildII4-4}, vilket ska -jämföras med bild \ref{fig:bildII4-2}. +Båda sätten tillämpas i bild~\ssaref{fig:bildII4-3}. +Hur selektionen då förbättras visas i bild~\ssaref{fig:bildII4-4}, vilket ska +jämföras med bild~\ssaref{fig:bildII4-2}. \mediumplusbotfig[0.77]{images/cropped_pdfs/bild_2_4-03.pdf}{Detektormottagare med LF-förstärkare}{fig:bildII4-3} @@ -67,7 +67,7 @@ \subsection{Detektormottagare med förstärkare} till exempel ett batteri. LF-förstärkaren kan även minska belastningen på resonanskretsen. -I bild \ssaref{fig:bildII4-3} har ett LF-lågpassfilter satts in efter +I bild~\ssaref{fig:bildII4-3} har ett LF-lågpassfilter satts in efter HF-avkopplingskondensatorn. Det dämpar LF-signaler med högre frekvens än vad som behövs för god mottagning. @@ -76,7 +76,7 @@ \subsubsection{Mottagare med bättre HF-egenskaper} Ett sätt att minska bandbredden i en detektormottagare är att koppla flera resonanskretsar med samma frekvens efter varandra, så som illustreras -i bild \ssaref{fig:bildII4-5}. +i bild~\ssaref{fig:bildII4-5}. Den större dämpningen av fler kretsar kan kompenseras med en HF-förstärkare. Sådana mottagare används för speciella ändamål, till exempel för övervakning @@ -84,7 +84,7 @@ \subsubsection{Mottagare med bättre HF-egenskaper} I sådana fall är resonanskretsarna fast avstämda. Kanske utnyttjas till och med en kvartskristall som filter för den speciella frekvensen. -Se bild \ssaref{fig:bildII4-6} om hög selektion. +Se bild~\ssaref{fig:bildII4-6} om hög selektion. \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_4-04.pdf}{Förbättrad selektion}{fig:bildII4-4} @@ -105,7 +105,7 @@ \subsection{Detektormottagare och sändningsslag} En omodulerad bärvåg alstrar nämligen endast en likström i en detektormottagare. Vid nyckling hörs då endast knäppningar i hörtelefonen vid början och -slutet av teckendelarna, så som illustreras i bild \ssaref{fig:bildII4-7}. +slutet av teckendelarna, så som illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII4-7}. Detektormottagaren fungerar inte heller vid J3E, det vill säga SSB och övriga sändningsslag med undertryckt bärvåg. @@ -160,7 +160,7 @@ \subsubsection{Mottagning av telegrafi (CW)} \index{telegrafi} \index{mottagare!CW} -Bild \ssaref{fig:bildII4-9} illustrerar blandning av CW-signal och BFO-signal +Bild~\ssaref{fig:bildII4-9} illustrerar blandning av CW-signal och BFO-signal för ett antal fall. Då BFO (VFO) är inställd på frekvensen \(f_2\) = \qty{1831}{\kilo\hertz} och den @@ -200,7 +200,7 @@ \subsubsection{Mottagning av J3E (SSB)} Vid blandningen uppstår blandningsprodukter som består dels av LF, dels av andra högre frekvenser som dämpas i ett lågpassfilter. -Bild \ssaref{fig:bildII4-10} illustrerar en undertryckt bärvåg på +Bild~\ssaref{fig:bildII4-10} illustrerar en undertryckt bärvåg på \qty{1835}{\kilo\hertz} och dess lägre sidband LSB som sträcker sig från \qty{1832}{\kilo\hertz} till \qty{1834,7}{\kilo\hertz}. Det demodulerade sidbandet sträcker sig från \qty{300}{\hertz} till @@ -258,7 +258,7 @@ \subsection{Selektionen i direktblandade mottagare} Men sändaren är inte ensam på bandet. Kommer till exempel SSB-sändaren på 1835, som moduleras med 300, 1000 och \qty{3000}{\hertz}, att störa mottagningen? -Se bild \ssaref{fig:bildII4-11}. +Se bild~\ssaref{fig:bildII4-11}. Förkretsen i mottagaren är så bred att denna sändning passerar. SSB-sändarens signalfrekvenser i det utsända sidbandet är 1834,7; 1834,0 och @@ -289,7 +289,7 @@ \subsection{Passband och spegelfrekvenser i direktblandare} \textbf{Experiment:} Ändra frekvensen på en CW-sändare långsamt från 1820 till \qty{1840}{\kilo\hertz}. -Se bild \ssaref{fig:bildII4-12} +Se bild~\ssaref{fig:bildII4-12} Sändarfrekvensen \qty{1820}{\kilo\hertz} hörs knappast eftersom blandningsprodukten har frekvensen \qty{9,2}{\kilo\hertz} och den dämpas diff --git a/koncept/chapter5-3.tex b/koncept/chapter5-3.tex index 2d65682bf..d18e749e9 100644 --- a/koncept/chapter5-3.tex +++ b/koncept/chapter5-3.tex @@ -30,7 +30,7 @@ \section{Superheterodynmottagare} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_4-13.pdf}{Superheterodynmottagaren i princip}{fig:bildII4-13} -Bild \ssaref{fig:bildII4-13} visar en mottagare med mellanfrekvensen +Bild~\ssaref{fig:bildII4-13} visar en mottagare med mellanfrekvensen \qty{455}{\kilo\hertz}, som är vanlig i äldre mottagare. MF-filtret kan i enklaste fall bestå av ömsesidigt magnetiskt kopplade LC-resonanskretsar. @@ -66,7 +66,7 @@ \section{Superheterodynmottagare} Efter MF-filtren följer bland annat detektorer för olika sändningsslag samt LF-förstärkare. -Jämför med bild \ssaref{fig:bildII4-5} och \ref{fig:bildII4-6}. +Jämför med bild~\ssaref{fig:bildII4-5} och \ssaref{fig:bildII4-6}. \subsection{Dubbelsuperheterodynmottagare} \harecsection{\harec{a}{4.1.1b}{4.1.1b}} diff --git a/koncept/chapter5-5.tex b/koncept/chapter5-5.tex index 914d4ed14..4228756a2 100644 --- a/koncept/chapter5-5.tex +++ b/koncept/chapter5-5.tex @@ -11,7 +11,7 @@ \section{Panoramamottagare} I en \emph{panoramamottagare} (eng. \emph{panorama receiver}) eller \emph{spektrumanalysator} (eng. \emph{spectrum analyzer}) visas på en oscilloskopskärm var det finns signaler inom ett frekvensband, som illustreras -i bild \ssaref{fig:bildII4-15}. +i bild~\ssaref{fig:bildII4-15}. En panoramamottagare är en superheterodyn. Ofta implementeras de så att de sveper över mellanfrekvensen på en mottagare, och hjälper därmed till att se vad som finns i angränsande del av bandet innan @@ -21,7 +21,7 @@ \section{Panoramamottagare} %\smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_4-17.pdf}{Signal- och svepspänningar}{fig:bildII4-17} -Bild \ssaref{fig:bildII4-17} illustrerar frekvenssvepet över spektrat. +Bild~\ssaref{fig:bildII4-17} illustrerar frekvenssvepet över spektrat. Mottagaroscillatorn är en VCO (spänningsstyrd oscillator). Dennas frekvens styrs av en sågtandformad likspänning, som stiger linjärt för att snabbt falla tillbaka och återupprepas. @@ -47,7 +47,7 @@ \section{Panoramamottagare} En sådan arbetar i grunden på samma sätt som en panoramamottagare. En panoramamottagare kan anslutas till en mottagare för att studera -signalerna inom MF-passbandet, så som visas i bild \ssaref{fig:bildII4-16}. +signalerna inom MF-passbandet, så som visas i bild~\ssaref{fig:bildII4-16}. Då är mottagningsfrekvensen i bildskärmens mitt. Stationerna under och över i frekvens visas till vänster respektive höger om den egna frekvensen. diff --git a/koncept/chapter5-6.tex b/koncept/chapter5-6.tex index ef854efca..1dbbd11da 100644 --- a/koncept/chapter5-6.tex +++ b/koncept/chapter5-6.tex @@ -8,7 +8,7 @@ \section{Mottagningskonvertern} Konverter betyder i detta sammanhang frekvensomvandlare. När det är önskvärt att flytta över alla signalerna inom ett helt frekvensområde till ett annat, så används en mottagningskonverter där frekvensblandning och -frekvensfilter används, så som illustreras i bild \ssaref{fig:bildII4-18}. +frekvensfilter används, så som illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII4-18}. Konvertern fungerar som tillsats före en mottagare för att denna även ska kunna användas inom ett annat frekvensområde. diff --git a/koncept/chapter5-7.tex b/koncept/chapter5-7.tex index 1e3c1f9fd..9a616d8f0 100644 --- a/koncept/chapter5-7.tex +++ b/koncept/chapter5-7.tex @@ -6,7 +6,7 @@ \section{Transvertern} En transverter (\emph{trans}sceiver-con\emph{verter}), är en kombinerad frekvensomvandlare för både sändning och mottagning, som illustreras i -bild \ssaref{fig:bildII4-19}. +bild~\ssaref{fig:bildII4-19}. Den förflyttar både mottagnings- och sändningssignaler mellan två frekvensområden. diff --git a/koncept/chapter5-8.tex b/koncept/chapter5-8.tex index c1f9cc79a..f6012ddcd 100644 --- a/koncept/chapter5-8.tex +++ b/koncept/chapter5-8.tex @@ -11,7 +11,7 @@ Signalspänningen på mottagaringången kan vara från delar av en mikrovolt upp till över 100~millivolt -- ett spänningsförhållande på 1:100~000. Det motsvarar mer än nio S-enheter, vilket är ett mått på signalstyrkan -(se bilaga \ssaref{s-enhet}). +(se bilaga~\ssaref{s-enhet}). Vid mottagning av en stark signal är det inte tillräckligt med att bara minska LF-förstärkningen. @@ -44,7 +44,7 @@ \subsection{AGC vid AM (A3E)} Den likspänning som uppstår vid demoduleringen av MF-signalen i en AM-mottagare används till förstärkningsreglering -- AGC, så som illustreras -i bild \ssaref{fig:bildII4-20}. +i bild~\ssaref{fig:bildII4-20}. Den LF-spänning som är överlagrad på likspänningen undertrycks i ett RC-lågpassfilter. Likspänningen över kondensatorn följer variationerna i den mottagna signalens @@ -75,7 +75,7 @@ \subsection{AGC vid SSB (J3E)} överlagrad likspänning. Reglerspänningen alstras därför genom likriktning av MF-spänningen med hjälp av en separat demoduleringsdiod eller genom likriktning av LF-växelspänningen, -så som illustreras i bild \ssaref{fig:bildII4-21}. +så som illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII4-21}. Vid SSB alstras det ju ingen MF-spänning under talpauserna, eftersom ingen bärvåg tas emot då. @@ -128,7 +128,7 @@ \subsection{Signalstyrkemätare (S-meter)} AGC-spänningen i en mottagare för AM, CW och SSB kan även styra en S-meter, som ger besked om hur stark signalen in i mottagaren är. -(Se bilaga \ssaref{s-enhet}.) +(Se bilaga~\ssaref{s-enhet}.) \subsection{Brusspärr} \harecsection{\harec{a}{4.3.10}{4.3.10}} diff --git a/koncept/chapter5-9.tex b/koncept/chapter5-9.tex index 47b8083b9..144143cef 100644 --- a/koncept/chapter5-9.tex +++ b/koncept/chapter5-9.tex @@ -85,7 +85,7 @@ \subsection{Spegelfrekvensproblemet vid mottagning} \mediumplustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_4-22.pdf}{Enkelsuper med låg MF och ingen förselektion}{fig:bildII4-22} \textbf{Exempel:} -I bild \ssaref{fig:bildII4-22} ska en sändning på \qty{3600}{\kilo\hertz} ska tas +I bild~\ssaref{fig:bildII4-22} ska en sändning på \qty{3600}{\kilo\hertz} ska tas emot och VFO-frekvensen är \qty{4055}{\kilo\hertz}. Mellanfrekvensfiltret undertrycker sändningar på så närliggande frekvenser som till exempel 3603 och \qty{3597}{\kilo\hertz}. @@ -115,7 +115,7 @@ \subsection{Spegelfrekvensproblemet vid mottagning} Däremot kan en mottagaringång med \emph{förselektering} (eng. \emph{preselection}) undertrycka den. -I bild \ssaref{fig:bildII4-23} finns en selektiv krets före blandaren släpper +I bild~\ssaref{fig:bildII4-23} finns en selektiv krets före blandaren släpper igenom ett smalt frekvensband med mittfrekvensen \qty{3600}{\kilo\hertz}, men dämpar till exempel frekvensen \qty{4510}{\kilo\hertz} på grund av den stora frekvensskillnaden. @@ -161,7 +161,7 @@ \subsection{Spegelfrekvensproblemet vid mottagning} \mediumminustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_4-25.pdf}{Samtidig för- och närselektion i superheterodynmottagare}{fig:bildII4-25} -Bilden \ssaref{fig:bildII4-25} visar hur när- och förselektion kompletterar +Bilden~\ssaref{fig:bildII4-25} visar hur när- och förselektion kompletterar varandra i ett frekvensspektrum. Märk, att passbandbredden \(b\) i förselektionskretsen anger avståndet mellan de frekvenser där signalamplituden dämpats till 70~\% av toppvärdet. @@ -182,7 +182,7 @@ \subsubsection{MF-bandbredd vid AM (A3E)} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_4-26.pdf}{MF-bandbredd vid AM (A3E)}{fig:bildII4-26} -Bild \ssaref{fig:bildII4-26} visar en amplitudmodulerad signals frekvensspektrum +Bild~\ssaref{fig:bildII4-26} visar en amplitudmodulerad signals frekvensspektrum består av bärvågen och två sidfrekvenser -- eller sidband om sidfrekvenserna är många. @@ -216,7 +216,7 @@ \subsubsection{MF-bandbredd vid SSB (J3E)} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_4-27.pdf}{MF-Bandbredd och passbandtuning vid SSB (J3E)}{fig:bildII4-27} Mellanfrekvensfiltret för SSB-mottagning ska endast släppa igenom -ett av de två sidbanden, så som illustreras i bild \ssaref{fig:bildII4-27}, +ett av de två sidbanden, så som illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII4-27}, vars bredd är skillnaden mellan högsta och lägsta överförda LF-frekvens. Inom amatörradio är detta \(\qty{3}{\kilo\hertz} - \qty{0,3}{\kilo\hertz} = \qty{2,7}{\kilo\hertz}\), alltså något mindre än hälften av bandbredden vid AM. @@ -383,7 +383,7 @@ \subsection{Signalkänslighet och brus} halvledarmaterial. \end{itemize} -Mer information om brus i komponenter finns i avsnitt \ssaref{termisktbrus} +Mer information om brus i komponenter finns i avsnitt~\ssaref{termisktbrus} Det bildas en sammanlagd brusspänning som kan bestämmas. Man talar om ett brustal, som är ett mått på mottagningssystemets egenbrus. @@ -492,4 +492,4 @@ \subsection{Intermodulation} \subsection{Frekvensstabilitet} -Se avsnitt \ssaref{oscillatorer}. +Se avsnitt~\ssaref{oscillatorer}. diff --git a/koncept/chapter6-1.tex b/koncept/chapter6-1.tex index a192b8caf..89e113f66 100644 --- a/koncept/chapter6-1.tex +++ b/koncept/chapter6-1.tex @@ -34,7 +34,7 @@ \subsection{Rak sändare} \index{rak sändare} \index{sändare!rak} -En \emph{rak sändare}, som illustreras i bild \ssaref{fig:bildII5-1}, är det +En \emph{rak sändare}, som illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII5-1}, är det enklaste sändarkonceptet. Då är oscillatorns frekvens samma som sändningsfrekvensen och ingen frekvensomvandling sker i signalvägen. @@ -44,7 +44,7 @@ \subsection{Rak sändare} frekvens som oscillatorn. Buffertsteg, drivsteg och slutsteg kan vara sådana funktioner. -Bild \ssaref{fig:bildII5-2} visar en rak sändare, som består av oscillator + +Bild~\ssaref{fig:bildII5-2} visar en rak sändare, som består av oscillator + buffertsteg 1 + buffertsteg 2 + drivsteg + effektförstärkare. Oscillatorn följs av ett avlastande buffertsteg 1. @@ -88,7 +88,7 @@ \subsection{Sändare med frekvensmultiplicering} Oftast multipliceras frekvensen två eller tre gånger i vart och ett av förstärkarstegen. -Bild \ssaref{fig:bildII5-3} visar ett blockschema för en FM sändare för +Bild~\ssaref{fig:bildII5-3} visar ett blockschema för en FM sändare för \qty{435}{\mega\hertz} (\qty{70}{\centi\metre}-bandet). Oscillatorfrekvensen är \qty{8,056}{\mega\hertz}. I fyra av de efterföljande förstärkarna multipliceras frekvensen 2, 3, 3 @@ -114,7 +114,7 @@ \subsection{Sändare med frekvensmultiplicering} Genom att ersätta frekvensmodulatorn med en fasmodulator så kan samma sändare även användas för fasmodulerad signal. -De frekvensmultiplicerande stegen i bild \ssaref{fig:bildII5-3} arbetar i klass C, +De frekvensmultiplicerande stegen i bild~\ssaref{fig:bildII5-3} arbetar i klass C, det vill säga olinjärt, vilket medför amplituddistorsion. Vid frekvens- och fasmodulering saknar emellertid detta betydelse, eftersom amplituden i det fallet inte är informationsbärande. @@ -137,7 +137,7 @@ \subsubsection{Telegrafisändare (CW) för kortvåg} stabilitet även på högre frekvenser. När signalerna från dessa blandas, bildas blandningsprodukter som är skillnaden och summan av signalernas frekvenser. -Bild \ssaref{fig:bildII5-4} visar en telegrafisändare där detta fenomen används för +Bild~\ssaref{fig:bildII5-4} visar en telegrafisändare där detta fenomen används för sändning inom området \SIrange{14,0}{14,5}{\mega\hertz} eller \SIrange{3,5}{4,0}{\mega\hertz} beroende på passbandet i filtret efter blandaren. @@ -156,8 +156,8 @@ \subsubsection{Telefonisändare (SSB) för kortvåg} \mediumplustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_5-05.pdf}{2-bands SSB-sändare med frekvensblandning}{fig:bildII5-5} \mediumplustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_5-06.pdf}{Flerbands SSB-sändare med frekvensblandning}{fig:bildII5-6} -Bild \ssaref{fig:bildII5-5} visar en SSB-sändare för två kortvågsband och -bygger på sändaren i bild \ssaref{fig:bildII5-4}. +Bild~\ssaref{fig:bildII5-5} visar en SSB-sändare för två kortvågsband och +bygger på sändaren i bild~\ssaref{fig:bildII5-4}. Filtermetoden är den mest använda för att bereda en SSB-signal. Oscillatorsignalen amplitudmoduleras i en balanserad blandare. I en sådan undertrycks bärvågen medan de båda sidbanden släpps fram. @@ -175,8 +175,8 @@ \subsubsection{Telefonisändare (SSB) för kortvåg} antingen utan särskild avstämning -- så kallad bredbandigt utförande -- eller genom avstämning på en viss frekvens, vilket ger renaste signalen. -Bild \ssaref{fig:bildII5-6} visar en SSB-sändare som liknar den i -bild \ssaref{fig:bildII5-5}. +Bild~\ssaref{fig:bildII5-6} visar en SSB-sändare som liknar den i +bild~\ssaref{fig:bildII5-5}. Den stora skillnaden är att signalfrekvensen kan flyttas till flera olika band med hjälp av ännu en frekvensblandning. Därför används fler valbara bandpassfilter. @@ -199,9 +199,9 @@ \subsection{PLL-styrda sändare} \emph{Phase Locked Loop (PLL)}) vilket är en digitalt styrd krets. En PLL kan användas till exempel i raka sändare och heterodynsändare. -I det första fallet (bild \ssaref{fig:bildII5-2}) kan frekvensen i den enda +I det första fallet (bild~\ssaref{fig:bildII5-2}) kan frekvensen i den enda oscillatorn styras av en PLL. -I det andra fallet (bild \ssaref{fig:bildII5-6}) kan frekvensen i +I det andra fallet (bild~\ssaref{fig:bildII5-6}) kan frekvensen i någon av oscillatorerna styras av en PLL. En närmare beskrivning av PLL-styrning av dessa två sändarkoncept följer här. @@ -210,8 +210,8 @@ \subsubsection{PLL-styrd FM-sändare för 144--146~MHz} \mediumplustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_5-07.pdf}{PLL-styrd FM-sändare för FM}{fig:bildII5-7} -Bild \ssaref{fig:bildII5-7} visar en PLL-styrd rak sändare med en -VCO (spänningsstyrd oscillator) och ett PA (effektförstärkare). +Bild~\ssaref{fig:bildII5-7} visar en PLL-styrd rak sändare med en VCO +(spänningsstyrd oscillator) och ett PA (effektförstärkare). VCO ingår som det frekvensstyrda elementet i en PLL. Utfrekvensen från VCO (är-värdet) avläses och delas periodiskt med talet 10 @@ -252,7 +252,7 @@ \subsubsection{PLL-styrd FM-sändare för 144--146~MHz} Sändningsfrekvensen regleras alltså med styrspänningen. Med samma spänning går det också att frekvensmodulera oscillatorn. Det görs så, att LF-signalen från modulatorn överlagras på styrspänningen genom -additiv blandning (se kapitel \ssaref{blandare}) via en kondensator. +additiv blandning (se kapitel~\ssaref{blandare}) via en kondensator. De variationer i reglerspänningen som kommer av talet är snabbare än loopfiltrets tidskonstant. Variationerna av talet hinner därför inte uppfattas som frekvensavvikelser och @@ -268,7 +268,7 @@ \subsubsection{PLL-styrd sändare för kortvåg} \mediumfig[0.9]{images/cropped_pdfs/bild_2_5-08.pdf}{PLL-styrd SSB-sändare för kortvåg.}{fig:bildII5-8} -Bild \ssaref{fig:bildII5-8} visar ett avancerat koncept för en kortvågssändare. +Bild~\ssaref{fig:bildII5-8} visar ett avancerat koncept för en kortvågssändare. SSB-signalen alstras på frekvensen \qty{9}{\mega\hertz} och blandas med \qty{61}{\mega\hertz} i 1:a blandaren. @@ -331,7 +331,7 @@ \subsubsection{PLL-styrd sändare för kortvåg} En principiell nackdel med alla sändare med PLL-oscillator är fasbruset. En annan nackdel är den stora komponentmängden -(se kapitel \ssaref{superheterojämförelse}). +(se kapitel~\ssaref{superheterojämförelse}). \section{Egenskaper i sändare} \harecsection{\harec{a}{5.4}{5.4}} diff --git a/koncept/chapter6-2.tex b/koncept/chapter6-2.tex index 2b0724114..b40e499bf 100644 --- a/koncept/chapter6-2.tex +++ b/koncept/chapter6-2.tex @@ -21,11 +21,11 @@ \section{Transceiver} \subsection{Jämförelse mellan stationskoncept} -Bild \ssaref{fig:bildII5-9} visar i stort en station med skilda sändar- och +Bild~\ssaref{fig:bildII5-9} visar i stort en station med skilda sändar- och mottagarfunktioner, men att antennen är gemensam. -Bild \ssaref{fig:bildII5-10} visar i stort en transceiver där VFO och antenn är +Bild~\ssaref{fig:bildII5-10} visar i stort en transceiver där VFO och antenn är gemensamma, men i övrigt med skilda funktioner. -Bild \ssaref{fig:bildII5-11} visar samma transceiver, men med ett mer detaljerat +Bild~\ssaref{fig:bildII5-11} visar samma transceiver, men med ett mer detaljerat blockschema. \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_5-11.pdf}{Direktblandad transceiver med gemensam VFO}{fig:bildII5-11} @@ -83,7 +83,7 @@ \subsection{CW-transceiver med direktblandare} \index{keyed operated xmitter (KOX)} \index{KOX} -Bild \ssaref{fig:bildII5-11} visar en enkel transceiver för telegrafi. +Bild~\ssaref{fig:bildII5-11} visar en enkel transceiver för telegrafi. Sändaren är en rak sändare och mottagaren arbetar med direktblandning. För 1-kanaltrafik räcker det med en gemensam VFO för sändning och mottagning. Om motstationen svarar exakt på sändningsfrekvensen, vilken ju är @@ -106,7 +106,7 @@ \subsection{Kristallstyrd FM-transceiver för VHF} \index{transceiver!FM} \index{dubbelsuperheterodyn} -Bild \ssaref{fig:bildII5-12} visar en kristallstyrd FM-sändare med +Bild~\ssaref{fig:bildII5-12} visar en kristallstyrd FM-sändare med frekvensomkopplare för kanalval inom \SIrange{144}{146}{\mega\hertz}-bandet. En kristallfrekvens av cirka \qty{12}{\mega\hertz} multipliceras 12 gånger i en @@ -165,10 +165,10 @@ \subsection{PLL-styrd FM-transceiver för VHF} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_5-13.pdf}{PLL-styrd FM-transceiver för VHF}{fig:bildII5-13} -Den PLL-styrda sändare som redan beskrivits i bild \ssaref{fig:bildII5-7} har här +Den PLL-styrda sändare som redan beskrivits i bild~\ssaref{fig:bildII5-7} har här kompletterats med en svingbegränsare och ett lågpassfilter i modulatorn. Liksom i den station med kanalkristaller, som beskrivits i -bild \ssaref{fig:bildII5-13}, är mottagaren även i detta fall en dubbelsuper. +bild~\ssaref{fig:bildII5-13}, är mottagaren även i detta fall en dubbelsuper. VCO används även som lokaloscillator i mottagaren. Eftersom sändaren och mottagaren ska användas på samma frekvens @@ -224,7 +224,7 @@ \subsection{Kortvågstransceiver för SSB och CW} Vi har redan beskrivit en KV-sändare och KV-mot\-tag\-are för SSB. I det koncept på en kortvågstransceiver, som visas här i -bild \ssaref{fig:bildII5-14}, ingår en super-VFO i signalberedningen. +bild~\ssaref{fig:bildII5-14}, ingår en super-VFO i signalberedningen. VFO-signalen (\SIrange{5}{5,5}{\mega\hertz}) blandas med signalen från en kristallstyrd CO, vars frekvens är valbar med en bandomkopplare. Samtidigt kopplas ett bandpassfilter in efter blandaren i super-VFO, som svarar @@ -250,7 +250,7 @@ \subsection{Kortvågstransceiver för SSB och CW} Mottagaren beskrivs inte närmare. Med lämpliga omkopplingsanordningar kan vissa funktionsblock i transceivern användas både vid mottagning och sändning. -Bild \ssaref{fig:bildII5-14} visar en SSB-transceiver där passbandfilter i +Bild~\ssaref{fig:bildII5-14} visar en SSB-transceiver där passbandfilter i förkretsar, MF-filter och kristalloscillatorer har dubbel användning. Funktionsblocken visas inplacerade i sina alternativa funktioner, däremot inte omkopplingsanordningarna. @@ -272,7 +272,7 @@ \subsection{PLL-styrd kortvågstransceiver} \index{PLL} \index{transceiver!PLL} -En modern transceiver i den högre prisklassen finns i bild \ssaref{fig:bildII5-15}, +En modern transceiver i den högre prisklassen finns i bild~\ssaref{fig:bildII5-15}, i så kallad ''all-mode''-utförande, erbjuder många funktionella möjligheter. Flera av dem kommer emellertid endast till användning i speciella situationer. Konceptet för en sådan transceiver beskrivs här i stort. diff --git a/koncept/chapter7-1.tex b/koncept/chapter7-1.tex index 2bf4e5cbe..bfff26edf 100644 --- a/koncept/chapter7-1.tex +++ b/koncept/chapter7-1.tex @@ -137,7 +137,7 @@ \subsection{Ström och spänning i en halvvågs\-antenn} När en halvvågsantenn matas med HF-energi på grundfrekvensen, så uppstår en stående våg med ett typiskt utseende. -Bild \ssaref{fig:bildII6-1} visar att i vardera änden av antennen uppnår spänningen +Bild~\ssaref{fig:bildII6-1} visar att i vardera änden av antennen uppnår spänningen \(U\) ett maximum (en spänningsbuk), i mitten uppnår strömmen \(I\) ett maximum (en strömbuk). Antennen strålar mest där strömbuken finns. @@ -146,8 +146,8 @@ \subsection{Ström och spänning i en halvvågs\-antenn} Frekvensen för grundresonansen är cirka \qty{3,5}{\mega\hertz}, men den är även i resonans på de harmoniska övertonerna (7, 14, 21, \qty{28}{\mega\hertz} osv.). -Bild \ssaref{fig:bildII6-3} visar ström- och spänningsfördelningen på antennen vid -de respektive övertonerna. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-3} visar ström- och spänningsfördelningen på antennen +vid de respektive övertonerna. För \qty{80}{\metre} (\qty{3,5}{\mega\hertz}) är matningspunkten ett i spänningsminimum (en spänningsnod) och ett strömmaximum (en strömbuk). @@ -179,7 +179,7 @@ \subsection{Impedansen i antennens matningspunkt} Impedansen \(Z\) för varje punkt på en antenn kan beräknas med Ohms lag \(Z = \frac{U}{I}\). -Bild \ssaref{fig:bildII6-2} visar matningsimpedansen i en halvvågsantenn. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-2} visar matningsimpedansen i en halvvågsantenn. På grundfrekvensen för en halvvågsantenn är impedansen \(Z\) i antennens mittpunkt låg då spänningen är låg och strömmen hög i mittpunkten. I halvvågsantennens yttre punkter är det tvärt om, impedansen är hög eftersom @@ -198,13 +198,13 @@ \subsection{Impedansen i antennens matningspunkt} För 2:a, 4:e etc. harmoniska övertonen har matningspunkten hög impedans. Vid matning med en lågohmig koaxialkabel uppstår då en kraftig missanpassning i anslutningen mellan antenn och kabel, vilket måste åtgärdas på något sätt. -Se avsnitt \ssaref{transmissionsledningar} i detta kapitel. +Se avsnitt~\ssaref{transmissionsledningar} i detta kapitel. \subsubsection{Matningsimpedansen i några antenner} \index{W3DZZ-antenn} \index{antenn!W3DZZ} -Med W3DZZ-antennen (se avsnitt \ssaref{W3DZZ}) löses hjälpligt anpassningsproblemet +Med W3DZZ-antennen (se avsnitt~\ssaref{W3DZZ}) löses hjälpligt anpassningsproblemet med mittmatade partier på 2:a harmoniska övertonen, det vill säga dubbla grundfrekvensen. På 80- och \qty{40}{\metre}-banden är antennens matningsimpedans cirka @@ -252,7 +252,7 @@ \subsubsection{Reaktansen i en icke-resonant antenn} \index{reaktans!antenn} \index{antenn!reaktans} -Den elektriska resonanskretsen behandlas i avsnitt \ssaref{oscillatorer}. +Den elektriska resonanskretsen behandlas i avsnitt~\ssaref{oscillatorer}. Där framställs resonanskretsens grundegenskaper resistans \(R\), induktans \(L\) och kapacitans \(C\) som koncentrerade till komponenter kallade resistor, induktor respektive kondensator. @@ -302,7 +302,7 @@ \subsection{Elektrisk ''förlängning'' och ''förkortning''} sätta in en induktor -- en så kallad elektrisk förlängning. Om i motsatt fall antennen är ''för lång'', så kan man sätta in en kondensator en så kallad elektrisk förkortning. -Bild \ssaref{fig:bildII6-4} visar elektriska förlängningar och förkortningar av +Bild~\ssaref{fig:bildII6-4} visar elektriska förlängningar och förkortningar av antenner. Vid användningen av amatörradio ändras sändarfrekvensen ofta, varför @@ -348,10 +348,10 @@ \subsection{Antennens strålningsdiagram} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-05.pdf}{Vertikaldiagram för halvvågsantenn}{fig:bildII6-5} En antenns strålningsbild beskrivs bäst i tre dimensioner. -Bild \ssaref{fig:bildII6-3} visar bland annat ett horisontaldiagram för en +Bild~\ssaref{fig:bildII6-3} visar bland annat ett horisontaldiagram för en halvvågsantenn. -Bild \ssaref{fig:bildII6-5} visar strålningen i vertikalplanet som funktion av +Bild~\ssaref{fig:bildII6-5} visar strålningen i vertikalplanet som funktion av antennhöjden för samma antenn. Vertikaldiagrammet kan ha mycket olika utseende beroende på antennens utförande, dess elektriska höjd över mark och omgivningens elektriska egenskaper. @@ -412,7 +412,7 @@ \subsection{Antennvinst} %% k7per: Varför Bild här? Tog bort den... \[G = 10 \log\frac{P_f}{P_d} \quad \text{[dBd]}\] %% Bild \ssaref{fig:bildII6-6}} %% -Bild \ssaref{fig:bildII6-6} visar antennförstärkningen med dBd i effekt och +Bild~\ssaref{fig:bildII6-6} visar antennförstärkningen med dBd i effekt och bild~\ssaref{fig:bildII6-7} dBd i spänning. \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-06.pdf}{Antennförstärkning dBd i effekt}{fig:bildII6-6} @@ -428,7 +428,7 @@ \subsection{Antennvinst} %% Man använder uttrycket dBi när antennförstärkningen anges i förhållande till en isotrop antenn och dBd i förhållande till en halvvågsantenn. -Se kapitel \ssaref{decibel} om decibelbegreppet. +Se kapitel~\ssaref{decibel} om decibelbegreppet. \vspace{1ex} \noindent\textbf{Exempel på beräkning av antennförstärkning:} @@ -517,7 +517,7 @@ \subsection{Fram/backförhållande (antennvinst)} Med fram/backförhållande (F/B) för en riktantenn menas förhållandet mellan den utstrålade effekten i framriktningen \(P_f\) och effekten i backriktningen -\(P_b\). Se bilderna \ssaref{fig:bildII6-8} och \ssaref{fig:bildII6-9}. +\(P_b\). Se bilderna~\ssaref{fig:bildII6-8} och \ssaref{fig:bildII6-9}. %% \[ F/B = 10 \log\frac{P_f}{P_b} \quad \text{[dB]} \] %% @@ -570,7 +570,7 @@ \subsection{Halvvärdesbredd} Med effekthalvvärdesbredd menas den vinkel inom vilken nyttoeffekten är minst hälften så stor som i huvudriktningen. -Bild \ssaref{fig:bildII6-10} visar halvvärdesbredder. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-10} visar halvvärdesbredder. %% \begin{gather*} \text{Observera, att } \frac{P_f}{2} \text{ motsvarar } diff --git a/koncept/chapter7-2.tex b/koncept/chapter7-2.tex index b55cb967f..a2f96b978 100644 --- a/koncept/chapter7-2.tex +++ b/koncept/chapter7-2.tex @@ -5,7 +5,7 @@ \section{Polarisation} \index{polarisation!horisontell} \index{polarisationsdämpning} -Se även i kapitlen \ssaref{vågpolarisation} och \ref{radiovågornasegenskaper}. +Se även i kapitlen~\ssaref{vågpolarisation} och \ssaref{radiovågornasegenskaper}. En elektromagnetisk våg är sammansatt av ett magnetiskt och ett elektriskt fält, vinkelrätt orienterade mot varandra. @@ -49,7 +49,7 @@ \subsection{Polarisation på VHF/UHF/SHF} omkring utbredningsaxeln, gäller att överföringen är bäst, när vridningens riktning är lika både i sändar- och mottagarantennen. -Om en sändare som i det nedre delen av bild \ssaref{fig:bildII6-11} har vertikal +Om en sändare som i det nedre delen av bild~\ssaref{fig:bildII6-11} har vertikal polarisation och mottagaren horisontell polarisation så dämpas den mottagna signalstyrkan kraftigt. Räknat i \unit{\decibel} kan dämpningen i det olämpliga arrangemanget vara mer än diff --git a/koncept/chapter7-3.tex b/koncept/chapter7-3.tex index 534e877f4..cf613b86e 100644 --- a/koncept/chapter7-3.tex +++ b/koncept/chapter7-3.tex @@ -49,8 +49,8 @@ \subsection{Omvikt dipol (folded dipole)} \index{omvikt dipol} \index{folded dipol} -Bild \ssaref{fig:bildII6-12} visar en omvikt dipol som kan ses som två eller flera -parallella element, som är sammankopplade i ändarna. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-12} visar en omvikt dipol som kan ses som två eller +flera parallella element, som är sammankopplade i ändarna. Mittpunkten på ett av elementen är ansluten till antennledningen. Matningsimpedansen för en omvikt \(\lambda/2\)-dipol med två element är @@ -71,7 +71,7 @@ \subsection{Jordplanantenn} \index{antenn!GP} \label{jordplanantenn} -Bild \ssaref{fig:bildII6-13} visar en \emph{jordplanantenn} eller +Bild~\ssaref{fig:bildII6-13} visar en \emph{jordplanantenn} eller \emph{GP-antennen} (eng. \emph{Ground plane antenna}) som består av en lodrät strålare som den ena polen och flera sammankopplade \(\lambda/4\)-radialer eller markplanet som den andra polen. @@ -96,8 +96,8 @@ \subsection{Jordplanantenn} Om antennelementet inte har en elektrisk längd av \(\lambda/4\), kan längden anpassas elektriskt på liknande sätt som beskrivits tidigare i -kapitel \ssaref{elektrisk förlängning} för dipolantenner. -Bild \ssaref{fig:bildII6-14} illustrerar detta. +kapitel~\ssaref{elektrisk förlängning} för dipolantenner. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-14} illustrerar detta. \mediumtopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-14.pdf}{GP-antenner med elektrisk längdanpassning}{fig:bildII6-14} \mediumbotfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-15.pdf}{SVF-kurvor för flerbands GP-antenn}{fig:bildII6-15} @@ -110,12 +110,12 @@ \subsection{Flerbands GP-antenner} En GP-antenn kan fås att fungera på flera band genom inbyggnad av en spärrkrets i antennelementet för tillkommande band och av jordplansradialer med anpassad längd eller med spärrkretsar även i jordplanet för de banden. -Detta illustreras i bild \ssaref{fig:bildII6-15} för fem olika band. +Detta illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII6-15} för fem olika band. Antennen fungerar som \(\lambda/4\) GP-antenn åtminstone på de lägsta banden. Den mekaniska längden på en flerbands GP för kortvåg blir kort, 4 à 6,5~meter, vilket på de lägre banden innebär dålig verkningsgrad och liten bandbredd. -Jämför med SVF-kurvorna på bild \ssaref{fig:bildII6-15}. +Jämför med SVF-kurvorna på bild~\ssaref{fig:bildII6-15}. Flerbands GP-antenner för upp till sju kortvågsband tillverkas. \clearpage @@ -126,7 +126,7 @@ \subsection{Flerbands halvvågsantenner} \mediumminustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-16.pdf}{W3DZZ-antennen}{fig:bildII6-16} W3DZZ-antennen är en vanligt förekommande flerbandsantenn (namnet -efter konstruktörens anropssignal) som visas i bild \ssaref{fig:bildII6-16}. +efter konstruktörens anropssignal) som visas i bild~\ssaref{fig:bildII6-16}. Det är en horisontellt upphängd dipolantenn för 80, 40, 20, 15 och 10~m-banden. diff --git a/koncept/chapter7-4.tex b/koncept/chapter7-4.tex index d344f638e..c7a83ac6b 100644 --- a/koncept/chapter7-4.tex +++ b/koncept/chapter7-4.tex @@ -7,7 +7,7 @@ \subsection{Riktbar dipolantenn} \mediumminustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-17.pdf}{Riktbar dipolantenn}{fig:bildII6-17} En dipolantenn av måttlig mekanisk storlek kan göras vridbar så att -utstrålningen kan riktas, så som illustreras i bild \ssaref{fig:bildII6-17}. +utstrålningen kan riktas, så som illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII6-17}. Men eftersom en ensam dipol strålar i många riktningar, låt vara mest vinkelrätt ut från antennen, så kan energin i de flesta riktningarna ses som ''förlorad''. @@ -34,7 +34,7 @@ \subsection{Yagiantenner} Reflektorn är alltid elektriskt längre än det aktiva elementet och direktorerna är alltid elektriskt kortare. Direktorernas längd blir kortare på längre avstånd från det drivna elementet. -Läs mer om riktantenner i kapitel \ssaref{riktantenn}. +Läs mer om riktantenner i kapitel~\ssaref{riktantenn}. En sådan antenn är Yagi-Uda-antennen, döpt efter sina japanska upphovsmän. Den kallas oftast enbart för \emph{yagiantenn}. @@ -47,7 +47,7 @@ \subsection{Yagiantenner} De vanligaste antennerna för flera band har två till tre element och är konstruerade för frekvensbanden \qty{10}{\metre}, \qty{15}{\metre} och \qty{20}{\metre}. -Bild \ssaref{fig:bildII6-18} visar flerbands yagiantenner med 2, 3 respektive 5 +Bild~\ssaref{fig:bildII6-18} visar flerbands yagiantenner med 2, 3 respektive 5 element samt deras strålningsdiagram i horisontalplanet. Matningen sker oftast med en koaxialkabel med den karakteristiska impedans \qty{50}{\ohm}. @@ -60,7 +60,7 @@ \subsection{Cubical Quad-antenner} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-19.pdf}{Cubical Quad-antenner}{fig:bildII6-19} -Bild \ssaref{fig:bildII6-19} visar en \emph{cubical quad-antennen} som är en +Bild~\ssaref{fig:bildII6-19} visar en \emph{cubical quad-antennen} som är en kvadratisk helvågsstrålare med en sidlängd av \(\lambda/4\), det vill säga totalt \(1\,\lambda\). diff --git a/koncept/chapter7-5.tex b/koncept/chapter7-5.tex index 21281a59d..b8195e403 100644 --- a/koncept/chapter7-5.tex +++ b/koncept/chapter7-5.tex @@ -62,7 +62,7 @@ \subsection{Yagiantenner} Den typ av riktantenn, som består av en strålare, en passiv reflektor samt ett antal passiva direktorer, kallas \emph{yagiantenn} och illustreras i -bild \ssaref{fig:bildII6-20}. +bild~\ssaref{fig:bildII6-20}. Observera att vertikaldiagrammet visar strålningsdiagrammet med antennen placerad nära jord. För VHF, UHF och SHF placeras antennen ofta så högt över mark att antennen kan diff --git a/koncept/chapter7-6.tex b/koncept/chapter7-6.tex index d846d66eb..8dac72c6b 100644 --- a/koncept/chapter7-6.tex +++ b/koncept/chapter7-6.tex @@ -13,7 +13,7 @@ \subsection{Avstämd matarledning} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-21.pdf}{Spänningskopplad $\lambda/2$-dipol}{fig:bildII6-21} -Bild \ssaref{fig:bildII6-21} visar en \(\lambda/2\)-dipol som kopplas till +Bild~\ssaref{fig:bildII6-21} visar en \(\lambda/2\)-dipol som kopplas till sändarutgången via en \(\lambda/4\) matarledning. För tydlighetens skull visas ledningen som en bandkabel. @@ -37,7 +37,7 @@ \subsection{Avstämd matarledning} Om matarledningen i stället är \(\lambda/2\) lång, så uppstår i stället en spänningsnod och en strömbuk i nedre änden av ledningen, vilket innebär att matarledningen ska strömkopplas till sändaren, -vilket visas i bild \ssaref{fig:bildII6-22}. +vilket visas i bild~\ssaref{fig:bildII6-22}. Ström- och spänningsfördelningen kan ritas upp för en \(\lambda\)-dipol respektive \(\lambda/2\)-dipol i kombination med matarledningar med längderna @@ -47,8 +47,8 @@ \subsection{Avstämd matarledning} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-23.pdf}{Samma $\lambda/2$-dipol på grundfrekvensen respektive 1:a övertonen}{fig:bildII6-23} -Bild \ssaref{fig:bildII6-23} visar en \(\lambda/2\)-dipol för 80~m-bandet ansluts -till en avstämd matarledning med längden \(\lambda/2 = 40\)~m. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-23} visar en \(\lambda/2\)-dipol för 80~m-bandet +ansluts till en avstämd matarledning med längden \(\lambda/2 = 40\)~m. Önskar man använda denna dipol för 80~m-bandet på 40-, 20- och 10~m-banden måste en så kallad antennkopplare anslutas mellan sändaren och matarledningen. @@ -84,7 +84,7 @@ \subsection{Koaxialkabel} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-24.pdf}{Koaxialkabel}{fig:bildII6-24} -Koaxialkabelns uppbyggnad framgår av bild \ssaref{fig:bildII6-24}. +Koaxialkabelns uppbyggnad framgår av bild~\ssaref{fig:bildII6-24}. I en koaxialkabel bildas ett radiellt elektriskt fält mellan mittledaren och insidan av ytterledaren. Av strömmen bildas också ett magnetiskt koncentriskt fält mellan inner- och @@ -108,7 +108,7 @@ \subsection{Bandkabel} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-25.pdf}{Bandkabel}{fig:bildII6-25} -Som framgår av bild \ssaref{fig:bildII6-25} består bandkabeln av två parallella +Som framgår av bild~\ssaref{fig:bildII6-25} består bandkabeln av två parallella ledare med samma dimensioner. Kabelns isolering håller samtidigt ledaravståndet rätt. I ett kraftigare utförande övergår denna ledningstyp till att bestå av ett @@ -246,7 +246,7 @@ \subsection{Stående vågor} (trådar o.d.), i luft (ljud), i ljus (t.ex. laser), i elektromagnetiska fält och så vidare. -Bild \ssaref{fig:bildII6-26} visar stående våg på ledning. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-26} visar stående våg på ledning. Spänningen utmed kabeln varierar regelbundet mellan %% \[U_{max} = U_f + U_b \quad \text{och} \quad U_{min} = U_f - U_b\] @@ -277,11 +277,11 @@ \subsection{Ståendevågförhållande (SVF)} \text{SVF} &= \frac{Z_a}{Z} \quad \text{där } Z > Z_a \end{align*} %% -Ståendevågmätning beskrivs i avsnitt \ssaref{mäta_ståendevåg}. +Ståendevågmätning beskrivs i avsnitt~\ssaref{mäta_ståendevåg}. \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-27.pdf}{SVF-problemet förenklad bild}{fig:bildII6-27} -Bild \ssaref{fig:bildII6-27} visar en förenklad bild av SVF-problemet och vad en +Bild~\ssaref{fig:bildII6-27} visar en förenklad bild av SVF-problemet och vad en SVF-meter visar beroende på var den kopplas in i kedjan sändare -- ledning -- antennkopplare -- ledning -- antenn. @@ -315,7 +315,7 @@ \subsection{Effektförluster} Förlusterna i en transmissionsledning stiger med ökad frekvens och anges av tillverkarna i datablad som dämpningen i dB per 100~m eller dB per 30~m ledning. -I tabell \ssaref{Kabeldämpning} visas kabeldämpningen, effektförlusten, i dB per +I tabell~\ssaref{Kabeldämpning} visas kabeldämpningen, effektförlusten, i dB per \qty{30}{\metre} för några vanliga typer av koaxialkablar. \begin{table*}[!ht] @@ -377,12 +377,12 @@ \subsubsection{Transformering} I samband med balanseringen kan en impedanstransformering behövas och det finns baluner (transformatorer) som både balanserar och transformerar impedanser. -Bild \ssaref{fig:bildII6-28} visar en transformator med osymmetrisk ingång och +Bild~\ssaref{fig:bildII6-28} visar en transformator med osymmetrisk ingång och symmetrisk utgång. Om båda lindningarnas varvtal är lika så sker ingen impedanstransformering. Om förhållandet mellan varvtalen är 1:2 så blir förhållandet mellan impedanserna 1:4. -Se vidare i avsnitt \ssaref{transformator}. +Se vidare i avsnitt~\ssaref{transformator}. Bilden visar också att matarledningens impedans \(Z\) transformeras om så att den blir lika antennens anslutningsimpedans \(R_a\). @@ -397,7 +397,7 @@ \subsubsection{Transformering} \subsection{Ringkärnebalun} \index{balun!ringkärna} -Bild \ssaref{fig:bildII6-29} visar en \emph{ringkärnebalun} som är en form av +Bild~\ssaref{fig:bildII6-29} visar en \emph{ringkärnebalun} som är en form av transformator. I den finns en ringkärna av hårt sammanpressat järnpulver av en legering, som tillsammans med lindningarnas utförande gör att frekvensbandbredden blir stor. @@ -409,7 +409,7 @@ \subsection{Koaxialledare som balun} Balansering kan även göras med ett ett koaxialkabelarrangemang, som i så fall är starkt frekvensberoende. -Bild \ssaref{fig:bildII6-30} visar tre utföranden, som alla arbetar enligt +Bild~\ssaref{fig:bildII6-30} visar tre utföranden, som alla arbetar enligt principen för en matarledning med en elektrisk längd av \(\lambda/4\) och kortsluten i ena änden. @@ -440,7 +440,7 @@ \subsection{Sätt att ansluta en matningsledning} \harecsection{\harec{a}{6.3.9}{6.3.9}} \index{antenn!anpassning} -Bild \ssaref{fig:bildII6-31} visar flera sätt att ansluta en matningsledning. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-31} visar flera sätt att ansluta en matningsledning. \subsubsection{T-, delta- och gamma-anpassning} @@ -475,7 +475,7 @@ \subsubsection{$\lambda/2$-fasningsledning} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-32.pdf}{$\lambda/2$-fasningsledning}{fig:bildII6-32} -Bild \ssaref{fig:bildII6-32} visar en $\lambda/2$-fasningsledning. +Bild~\ssaref{fig:bildII6-32} visar en $\lambda/2$-fasningsledning. Funktion: När till exempel en omvikt dipol med matningsimpedansen \qty{240}{\ohm} ska anslutas till en \qty{50}{\ohm}-kabel, behövs en impedanstransformering med @@ -515,7 +515,7 @@ \subsubsection{Öppen transmissionsledning} \mediumminustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-33.pdf}{Förlopp i öppen $\lambda/4$ transmissionsledning}{fig:bildII6-33} -Bild \ssaref{fig:bildII6-33} visar Förlopp i öppen $\lambda/4$ +Bild~\ssaref{fig:bildII6-33} visar Förlopp i öppen $\lambda/4$ transmissionsledning. Håll glimlampan nära intill ledningen. Glimlampan tänds med jämna mellanrum när den flyttas utmed ledningen. @@ -548,8 +548,8 @@ \subsubsection{Kortsluten transmissionsledning} \mediumminustopfig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-34.pdf}{Förlopp i kortsluten $\lambda/4$ transmissionsledning}{fig:bildII6-34} -På bild \ssaref{fig:bildII6-34} visas såväl ström- och spänningsförhållandena som -fältlinjeförloppen på en avstämd, kortsluten transmissionsledning med +På bild~\ssaref{fig:bildII6-34} visas såväl ström- och spänningsförhållandena +som fältlinjeförloppen på en avstämd, kortsluten transmissionsledning med längden \(l = \lambda/4\) med jämna \(n = 2, 4, 6, 8 \dots\). För bilden har valts \(n = 6\). @@ -557,7 +557,7 @@ \subsection{$\lambda/4$-ledning som resonanskrets} % \largefig{images/cropped_pdfs/bild_2_6-35.pdf}{$\lambda/4$ transmissionsledning som resonanskrets}{fig:bildII6-35} -Bild \ssaref{fig:bildII6-35} visar ström- och spänningsfördelningen för en öppen +Bild~\ssaref{fig:bildII6-35} visar ström- och spänningsfördelningen för en öppen respektive en kortsluten transmissionsledning med längden \(l = \lambda/4\). Den öppna \(\lambda/4\)-ledningen har en strömbuk i ingångsänden. @@ -582,7 +582,7 @@ \subsection{$\lambda/4$-ledning som resonanskrets} \subsection{Antennkopplare} \index{antenn!anpassning} -Bild \ssaref{fig:bildII6-36} visar en antennkopplare för bandkabel av olika +Bild~\ssaref{fig:bildII6-36} visar en antennkopplare för bandkabel av olika längder. Storleken på kondensatorerna: \(C_1 = C_2 = \qty{500}{\pico\farad}, C_3 = \qty{300}{\pico\farad}\). diff --git a/koncept/chapter8-1.tex b/koncept/chapter8-1.tex index ad59902a4..45960b281 100644 --- a/koncept/chapter8-1.tex +++ b/koncept/chapter8-1.tex @@ -15,7 +15,7 @@ \chapter{Vågutbredning} För att sända ut och ta emot radiovågor behövs antenner. Mycket förenklat är en antenn en elektrisk krets, som består av en induktor -och en kondensator som illustreras i bild \ssaref{fig:BildII7-01}. +och en kondensator som illustreras i bild~\ssaref{fig:BildII7-01}. Med kondensatorns elektroder helt isärdragna och förminskade har resonanskretsen fått ett mycket annorlunda mekaniskt utseende. @@ -53,7 +53,7 @@ \subsubsection{Elektrisk resonanskrets} Den elektriska resonanskretsen kan jämföras med den mekaniska pendeln där det hela tiden pågår en pendling eller omvandling mellan lägesenergi och rörelseenergi. -Se bild \ssaref{fig:BildII7-02}. +Se bild~\ssaref{fig:BildII7-02}. När strömmen i den elektriska resonanskretsen just upphört för att vända så innehåller kondensatorn mest laddning, det vill säga, det starkaste elektriska @@ -62,7 +62,7 @@ \subsubsection{Elektrisk resonanskrets} Den utjämningsström som följer från den ena elektroden över till den andra omges av ett magnetiskt fält som kan jämföras med pendelns rörelseenergi. -Förloppet visas i bild \ssaref{fig:BildII7-02}, där det framgår att dipolen omges +Förloppet visas i bild~\ssaref{fig:BildII7-02}, där det framgår att dipolen omges av det starkaste elektriska fältet vid tidpunkten \(t=0\) samt vid \(t=1/2T\) med omvänd polaritet, där T är periodtiden. Vidare att dipolen omges av det starkaste magnetiska fältet vid tidpunkten @@ -80,7 +80,7 @@ \subsubsection{Elektrisk resonanskrets} avger elektromagnetisk energi. Hur energi strålar från en ledare kan förklaras med en (tänkt) -elementär dipol, som genomflyts av växelström (Bild \ssaref{fig:BildII7-03}). +elementär dipol, som genomflyts av växelström (Bild~\ssaref{fig:BildII7-03}). Dipolen består av två lika stora elektriska laddningar med motsatt polaritet. När den matas med en växelström, så rör sig laddningarna ständigt, @@ -104,11 +104,11 @@ \subsubsection{Elektrisk resonanskrets} i dipolens närmaste omgivning ökar när avståndet (potentialen) mellan dipolens laddningar ökar. -Bild \ssaref{fig:BildII7-04} visar hur ett E-fält byggs upp omkring en dipol och +Bild~\ssaref{fig:BildII7-04} visar hur ett E-fält byggs upp omkring en dipol och avskiljs från den. De visade kraftlinjerna är E- fältet. H-fältet visas inte, men ligger vinkelrätt mot E-fältet, i cirklar omkring -antennen. Se bild \ssaref{fig:BildII7-05}. +antennen. Se bild~\ssaref{fig:BildII7-05}. \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_7-04.pdf}{Ett självständigt E-fält skapas}{fig:BildII7-04} @@ -147,7 +147,7 @@ \subsubsection{Elektrisk resonanskrets} Fälten framställs i text och bild som så kallade kraftlinjer med pilar som föreställer kraftriktningen. Linjernas längd föreställer fältets styrka. -Bild \ssaref{fig:BildII7-06} visar ett avsnitt av en vågfront S med vertikal +Bild~\ssaref{fig:BildII7-06} visar ett avsnitt av en vågfront S med vertikal polarisation. \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_7-06.pdf}{E-, H- och S-fält}{fig:BildII7-06} diff --git a/koncept/chapter8-3.tex b/koncept/chapter8-3.tex index 68a80fa15..db74ec010 100644 --- a/koncept/chapter8-3.tex +++ b/koncept/chapter8-3.tex @@ -26,7 +26,7 @@ \section{Jonosfärskikten} bland annat med höjden över jordytan, solinstrålning, tidpunkt på dygnet, årstiden med mera. Ett antal joniserade skikt kan definieras. -Se bild \ssaref{fig:bildII7-7}. +Se bild~\ssaref{fig:bildII7-7}. \subsection{D-skiktet} \index{jonosfärsskikt!D-skiktet} @@ -180,8 +180,9 @@ \subsection{Högsta användbara frekvens (MUF)} \index{MUF|see {högsta användbara frekvens}} \index{Maximum Usable Frequency (MUF)|see {högsta användbara frekvens}} -Radiovågorna vandrar från sändaren till en avlägsen mottagare genom -att reflekteras en eller flera gånger i jonosfären och på jordytan. Se bild \ssaref{fig:bildII7-8}. +Radiovågorna vandrar från sändaren till en avlägsen mottagare genom att +reflekteras en eller flera gånger i jonosfären och på jordytan. +Se bild~\ssaref{fig:bildII7-8}. För att detta ska ske kan frekvensen inte vara högre än den \emph{högsta användbara frekvensen} (eng. \emph{Maximum Usable Frequency (MUF)}) för en viss överföringssträcka. @@ -280,7 +281,7 @@ \subsection{Vågutbredningsförutsägelser} De kunde även innehålla anvisningar om särskilda händelser (flares, magnetstormar, polarkalott absorption, Mögel-Dellinger-effekter och liknande). -Bild \ssaref{fig:bildII7-9} visar en radioprognos för juni 1997 ur SSA:s +Bild~\ssaref{fig:bildII7-9} visar en radioprognos för juni 1997 ur SSA:s medlemstidning QTC. Tabellen i bilden visar sannolikheten i procent för att få förbindelse på de olika kortvågsbanden från Sverige till andra länder och världsdelar. diff --git a/koncept/chapter8-6.tex b/koncept/chapter8-6.tex index 27f05ec82..b8e5aa5ab 100644 --- a/koncept/chapter8-6.tex +++ b/koncept/chapter8-6.tex @@ -169,7 +169,7 @@ \subsection{Markbaserade relästationer} \ssaref{fig:bildII7-12}. Den slags relästation, som allmänt kallas \emph{repeater}, tar emot det den hör på en viss fast frekvens och återutsänder detta på en viss annan fast frekvens. -Se bandplan i bilaga \ssaref{bandplaner}. +Se bandplan i bilaga~\ssaref{bandplaner}. \subsection{Rymdsatellit-baserade relästationer} \index{satellit} @@ -227,4 +227,4 @@ \subsection{Rymdsatellit-baserade relästationer} En fördel med kommunikation över rymdsatellit är också att den till största delen är oberoende av vågutbredningsvillkoren. % -Se bild \ssaref{fig:bildII7-13}. +Se bild~\ssaref{fig:bildII7-13}. diff --git a/koncept/chapter9-1.tex b/koncept/chapter9-1.tex index bcb1296a2..e5576bee7 100644 --- a/koncept/chapter9-1.tex +++ b/koncept/chapter9-1.tex @@ -44,7 +44,7 @@ \subsubsection{Utöka mätområdet för en voltmeter} högre spänning än den som voltmetern är gjord för. Spänningen fördelas då proportionellt mellan förkopplingsresistorns resistans och instrumentets inre resistans. -Ett exempel på detta finns i bild \ssaref{fig:BildII3-01}. +Ett exempel på detta finns i bild~\ssaref{fig:BildII3-01}. När förkopplingsresistor används måste mätvärdet räknas om med en skalfaktor eller en skala med motsvarande gradering användas. @@ -202,7 +202,7 @@ \subsection{Mäta effekt} \] %% Vid sinusformad växelström och resistiva belastningar -(För PEP-effekt se även avsnitt \ssaref{PEP-effekt}): +(För PEP-effekt se även avsnitt~\ssaref{PEP-effekt}): %% \[ \begin{array}{ll} @@ -224,7 +224,7 @@ \subsection{Sändareffekt} Därvid måste även \pep avses, fastän det inte uttryckligen uttalas. Observera, att radioamatören måste beakta EMC-lagen. -Se vidare kapitel \ssaref{EMC-lagen}. +Se vidare kapitel~\ssaref{EMC-lagen}. \subsection{Metoder för mätning av sändareffekt} \index{PEP} @@ -241,7 +241,7 @@ \subsection{Metoder för mätning av sändareffekt} signalens vågform. Med spänningen och konstlastens impedans (resistans) bekanta så kan -uteffekten beräknas enligt formlerna i kapitel \ssaref{mätaeffekt}. +uteffekten beräknas enligt formlerna i kapitel~\ssaref{mätaeffekt}. Den största HF-amplitud som uppstår momentant vid modulering motsvarar PEP-effekten som kommer av \emph{Peak Envelope Power (PEP)}. @@ -254,7 +254,7 @@ \subsection{Metoder för mätning av sändareffekt} \tallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_8-01.pdf}{Mätning av sändareffekt}{fig:bildII8-1} -Bild \ssaref{fig:bildII8-1} visar en voltmeter med likriktare, som kopplats till +Bild~\ssaref{fig:bildII8-1} visar en voltmeter med likriktare, som kopplats till en sändare över spänningsdelare. Två alternativa delare visas; den ena består av resistorer och den andra av kondensatorer. diff --git a/koncept/chapter9-2.tex b/koncept/chapter9-2.tex index 9a76402a8..bb1d22f67 100644 --- a/koncept/chapter9-2.tex +++ b/koncept/chapter9-2.tex @@ -37,7 +37,7 @@ \subsection{Multimeter} \index{multimeter} Flera mätfunktioner kan utföras med samma basinstrument, som visas i -bild \ssaref{fig:bildII8-2}, denna egenskap kallas för en \emph{multimeter}. +bild~\ssaref{fig:bildII8-2}, denna egenskap kallas för en \emph{multimeter}. Genom omkoppling mellan olika tillsatser väljer man mätfunktion och mätområde. Instrumentskalan utformas så att olika slags mätvärden kan avläsas. Kombinationer med elektroniska förstärkare och digital visning etc. är nu @@ -48,7 +48,7 @@ \subsection{Vridspoleinstrument} \mediumfig{images/cropped_pdfs/bild_2_8-03.pdf}{Vridspoleinstrument}{fig:bildII8-3} -\emph{Vridspoleinstrument}, som illustreras i bild \ssaref{fig:bildII8-3}, kan +\emph{Vridspoleinstrument}, som illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII8-3}, kan bara användas för likströmsmätning, eftersom visarutslaget beror av strömriktningen. Instrumentet har låg effektförbrukning och stor noggrannhet. @@ -71,7 +71,7 @@ \subsection{Konstlast} \index{dummy load} En \emph{konstlast} (eng. \emph{dummy load}) är en alternativ last som kan -hantera en viss mängd effekt, konstlast illustreras i bild \ssaref{fig:bildII8-5}. +hantera en viss mängd effekt, konstlast illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII8-5}. En konstlast bör ingå i varje amatörradiostation. Vid mätning och inställning av till exempel modulation och uteffekt, är det lämpligt att belasta sändaren med dess nominella utgångsimpedans. @@ -106,7 +106,7 @@ \subsection{Fältstyrkemätare} bestämma strålningsegenskaperna i sändarantenner och för antennjustering. Mätresultatet påverkas även av utstrålning från andra sändare inom mätarens bandbredd. -Bild \ssaref{fig:bildII8-6} visar en sändare och en fältstyrkemätare. +Bild~\ssaref{fig:bildII8-6} visar en sändare och en fältstyrkemätare. Dessutom två enkla fältstyrkemätare. \newpage @@ -117,7 +117,7 @@ \subsection{Kalibreringsoscillator} En \emph{kalibreringsoscillator} (eng. \emph{calibration oscillator}) används för att frekvenskalibrera andra apparaters inställningsskalor, som illustreras -i bild \ssaref{fig:bildII8-7}. +i bild~\ssaref{fig:bildII8-7}. Den är kristallstyrd och avger särskilt precisa och frekvensstabila signaler. Oscillatorsignalen förvrängs avsiktligt, så att det utöver grundfrekvensen även @@ -149,7 +149,7 @@ \subsection{Brusmätbrygga} \smallfigpad{images/cropped_pdfs/bild_2_8-08.pdf}{Brusmätbrygga}{fig:bildII8-8} \emph{Brusmätbryggan} används vid mätning i antennsystem, så som illustreras i -bild \ssaref{fig:bildII8-8}. +bild~\ssaref{fig:bildII8-8}. Den består av en brusgenerator och en Wheatstonebrygga för mätning av resistans och reaktans. @@ -181,7 +181,7 @@ \subsection{Ståendevågmeter (SVF-meter)} avvikande impedans, kommer HF-energi att reflekteras i övergången. Denna reflekterade energi kan mätas med en \emph{ståendevågmeter} -(eng. \emph{SWR-meter}) så som illustreras i bild \ssaref{fig:bildII8-9}. +(eng. \emph{SWR-meter}) så som illustreras i bild~\ssaref{fig:bildII8-9}. Med \emph{ståendevåg-förhållande (SVF)} (eng. \emph{Standing Wave Ratio (SWR)} menas förhållandet mellan den effekt som flyter framåt respektive bakåt i en transmissionsledning. @@ -216,7 +216,7 @@ \subsection{Frekvensräknare} instrument, används för att bestämma oscillatorfrekvensen i sändare, mottagare med mera. -Bild \ssaref{fig:bildII8-10} illustrerar den schematiska bilden av en +Bild~\ssaref{fig:bildII8-10} illustrerar den schematiska bilden av en frekvensräknare. I frekvensräknaren räknas antalet svängningar \(E\) (från engelskans events) i den aktuella inkommande signalen under en bestämd tidsenhet \(t\). @@ -275,7 +275,7 @@ \subsection{Dipmeter} \smallfig{images/cropped_pdfs/bild_2_8-13.pdf}{Mätning med dip-meter}{fig:bildII8-13} \emph{Dipmetern} är i princip en oscillator med variabel frekvens och utbytbara -induktorer för olika frekvensområden, så som visas i bild \ssaref{fig:bildII8-12}. +induktorer för olika frekvensområden, så som visas i bild~\ssaref{fig:bildII8-12}. Den används för att bestämma resonansfrekvensen på passiva och aktiva resonanskretsar samt vid bestämning av induktanser och kapacitanser. Noggrannheten är cirka 3~\%. @@ -286,7 +286,7 @@ \subsection{Dipmeter} kan avläsas på en skala. Vid mätning av resonansfrekvensen i en passiv resonanskrets kopplas dipmeterns -induktor induktivt till kretsen så som visas i bild \ssaref{fig:bildII8-13}. +induktor induktivt till kretsen så som visas i bild~\ssaref{fig:bildII8-13}. När resonansfrekvensen i kretsen och dipmetern överensstämmer, ändras belastningen på dipmeterns resonanskrets varvid instrumentet uppvisar en strömminskning -- en ''dip''. @@ -326,7 +326,7 @@ \subsection{Oscilloskop} med hjälp av X- och Y-förstärkare och en så kallad triggerförstärkare. Den signal som ska mätas ansluts vanligen till Y-förstärkaren medan en tidbasgenerator som alstrar en sågtandsformad signal ansluts till X-förstärkaren. -Bild \ssaref{fig:bildII8-14} visar ett blockschema på oscilloskop. +Bild~\ssaref{fig:bildII8-14} visar ett blockschema på oscilloskop. Moderna oscilloskop digitaliserar signalen efter ingångsförstärkaren, och läggs sedan i minne, där den sågtandsformade signalen är ersatt med en diff --git a/koncept/foreword.tex b/koncept/foreword.tex index 436d3e744..5c392c9d2 100644 --- a/koncept/foreword.tex +++ b/koncept/foreword.tex @@ -39,7 +39,7 @@ \section*{En hobby med krav} amatörradiocertifikat (HAREC). Det svenska certifikatet bygger på CEPT HAREC krav \cite{TR6102}, -med anpassning till svensk frekvensplan i Bilaga \ssaref{svensk frekvensplan}. +med anpassning till svensk frekvensplan i Bilaga~\ssaref{svensk frekvensplan}. %% De detaljerade CEPT HAREC-kraven finns i Bilaga \ssaref{CEPT HAREC}, där även %% referenser till den eller de delkapitel som avses uppfylla utbildningskraven. diff --git a/koncept/introduction.tex b/koncept/introduction.tex index d1d39711d..eb6b62f8a 100644 --- a/koncept/introduction.tex +++ b/koncept/introduction.tex @@ -21,7 +21,7 @@ \subsection*{VAD behöver en radioamatör kunna?} Rekommendationen anger kompetensnivån HAREC. % Det svenska certifikatet bygger på CEPT HAREC krav \cite{TR6102}, -med anpassning till svensk bandplan i bilaga \ssaref{svensk frekvensplan}. +med anpassning till svensk bandplan i bilaga~\ssaref{svensk frekvensplan}. %De detaljerade CEPT HAREC kraven finns i Bilaga \ssaref{CEPT HAREC}, där även %referenser till den eller de del-kapitel som avses uppfylla utbildningskraven. diff --git a/koncept/matte.tex b/koncept/matte.tex index 3d4bf90e5..9624dd699 100644 --- a/koncept/matte.tex +++ b/koncept/matte.tex @@ -222,7 +222,7 @@ \section{Ekvation med två obekanta} x &= \frac{29-9y}{5} \end{align} %% -Vi kan nu göra en ekvation \ssaref{eq:3} där det bara finns en obekant, \(y\), +Vi kan nu göra en ekvation~\ssaref{eq:3} där det bara finns en obekant, \(y\), som är lätt att beräkna. %% \begin{align} @@ -238,7 +238,7 @@ \section{Ekvation med två obekanta} \end{split} \end{align} %% -Värdet på y sätts in i ekvationerna \ssaref{eq:1} och \ref{eq:2}, varefter även +Värdet på y sätts in i ekvationerna \ssaref{eq:1} och \ssaref{eq:2}, varefter även värdet på \(x\) beräknas. Pröva själv! Svaren är \(y = 1\) och \(x = 4\).